The Hunger Games (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Hunger Games" är baserad på Suzanne Collins succéroman "Hungerspelen", om en gastkramande framtid som är grym, rå, falsk och bara handlar om en sak – att hålla folket i schack. Varje år direktsänds Hunger games som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt lottas två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta i tävlingen. De skickas till huvudstaden för att stylas, tränas och intervjuas för att sedan delta i spelet där bara en vinner – den som överlever. 16-åriga Katniss Everdeen älskar sin lillasyster Prim, och försöker skydda henne från allt hemskt i distrikt 12, men mot Hunger games har hon inget skydd. När det är Prims namn som dras i lottningen ser Katniss ingen annan utväg än att själv ta Prims plats i spelen...
Visa hela synopsis

VISA 1 ALTERNATIV

DÖLJ ALTERNATIV

Betyg
Läs recension
3.2 av 969 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE HUNGER GAMES

Vuxen och angelägen ungdomssaga
Jodå, "The Hunger Games" överlever resan till filmduken med hedern i behåll. Filmen är inte felfri men lär definitivt generera fler nöjda än förtvivlade fans.

Mycket av förhandssnacket har gällt jämförelser med framförallt "Twilight"-franchisen men också med den tolv år gamla japanska kultrullen "Battle Royale", som utgår ifrån en liknande premiss som den första delen i Suzanne Collins ungdomstrilogi. Lyckligtvis finns här inte en enda stylat anemisk pojkvampyr i sikte, och "The Hunger Games" är ute i delvis andra syften än vad Kinji Fukasaku var när det begav sig. Även om barn begår grymheter mot barn på uppdrag av vuxna här också.

Vad gäller publikens förväntningar finns däremot en del likheter med framförallt vampyreländet: den första "Hunger Games"-boken har sålt över tolv miljoner exemplar bara i USA och trilogin har ockuperat bästsäljarlistor världen över, i sann Stieg Larsson-anda. På internet har Gary Ross ("Välkommen till Pleasantville", "Seabiscuit") filmadaption genererat spaltmil med förhandsrykten och förväntansfulla spekulationer. Det är inte särskilt svårt att förstå varför fenomenet är så populärt. Som en bitter kommentar till dagens rådande samhälleliga cynismer fungerar det framtidsdystopiska konceptet med fattiga barn som strider till sista blodsdroppen för att underhålla en uttråkad överklassmassa utmärkt. Det är den ultimata dokusåpan uppblandat med allehanda angelägna tankar om bland annat maktförhållanden och individens rätt till självbestämmande, idéer som i sig är inte originella på något sätt men som kombineras effektivt och framförs med patos och medkänsla för en yngre målgrupp.  

Dessutom med en ganska oemotståndlig hjältinna i centrum. Jennifer Lawrence kliver alldeles otvunget och självklart in i den rollen och understryker med sin prestation som Katniss Everdeen att hon kan komma att bli hur stor som helst. En lång stund känns det mesta i filmen lika helgjutet, de unga deltagarnas ångest inför den obarmhärtiga slakten illustreras effektivt under den första akten, och den djupt orättvisa framtidsvärld där vi befinner oss presenteras tacksamt utan överflödiga förtydliganden, med en förrädiskt vacker grön lövskog som fond.

När eftertexterna börjar rulla kan jag ändå inte låta bli att undra över varför Ross låter bli att ta tillvara på en del uppenbara och tacksamma möjligheter till känslomässig fördjupning. En tätare korsklippning med åskådarnas reaktioner på det gladiatorspel som registreras av tusentals kameror i direktsändning hade förstärkt filmens intensitet, framför allt efterlyser jag längre sekvenser som skildrar Katniss mammas och lillasysters våndor över att behöva bevittna spektaklet. Vad det lider blir en del deus ex machina-lösningar också tröttsamma: nu ingår det visserligen i konceptet med hungerspelen att anonyma sponsorer plötsligt kan bistå deltagarna med gåvor från himlen, bokstavligt talat i form av nedsläppta paket med sårsalvor och annat, men lite väl förenklande blir det ändå emellanåt. Stundtals tar vissa karaktärers utvecklingskurvor också för plötsliga språng (att gå in på detaljer i det sammanhanget utan att avslöja för mycket går inte), möjligtvis som ett resultat av att man har varit tvungen att forcera med klippsaxen för att inte göra filmen för lång.

Oavsett sådana reservationer får ändå filmversionen av en av samtidens mest lästa ungdomsbokstrilogier ses som mycket lyckad. "The Hunger Games" är omedelbart medryckande och tillryggalägger sina två timmar och tjugo minuter under fartfyllda, spännande och smärtsamma former. Elvaårsgränsen kan diskuteras då Ross knappast väjer för att visa hungerspelens brutalitet - barn som har ihjäl andra barn - men motiveras väl, förutom så klart av rent ekonomiska intressen, av att kameran inte dröjer kvar vid de döda kropparna i mer än någon sekund. Att utesluta de grymma elementen hade också varit fegt och sannolikt retat upp fansen till lynchstämning.

Plus i kanten dessutom för Woody Harrelsons försupna och - åtminstone till en början - desillusionerade hungerspelsrådgivare, som traumatiserad efter sina egna upplevelser i den grymma tävlingen motvilligt agerar mentor åt de unga huvudkaraktärerna. Och två plus för hans blonderade och vildvuxna page. Det ska bli intressant att följa både det hårsvallet och Katniss Everdeens vidare äventyr i kommande, givna uppföljare.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Lito
Bra film, sevärdig, 3 av 5. Nu kanske jag inte ska jämföra, men jag gör det, som sagt helt ok och sevärd, men ingen match jämfört med ex Harry Potter eller Sagan om Ringen/Hobbit trilogin :) men såklart alla tycker olika
johnnyjordbävning
en rippoff och harry potter-variant av battle royale.
Jurietto01
Jag älskar "The Hunger Games". Det var verkligen spännande, lite läskigt och verkligen rörande. Jag vet inte vad mer jag ska skriva... xD Kolla på den här filmen om du gillar människor som kämpar för sitt liv och romantik! 4/5.
Visa fler (147)

Relaterade filmer