Triangle of Sadness 2022
Synopsis
Modellparet Carl och Yaya bjuds med på en lyxkryssning. När yachten sjunker blir de strandsatta på en öde ö med ett gäng miljardärer och en städerska. I kampen om överlevnad kastas hierarkierna snabbt om när det visar sig att städerskan är den enda i gruppen som vet hur man fiskar.
Info
Originaltitel
Triangle of Sadness
Biopremiär
7 oktober 2022
DVD-premiär
16 januari 2023
Digitalpremiär
13 januari 2023
Språk
Svenska, Engelska
Land
Sverige
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
11 år
Längd
Riktigt roligt när Ruben driver med rika
Rebelliske Ruben är tillbaka på filmfestivalen i Cannes med ännu en komedi som sätter mänskligt beteende under luppen och lockar fram obekväma skratt. "Triangle of Sadness" är roligare än "The Square", men också snäppet mer ofokuserad.
Om du gillade ”Turist” eller ”The Square” så vet du nog vad du kan förvänta dig av en Ruben Östlund-film nuförtiden. Här kliver han ännu mer åt komedihållet med en satirisk reflektion över kapitalism, könsroller, skönhet och makthierarkier. Låter det för pretentiöst? Lugn, det finns också en skoningslöst lång kräkscen där de rika passagerarna på en lyxyacht halkar runt i sina egna spyor och skit. Något för alla smaker!
Som i en modern (och bara snäppet mer sofistikerad) Monty Python-film bildar Östlund en löst sammanhängande story av en rad obekväma, ofta tokroliga sketcher med en väldigt subtil och torr svensk humor. Varje scen skildrar en lätt besvärlig men komisk situation, exempelvis: hur ska mannen bete sig när restaurangnotan kommer in, och tjejen bara antar att han ska betala? Bita ihop och dra fram kreditkortet, ställa till med en scen, eller något mittemellan?
Huvudpersonerna i den första akten är Carl (Harris Dickinson) och Yaya (Charlbi Dean), båda unga och vackra modeller - och eftersom manliga modeller bara tjänar en tredjedel av vad de kvinnliga gör, sätts redan där för en ojämlik relation och intressanta, ibland hetsiga, diskussioner mellan dem.
Engelskspråkiga ”Triangle of Sadness” tar sin början i modevärlden, där regissören tar chansen att driva med ett ytligt yrke. Men skönhet är också valuta - Yaya och Carl som är populära influencers får gratisbiljetter till en lyxig kryssning. Akt två tar vid, och Woody Harrelson dyker upp som amerikansk båtkapten med en egen agenda. Ombord på yachten avslöjas tydliga kontraster mellan de snorrika gästerna (Carolina Gynning och Henrik Dorsin har två biroller) och den inställsamma servicepersonalen - men också mellan servicepersonalen och de mörkhyade städarna, som ju hamnar ännu lägre ner i hierarkin. Man kan lätt dra paralleller till klassamhället vi alla lever i, där en Rolex på handleden eller en skurmopp i handen avgör hur vi behandlar varann.
I akt tre kastar regissören om maktordningen ännu en gång, och jag vill inte spoila något (det gör visserligen Ruben så bra själv i intervjuer) men Dolly De Leon stjäl showen i rollen som den filippinska städerskan Abigail. I en film utan tydliga hjältar och skurkar är hon åtminstone ett jäkla kraftpaket till karaktär. Om man ska heja på henne eller hålla sig på sin vakt, det är frågan. Här börjar dock filmens speltid på 2,5 timme att tära på tålamodet och det finns nog en hel del ”darlings” bland scenerna som borde ha lämnats på klipprumsgolvet.
Östlund fortsätter att underhålla och röra om i grytan så som bara han kan. Premiären i Cannes lockade till många skratt och applåder under filmens gång (även om typ bara jag fann Camilla Läckberg/Alex Schulman-skämtet hysteriskt kul i en salong full av internationell press).
Men jag måste säga att jag saknar den tidiga Ruben Östlund. Var tog provokatören, han som hade något mer angeläget att säga i början av karriären? "Play" och "De ofrivilliga" är filmer som brände till och grep tag. Efter framgången med "The Square" verkar han nöjd med sin plats som clownen i klassen (eller i Cannes), och återvänder med mer av snarlika skämt och situationer i hopp om samma applåder. Fastna inte i Roy-fällan, Ruben. Jag vill se något riktigt vasst nästa gång.
| 21 maj 2022 21:25 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (3)
Den svenska filmskaparen Ruben Östlunds nya film “Triangle of Sadness” har jag varit och sett på bio och ska med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling.
Vi får följa det unga modellparet Carl (Harris Dickinson) och Yaya (Charlbi Dean). Filmen tar avstamp i modevärldens finrum och fortsätter på en lyxyacht tillsammans med miljonärer, vänliga vapenhandlare och en marxistisk sjökapten (Woody Harrelson). Allt avslutas på en öde ö där hierarkierna i kampen om överlevnad vänds upp och ned.
Jag kan inte direkt säga att jag har blivit så imponerad av tidagare verk som Ruben Östlund har varit involverad i. Filmen “Turist” tyckte jag att var ganska överskattad och hans senaste internationella succé “The Square” tyckte jag att var en ganska seg och tråkig film. Men när jag såg trailern till “Triangle of Sadness” på bio så tyckte jag att man fick intrycket av att filmen faktiskt kunde vara lite underhållande. Så jag bestämde mig för att ge den en chans. Det man får är en lite mer publikfriande film som går mer under komedi genren än Ruben Östlunds tidigare verk. I filmens inledning så är “Triangle of Sadness” en satir över modellvärlden där vi får följa två framgångsrika modeller. Ämnet hur det ska hanteras att kvinnliga modeller tjänar mer än manliga avhandlas i den akten. i andra akten utspelar sig filmen på en lyxyacht där allt utvecklas till kaos när båtens rika gäster börjar att spy för att sedan halka omkring i sina egna spyor och skit. Och i filmens avslutande akt så får vi följa några överlevare ifrån lyxbåten på en öde ö.
I sin helhet är filmen väldigt underhållande på sina ställen och det är intressant med utvecklingen med filmen olika genre byten i de olika akterna. Det är även en del färgstarka karaktärer man får möta under resans gång. Det som gör filmen intressant är att man inte vet vad man har att vänta sig i historiens utveckling. På det stora hela tycker jag att filmen “Triangle of Sadness” var en sevärd film som levererade mer unerhållning än vad exempelvis Ruben Östlund filmen “The Square” gjorde. Något mästerverk utvecklades aldrig filmen riktigt till. Men det var helt klart en lite annorlunda film som hade ett visst underhållningsvärde. Så en stark trea av fem möjliga i betyg tycker jag att filmen “Triangle of Sadness” kan vara värd.
Andra kritiker (3)
"”Triangle of sadness” är rolig och tankeväckande, men tyvärr inte på den nivån som den nog är tänkt att vara"
"En mardrömskomedi som ofta är rolig, men till slut känns lika inrutad som en geometrisk figur"