The Signal (2007)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Imagine every cell phone, radio, and television in your city suddenly broadcasting the same mysterious signal over and over. Now imagine these "terminus" transmissions evoking violent, uncontrollable, psychotic chaos from everyone who comes in contact with them.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE SIGNAL

Film med identitetsproblem
Bakom alla lager av domedagsvånda, splatter och parodi döljer sig egentligen ett regelrätt triangeldrama. I ”Shaun of the Dead”-stil är det kärleken som står i fokus. Den röda tråden är dock lätt att tappa greppet om i förvirringen som uppstår när filmens tre regissörer tillsammans förvandlar en tämligen kittlande inledning till en besvikelse och något av en frustrerande  ”Jaha?”-känsla.

Ju fler kockar desto sämre soppa skulle faktiskt passa utmärkt som en slutsats av denna thriller/skräckis/parodi. Regissörstrion David Bruckner, Dan Bush och Jacob Gentry har delat på uppgiften broderligt och regisserar varsin del av ”The Signal”. Klurigt nog har de döpt dem till Transmission I, II och III och i teorin är detta ett projekt som definitivt känns spännande.

Platsen är den fiktiva staden Terminus. Den första ”sändningen” introducerar oss för äktenskapsförbryterskan Mya som vaknar upp bredvid sin älskare Ben, som i sin tur drivits upp ur sängen av TV:n som sänder ut en oförklarlig signal. Mya bryr inte sitt huvud med detta nämnvärt, utan är mer oroad över att det är sent och att hennes mobiltelefon inte fungerar. Hon får bråttom hem till Lewis, den äkta mannen, som vi förstår är mer än misstänksam angående hennes förehavanden.

Den första ”sändningen” är den starkaste av de tre, både när det gäller etablerandet av karaktärerna, åtminstone av Mya och Ben, och av kärnhistorian. De övriga två följer aldrig riktigt upp det som påbörjas här. Första delen innehåller även en av de mest nervkittlande scener då Mya, som är på väg till sin bil för att köra hem, råkar ut för en obehaglig incident som hon har svårt att sätta fingret på och som skapar en överhängande, isande känsla av att något är riktigt galet.

Väl hemma finns en otålig Lewis samt hans två vänner som kommit över för att se en baseballmatch. Den påtagliga spänningen som ligger i luften skulle enkelt kunna förklaras med Lewis svartsjuka och irritationen över en osänd match. Men istället för att sända homeruns är den stora widescreenskärmen inte död, utan sänder förstås ut en oförklarlig signal.

Lewis börjar korsförhöra Mya som måste ljuga sig blå angående kvällens aktiviteter och scenen slutar i chock och ren panik för Myas del när Lewis slår in skallen på den ena av vännerna med ett baseballträ. Hon rusar ut ur lägenheten bara för att finna hela korridoren full av galna grannar som antingen försöker ta livet av varandra eller försvara sig själva.

Ungefär då börjar de riktiga  problemen, inte bara för Mya som nu flyr för sitt liv för att möta Ben på Terminal 13 och lämna helveteshålan Terminus bakom sig, utan för filmens identitet. Den andra ”sändningen” slår an en ton av genreparodi vilket genast för tankarna till ”Shaun of the Dead” och den tredje eskalerar i någon slags blandning av de två första. Visserligen är den andra ”sändningen” bitvis fantastiskt rolig, men som en del av en tänkt helhet fungerar den dåligt.

Skiljelinjerna mellan de tre regissörsperspektiven blir alltför uppenbara och detta är filmens stora svaghet. Samtidigt är det svårt att inte uppskatta dess ambition, en ambition som jag läste mig till först i efterhand. Därför förblev filmens tvära kast för mig lika oförklarliga som den mystiska signalens ursprung förblir i filmen. Kanske uppskattar man ”The Signal” mer om man är medveten om tanken bakom dess uppbyggnad, men jag tvivlar på att man skrattar hela vägen till banken för det.

Lina Jokelainen Skribent
Senaste kommentarer
Emeric Carlsson
Handlingen är väldigt lik en av Stephen Kings böcker ("Signal" på svenska, vet inte vad den heter på engelska), som släpptes på svenska 2006.

Veckans populära filmer

Visa fler