The Uninvited 2009

Storyn vi får är en konventionell styvmorsthriller där tonnårstjejen Anna (Emily Browning) återvänder hem till det vackra familjehuset vid havet efter två år av terapi för att kunna hantera förlusten av sin mor efter en mystisk eldsvåda. Men hon inser snart att hemmet inte är sig likt då hennes far (en underanvänd David Strathairn) fattat tycke för moderns förföriska sjuksköterska Rachel (Elizabeth Banks), som enligt storasystern Alex (Arielle Kebbel) "hjälper honom komma över sorgen – tre gånger per natt".

Flickorna börjar ganska snart misstänka att den hemlighetsfulla Rachel även har annat i kikaren, hon är skrämmande flink med kökskniven och lite internetresearch visar att hon inte är den hon utger sig för, och som om inte det vore nog så har en förvriden spökversion av deras mor en tendens att komma kravlandes längs golvet under stormiga nätter och utbrista "Mördare!".

Det låter kanske som Hamlet, men att dra den liknelsen är lite väl generöst mot manusförfattarna. Trots att "The Uninvited" har utseendet och känslan av en välproducerad skräckfilm med ett antal hoppa till-sekvenser, hittar filmen närmare släktingar i tidiga 90-tals thrillers som härliga "Handen som gungar vaggan" och "Förbjudet Begär" där lömska figurer med onda uppsåt nästlar sig in i lyckliga familjer.

Nyversioner på asiatiska skräcksuccéer behöver ju inte nödvändigtvis vara en dum idé, producenterna bakom ”The Uninvited” drog ju själva igång den trenden med den traumatiserande snackisen "The Ring" från 2002. Skillnaden då var att originalet "Ringu" inte var fulländad som "Tale", utan en oslipad diamant till historia, berättad med klumpigt handlag och billigt smink, som med fördel Hollywoodfiltrerades till en stilbildande två timmars-mardröm med kallsvett och kassasuccé stämplat på bioaffischen.

Den största missen i översättningen av koreanska "Tale of Two Sisters" är underligt nog just att den debuterande regiduon ”Guard Brothers” glömt att fokusera på historien om de två systrarna, Ji-Woon Kim gjorde systrarna oskiljbara och byggde hela sin kusliga historia kring deras starka syskonband vilket är filmens centrala del när mattan dras bort under ens fötter mot slutet. I "The Uninvited" känns slutet därför bara dumt.

Och vi borde egentligen inte tala om alla lager i berättandet som försvunnit i den nerkortade nyversionen, Kim använde husets interiör, viktorianska möbler och murriga tapeter för att bygga en fantastisk suggestiv atmosfär i originalet. Där "Tale" genomsyrades av en illavarslande nerv, ändlös symbolik, subtila ledtrådar och ett fantastiskt kammarspel så känns "The Uninvited" mest som en slumpfilm plockad ur fyndlådan på Konsum. "Tale of Two Sisters" är inte alls dum att se om, men att göra om den – det är bara dumt.