Lejonkungen 2019

Lejonkungen poster

Synopsis

I Disneys nyversion av den animerade klassikern "Lejonkungen" så är det en stor dag på savannen i Lejonriket. Kung Mufasa och Sarabi har fått en unge vars namn blir Simba. Alla hurrar för den unge prinsen som en dag ska ta över sin fars roll som den rättmätige kungen. Men Simbas ondskefulla farbror Scar vill själv sitta på tronen och tänker göra allt i sin makt för att röja Simba ur vägen.
Ditt betyg
3.6 av 138 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
The Lion King
Biopremiär
17 juli 2019
DVD-premiär
2 december 2019
Digitalpremiär
18 november 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Walt Disney Pictures
Ålder
11 år
Längd

Recensent

Jakob Åsell

11 juli 2019 | 20:30

En kunglig återkomst

Regissören Jon Favreau följer upp "Djungelboken" med ännu en Disney-nyuppsättning i bländande digital skrud. Nya "Lejonkungen" följer troget i tasspåren bakom Disneys största mästerverk och klär vördnadsfullt om sagan åt nästa generation. "Lejonkungen" har fått en värdig tronarvinge.
Disney har hittat en framtidssäkrad affärsmodell genom datoranimerade nytolkningar av sina tecknade klassiker och en vördnadsfull restaurerare i regissören Jon Favreau. Med samma smittsamma mått av kärlek som den forne "Swingers"-stjärnan tog sig an "Djugelboken" (2016) närmar han sig Disneys oöverträffade klassiker "Lejonkungen", utan pretentioner större än att klä om sagan i nytt bokpapper åt nästa generation. Till sin hjälp har Favreau en andlöst vacker bildvärld, den ljuvliga originalmusiken, Beyoncé, Seth Rogen och credot  - if it ain't broke, don't fix it.
 
Sagan är klassisk. Den lilla lejonungen Simba (Donald Glover) tvingas att snabbt växa upp för att gå in sin far Mufasas (James Earl Jones) fotspår som rättmätig kung över savannen. Men Simbas elake farbror Scar (Chiwetel Ejiofor) vill själv ta makten över tronen och väntar på rätt tillfälle att röja unga Simba ur sin väg. Givetvis får vi återse Simbas bästa vän och stora kärlek Nala (Beyoncé), hovfågeln Zazu (John Oliver), det fryntliga vårtsvinet Pumbaa (Seth Rogen), hans ständige vapendragare surikaten Timon (Billy Eichner) och alla andra karaktärer vi minns.
 
Det är en högst välbekant och något stelbent tronarvinge som entrar bioduken i 3D. Favreaus "Lejonkungen" träder försynt fram i originalfilmens fotspår, som av oro för att råka lämna ett eget avtryck. De ikoniska karaktärerna har här stöpts om till närmast fotorealistiska vilddjur. Det är sagolikt vackert men digitaliseringen saknar initialt ett visst mått av animism. Djuren upplevs något uttryckslösa vilket får särskilt sångnumrena att skava. Det är som att möta den tomma blicken hos en get, som plötsligt börjar sjunga - en upplevelse det tar lite tid att vänja sig vid.
 
Det är istället de fina röstskådespelar-insatserna och Elton Johns, Tim Rices och Hans Zimmers musik som besjälar bilderna. Eichner och Seth Rogen ingjuter en välbehövlig dos studs och spontanitet i en stundtals väl försiktig nyuppsättning.
 
Men när Beyoncés Nala väl tar ton så släpper plötsligt alla krampaktigheter och "Lejonkungen" frigörs från den långa 1994-skuggan och skrider in i en ny era. Minnesbilder från barndomen smälter samman med nutidsditon och hittar hem i en nygammal, storslagen filmisk kropp där endast väl valda detaljer har adderats. 
 
Istället för en kreativ nytolkning fungerar Favreaus skimrande nypaketering av "Lejonkungen" som en påminnelse om originalets storhet. Ett digitaliserat tronskifte utan överraskningar. Onödigt? Kanske. Men även om det är nostalgin som skimrar allra mest så bär klassikern samma djupa känslomässiga resonans nu som då. Det är samma saga om att möta sitt förflutna och finna sin plats i världen fast med en ny, majestätiskt svallande lejonman. En kunglig återkomst för en tidlös berättelse.
| 11 juli 2019 20:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (5)
5
Den bästa Disney-filmen!
Läs mer
3
Disneys av många efterlängtade live-action av den tecknade succéfilmen “The Lion King” har nu haft premiär. Jag har varit och sett den och ska nu med denna filmrecension berätta vad jag tyckte. Men först ska jag berätta lite om filmens handling om det är någon som mot all förmodan är helt obekant med originalfilmen. På Afrikas savanner föds lejonungen Simba. Han är den framtida kungen. Han dyrkar sin far kung Mufasa och är stolt över sitt kungliga arv. Men alla i kungariket uppskattar inte att en ny lejonunge har fötts. Scar som är Mufasas bror och den tidigare arvingen till tronen har egna planer. Slaget om Lejonklippan genomsyras av förräderi, tragedi och drama vilket slutligen leder till Simbas flykt. Med hjälp av ett udda par nyfunna vänner måste Simba nu lista ut hur han ska lyckas ta tillbaka det som rättmätigt är hans. För att kunna bedöma den här nyversionen av “The Lion King” så såg jag dagen innan premiären om originalfilmen för att kunna jämföra de olika filmerna. Om den nya tillför något nytt, håller samma linje och om något har förändrats. Direkt när filmen rullar igång så imponeras man av den mäktiga scenen då alla djuren på den afrikanska savannen är samlade för att se sin framtida konung Simba för första gången. Scenen är precis lika storslagen och vacker som i originalet. Så fortsätter det hela filmen igenom. Det blir med andra ord en väldigt visuellt vacker resa vi dras med på i en välbekant historia som berättas i princip exakt likadant som originalfilmen scen för scen. Så som exakt återgivning av filmen funkar den helt utmärkt. Ingen som har förväntat sig en exakt återgivning av originalet kommer att bli besviken. Vill man däremot se något mer nyskapande så tillför den inget vad gäller storyn. Det är imponerande att se hur realistiskt skapade djuren är och de ser väldigt trovärdiga ut. Det problematiska blir mer att man ibland upplever att djuren i den tecknade filmen är mer uttrycksfulla och att man kan läsa av deras känslor enklare än hos de här datoranimerade djuren i nyversionen. Det blir ibland problematisk och istället ser man skådisarna som gör rösterna framför sig då de sitter i sina bås i inspelningsstudion. Det är dock inget problem som håller i sig hela filmen igenom eftersom man ändå imponeras av och slukas upp av hur vackert allt är. Det största problemet med filmen är sångerna. I alla fall de sånger Beyoncé medverkar i. Hennes överdrivna wailande förstör stämningen i Elton Johns vackra låtar och gör att man inte alls får samma gåshud och rysningar som när man såg den tecknade originalfilmen för första gången. Att Beyoncé fick rollen beror knappats på hennes färdigheter som skådespelerska. Att skådespeleri inte är någon färdighet hon besitter har vi fått bevis på upprepade gånger. Det är för att hon är en i mina ögon väldigt överskattad sångerska som Disney ville locka med hennes namn och inte ens musikaliskt lyckas hon leverera den rätta känslan. Några som får glänsa som röstskådespelare däremot är Billy Eichner och Seth Rogen och som gör rösterna till Timon och Pumba. De lyckas på ett mästerligt sätt återskapa den humor som man minns ifrån den tecknade filmen. Och att James Earl Jones återigen fick göra rösten till Mufasa var mäktigt. Hans röst är lika imponerande idag som den var då och redan på Star Wars tid då han gjorde rösten till Darth Vader. Castingen av röstskådisarna funkar alltså över lag bra om man bortser ifrån Beyoncés medverkan. Även Chiwetel Ejiofor som gör rösten till Scar funkar ganska bra. Det är bara i sångnumret till låten “Be Prepared” som han inte levererar så bra. Det känns mer som att han pratsjunger och att låten inte får samma kraft som när Jeremy Irons eller Rikard Wolff sjunger den i originalet. Men det är det enda tillfället då inte Chiwetel Ejiofor levererar. Annars är han perfekt som Scar. Men i helhet är denna nyversion ganska lyckad om man vill ha en film som efterapar original helt och hållet. Det finns få saker som är förändrade. Exempelvis blev jag lite besviken över att myrslokarna i “I Just Can't Wait to Be King” sångnumret inte var med. Myrslokar finns nämligen på lista av favoritdjur och jag hade lite sett fram emot att äntligen få se en film på bio som innehåller myrslokar. Det var förvisso med något annat långtungat djur och en massa termitstackar. Men ingen jättemyrslok som i originalfilmen. Annars finns faktiskt inget att klaga på. Frågan är bara om det är originalfilmen eller nyversionen som man nu sitter och recenserar eftersom de är så lika. Så mycket nytt tillför ju filmen som sagt inte till historien men det är imponerande att få se det fotogeniskt korrekta återskapandet av filmen och därmed få se att det med dagens teknik är möjligt. Men jag tycker nog lite att Disney skulle våga ta lite mer risker i framtiden. Kanske lägga till en mörkare ton och göra mer vuxna och mörkare nyversioner som exempelvis “Maleficent”. Jag kan dock rekommendera filmen eftersom man blir så tagen av den visuellt vackert återskapade världen som till viss del frambringar samma känsla som i Disneys tecknade klassiker. En trea av fem möjliga är mitt betyg till filmen “The Lion King”.
Läs mer
5
Så fantastiskt bra!
Läs mer
Visa fler