The Iron Claw 2023

Filmen är inspirerad av verklighetens fribrottarfamilj Von Erich från Texas, med fyra bröder (komprimerade från verklighetens fem) som verkade i brottarringen på 70- och 80-talet. Men familjekrönikan började långt tidigare med patriarken Fritz Von Erich (Holt McCallany), och det är honom vi introduceras för i filmens början.

 

En svartvit sekvens av en svettig och grym fribrottare i närbild som slår och slår tills publiken buar. Men Fritz mål är inte att bli omtyckt. Han vill bli störst, starkast, mest fruktad - ett motto han bankar in hos sönerna Kevin (Zac Efron), Kerry (Jeremy Allen White), David (Harris Dickinson) och Mike (Stanley Simons). För man kan inte lita till någon annan än sig själv.

 

Men det är Kevin som är filmens centralfigur. Han är den äldste efter att storebrodern dog som liten, och månar om sina bröder med mer faderskänsla än Fritz tycks kapabel till. För Fritz håller sönerna under strikt uppsikt i ett rigoröst träningsschema med målet för dem att bli störst inom branschen. Bröderna tävlar om hans uppmärksamhet och godkännande, medan fadern under middagsmaten deklamerar rangordningen - vilken son som är favorit från ett till fyra, samt att den rangordningen kan ändras beroende på prestation. Mamma Doris (Maura Tierney) sitter tyst och foglig.

 

Kevin som inte är favorit har svårt att leva upp till Franz förväntningar. Han bär stoiskt sitt öde och Zafron gör en fantastisk rollprestation med sin stumma yta som nätt och jämnt kan hålla nere allt som sjuder därunder. De inbankade tuffhetsidealen består nämligen också av att aldrig få gråta. Inte ens på begravningar. Men Kevin är inte bara tyngd av prestationskrav och undertryckta känslor utan här finns även en “familjeförbannelse” att oroa sig över. När han gifter sig med Pam (Lily James) vågar han inte ge deras förstfödda sitt efternamn av rädsla för att även barnet ska råka ut för familjens tragedier. De starka familjebanden tillsammans med hägrande omen och olyckor ger filmen en känsla av grekisk tragedi.

 

Även White (“The Bear”) lyser i rollen som Kerry, den mest framgångsrika av sönerna, som porträtteras med intensiv närvaro. Man kan heller inte låta bli att förundra sig över både hans och Efrons imponerade Hulkensiluetter. McCallany gör ett mycket fint jobb som den allsmäktige patriarken med sin Iron Claw - ett järngrepp han trycker till motståndarens huvud med i ringen, men greppet kan även sägas omsluta hela familjen. Han tycks så förblindad av ambition och machoideal att det ibland gör honom okänslig på gränsen till skoningslös och elak.

 

Filmen är så klart ett måste för fribrottarfans, då familjen (och de ofattbara tragedierna som följde medlemmarna) är legendarisk inom sporten. För oss andra är den ett intressant familjeporträtt i skön 70-talsmiljö. Berättelsen förs framåt i jämn takt, och betar metodiskt av milstolparna utan alltför höga berg eller djupa dalar. Sedan är ju fribrottarvärlden i sig rätt så fascinerande, i sin märkliga kombination av scenkonst och sport.

 

"The Iron Claw" kanske inte håller oss i samma järngrepp som brottarfilmerna Aronofskys "The Wrestler" eller Ross Williams "Cassandro" men den bjuder på fin underhållning, ett stycke spännande historia, bra skådisinsatser, en skön visuell värld, samt en och annan lärdom om toxisk maskulinitet.