The Raven 2012

Mitt skräckfilmsälskande hjärta bultar lite extra stolt när man faktiskt vågar gå tillbaka till mer klassiskt rysarformat, liksom i den förvånansvärt hyfsade "The Woman in Black". Här har man involverat den verklige författaren och poeten Edgar Allan Poe, vars verk filmatiserats ett flertal gånger, ofta framgångsrikt av skräckfilmsveteranen Roger Corman.

Cusack spelar Poe på typiskt Cusack-sätt - som en filosofisk men smått bitter och arrogant enstöring. Han är alkoholiserad, pank och förälskad i den vackra Emily (Alice Eve), vars högt uppsatta militär till pappa (Brendan Gleeson) föraktar Poe. Filmen påstår sig teorisera om Poes mystiska och aldrig förklarade död genom att ta avstamp i en serie mord inspirerad av hans verk, som Poe tvingas utreda tillsammans med en detektiv (Luke Evans).

Det är egentligen ett ganska simpelt upplägg - en slags "Seven"-liknande seriemördarthriller som utspelas på 1800-talet och med en verklig historisk figur som hjälte, inte helt olikt den betydligt våldsammare och mer kommersiella "Abraham Lincoln: Vampire Hunter". Visst bör man uppskatta att filmskaparna i Hollywood leker med fantasin istället för att fortsätta spy ur sig remakes och uppföljare. Däremot blir denna konceptfilm, liksom "Abraham Lincoln", inte mycket mer än ett koncept och betyget blir inte mer än medel.

Förväntningarna är kanske lite för höga för att infrias: gamle favoriten Cusack (vars senare bedrifter dessvärre varit mindre minnesvärda...) spelar legenden Poe i en film av "V för Vendetta"-regissören McTeigue. Men filmen är lite väl slätstruken och klickar aldrig riktigt till. Man utnyttjar aldrig idén eller talangerna till fullo och verkar inte riktigt veta i vilken riktning filmen bör tas. Den hoppar ojämnt mellan mer lågmälda Poe-citat till oväntat blodiga och detaljrika mordscener som skulle göra Dario Argento grön av avund.

Största förvåningen är dock Cusacks lite halvhjärtade insats. Hans trötta uppsyn och tillfälliga överspel gör att han ofta påminner om Nicolas Cage, och inte på något bra sätt (om något sådant nu finns). Han är inte usel men man förväntar sig mer av någon av hans kaliber, och dessutom i en sådan ärofylld roll som Poe själv.

"The Raven" är dock i sig både spännande och även smått otäck ibland och det finns ett beundransvärt tempo där man besparar publiken på onödiga scener och utfyllnad. Filmen tappar luften dock i upplösningen där både mördarens identitet och slutklämmen känns lite slarvigt hopslängda. Den uppnår knappast samma Poe-känsla som Cormans gamla filmer från 60-talet men det är lättsmält spänning för stundens skull.