The Magnificent Seven (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Sju revolvermän bildar ett gäng för att hjälpa fattiga bybor som blir terroriserade av råa banditer. Nyinspelning på 1960 års stjärnspäckade västernfilm.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE MAGNIFICENT SEVEN

Krallig action-western utan andra ambitioner än att underhålla
Antoine Fuqua visar med westernremaken ”The Magnificent Seven” att han behärskar genrens uttrycksmedel till fullo. Särskilt mycket substans är det inte, men väl mexican stand-offs, revolverdueller och pang-pang så att hälften kunde vara nog.
Egentligen är steget inte särskilt stort för Fuqua, som med filmer som ”The Equalizer” varit genren närmare än många som gör westernfilmer på riktigt. Hårding rensar stan på oönskade element mot alla odds – så har formeln sett ut, allra helst med Denzel Washington i huvudrollen. 

Greppet att låta en åldrad hjälte ta till vapen mot de kriminella – Liam Neesons ”Taken”-filmer är viktiga i sammanhanget – brukar lite elakt kallas för geriaction, alltså från ordet geriatrik, äldrevård. I ”The Magnificent Seven” släpper Fuqua snarast loss en hel sjukhusavdelning på de inte ont anade skurkarna. Givetvis med Denzel som härförare. 

I rollistan återfinns bland andra Chris Pratt, Ethan Hawke och en gräsligt överspelande Vincent D'Onofrio. Regissören i fråga har väl inte gjort sig ett namn som någon som stävjar sådana tendenser i onödan, men eftersom det här är en western kommer man undan med en del löjligt stenhårda replikskiften ändå. Det ska ju låta teatraliskt och ödesmättat. 

Storyn följer i princip klassiska ”Sju vågade livet” från 1960, som i sin tur naturligtvis är en hyllning till Kurosawas mästerverk ”De sju samurajerna”. En brokig skara prisjägare och revolvermän beslutar sig för att försvara ett mindre samhälle (som inte är mexikanskt den här gången) mot en stöddig gangsterbaron, här överspelad av Peter Saarsgard. Gangsterbaronen förfogar över en mindre arme skurkar och hjältarna tar sig an prospektet fullt medvetna om att inte alla av dem kommer överleva slakten. 

För slakt är vad det blir, skottlossningar som aldrig tycks ta slut och knivslagsmål där folk faller som furor till höger och vänster. Fuqua har föresatt sig att leverera spektakulär action, och nog lyckas han med det. Det där andra är inte så viktigt, tycks det. I versionen från 1960 interagerar hjältarna i betydligt högre grad med byborna, varav många har viktiga roller att spela. Här framstår de beskyddade mest som statister med enstaka repliker, och Fuqua gör lite för att vi ska bry oss om dem nämnvärt. 

När krutröken väl har lagt sig, för det gör den ändå till slut, är känslan inte precis den att man har varit på en emotionellt utmattande resa. Däremot har man ont i öronen. Och så är man mätt på coola westernposer.

Men Fuqua har heller inte lovat något annat. 
Senaste kommentarer
magiul
Enkel film som underhåller hela vägen från första till sista rutan. Kanske inte blir någon klassiker men en riktig actionstänkare är det. Sånt gillar jag! 4/5
mickemetal
Bästa Western filmen jag/ vi någonsin sett. Endast Chris Pratt drar ned betyget från en superstark femman till en svag femma.
8935
Önskar Hollywood kunde lägga av med remaker.

Relaterade filmer