The Lobster (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Kärlekshistoria som utspelas i en dystopisk framtid, där singlar blir arresterade och satta i hemska hotell. Väl där måste de hitta sin make/maka inom 45 dagar, och misslyckades de så transformeras de till ett djur och blir utsläppta i det vilda.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE LOBSTER

Dråpligt i dejtingdjungeln
Snacka om djurisk attraktion. ”Dogtooth”-regissören har skapat ett nytt eget litet universum där de som är utan partner straffas hårt. Under tillskruvade former får Colin Farrell söka kärlek i en rolig, bisarr men inte alltid konsekvent film.
”The Lobster” är en film om ensamhet och tvåsamhet. En satir kring jakten på en partner och samtidigt en thriller om förbjudna känslor. Kärlek är det genomgående temat men det är på inget sätt din typiska romkom eller relationsdrama. Snarare påminner det om småskalig, dystopisk sci-fi där man aldrig kan vara riktigt säker på vad som väntar i nästa scen.

Det är verkligen inte lätt att tvinga in Yorgos Lanthimos filmer i ett fack eller att beskriva dom med enkla ord utan att låta galen. Men den som tidigare bekantat sig med den grekiske filmskaparen förstår ungefär vad som väntar. Hans internationella genombrott kom med ”Dogtooth”, ett lika magnifikt som mystiskt kammarspel om Familjen Annorlunda. Den följdes upp av ”Alper”, en film om döden - lite för ostrukturerad oh otydlig för min smak. Temat i ”The Lobster” är kärlek, och det är återigen ett fantastiskt stycke film som också naturligt passar in i Lanthimos filmografi. Han har åter skapat ett eget litet mikrokosmos, med helt andra regler och förutsättningar än vad vi är vana vid. 

Bit för bit, scen för scen får vi nya pusselbitar till vad det är för samhälle som ”The Lobster” utspelar sig i. För trots att hotellet ser ut som ett hotell, och skogen runtomkring ser ut som en skog, blir det snabbt klart att saker och ting är lite off. Eller jävligt mycket off. Det är i framtiden - förmodligen - där tvåsamhet är det enda rätta att sträva efter. Singlar fångas in och tas in till en avlägsen resort där de har 45 dagar på sig att hitta sin bättre hälft. Lyckas de så blir de uppgraderade till en dubbelsvit, efter ett tag kan de tilldelas ett barn, och om relationen verkar framgångsrik får familjen flytta till staden och starta ett normalt liv. 

Misslyckas en singel med att stadga sig förvandlas han eller hon till ett djur. Vår huvudperson önskar bli en hummer. Hans hund har en gång varit hans bror, får vi veta… Fråga inte mer - det gäller att köpa konceptet hur långsökt det än låter. 

Att bli djur är naturligtvis som en dödsdom för en människa som helst vill förbli människa. Så medan dagarna tickar ner planerar vår namnlöse huvudperson att spela spelet, och ge den här udda dejtingvärlden en chans.

I filmens tillskruvade satir har karaktärerna berövats sina namn, identiteter och känslor. Colin Farrell, John C. Reilly och Ben Whishaw kör lite nedtonat spel, ibland närmast apatiskt glider de fram genom berättelsen samtidigt som det säger mycket om världen de lever i. Här finns inte den romantik eller den bild av kärleken som vi är vana vid. Människorna paras snarare ihop baserat på sina brister: en kvinna med näsblod finner sin själsfrände i en man med näsblod och vips så är de det perfekta paret.

Det låter kanske deppigt och mörkt men regissören skyr inte från humorn i situationen. Hur fullkomligt normalt allt än är för filmens karaktärer, framställs det som väldigt roligt och absurt för oss. Det är ett rent nöje att ta plats i Lanthimos universum och ta del av händelser och scener som lika gärna kunde varit Roy Anderssons. Första halvan av filmen är inget mindre än briljant.

Sen byter ”The Lobster” spår och ton, och inte till det bättre. Halvvägs in i filmen väntar miljöombyte. Spelreglerna kastas om. Jag vill inte avslöja för mycket men konstaterar bara att andra halvan av filmen tyvärr inte håller samma klass. Man tappar det där smarta och vassa som var under vistelsen på ”kärlekshotellet”. Å andra sidan kliver Rachel Weisz och Léa Seydoux in i handlingen, och får Colin Farrell att upptäcka att det här med kärlek är bra mer invecklat än han trodde. 

”The Lobster” säger egentligen inget nytt och uppseendeväckande om livet, kärleken eller relationer. Om den nu säger nånting? Det är upp till åskådarna att tolka den som de vill. Beroende på ens civilstatus, och var man är i livet, tänker jag mig att analyserna kan bli väldigt olika. Om det är något jag tar med mig från filmen så är det att vi får vara tacksamma över rätten att älska den man vill, och för att ingen annan styr över våra liv och känslor som i något slags ”Brazil”. Det kan låta självklart men nog kan en påminnelse om sådan lyx vara på sin plats ibland?

Filmen är Lanthimos första engelskspråkiga, men blir inte nödvändigtvis mer lättillgänglig för det. Storyn är säkert för svårsmält för vissa, andra kan stötas bort av de plötsliga våldsscenerna. Men är du villig att spendera två timmar i ett märklig liten värld så kan du se fram emot en bisarr svart komedi som inte liknar mycket annat där ute.

Veckans populära filmer

Visa fler