The Body (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Polisutredaren Jaime Peña får ett mystiskt fall på sitt bord när en kvinnas kropp spårlöst försvinner från bårhuset. Tillsammans med kvinnans nyblivna änkling inleds en utredning som överraskar till sista bildrutan.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE BODY

Effektiv skrämsel med tvist
#SFF12 – En mycket spännande thriller med många intressanta och överraskade växlingar vilka nog till och med hade förbryllat Hitchcock men också gjort honom stolt.

Filmen är väldigt klassisk, nästan gammaldags och den flirtar friskt och ofta med framförallt den nämnde skräckmästaren. Historien rör sig väldigt smidigt mellan Film Noir och mer traditionella nutida rysare med en hel del spanska tvistar. Det är från första början väldigt otäckt och gångerna är många som publiken förskräckt studsar till.

"The Body" handlar om en kvinnokropp som försvinner från bårhuset. Maken till den avlidna kvinnan, blir snabbt misstänkt för både mordet på hustrun men också för att ha stulit kroppen och kallas till platsen för att hjälpa till med utredningen. Förhören leds av den rätt skumma (inget nytt där således) kommissarien, med eget dunkelt förflutet och utfrågningarna varvas med tillbakablickar på parets liv, vilka spelas upp i diverse flashbacks.

Allting utspelar sig under en ordentligt regnig natt på bårhuset och omgivningen kunde knappt vara mer otäckt klaustrofobisk. Filmen fungerar verkligen förträffligt bra och lurar med sig åskådaren precis dit den vill. Manuset är välskrivet och även om säkert en lucka eller två finns att hitta, bryr man sig inte om att leta då man istället är mitt uppe i att bli skrämd och följa ledtrådarna som presenteras.

Filmen är regisserad av Oriol Paulo som för två år sen var med och skrev suveräna "Julias ögon" i vilken Belen Rueda spelar just Julia och i "The Body" gör den osympatiske Mayka (den avlidna) otroligt trovärdigt. Det är bra skådespelare i alla roller och även om kommissarien ibland är nära gränsen till karikatyr så lyckas balansgången och det blir aldrig för mycket.

Sista scenen när allt nystas upp är aningen forcerad. Allt behöver enligt mig inte vecklas ut och några frågetecken hade gärna fått kvarstå som en liten krydda, men trots de något överpedagogiska förklaringarna på slutet är allt som leder dit fantastiskt förvirrande och nervpirrande och dessutom som sagt skönt studseffektivt och jag hoppas verkligen få hoppa-till fler gånger av Oriol Paulo framöver.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
bonk
njae. en fyra är för mycket. men en trea kan den få. lite väl många turer fram och tillbaka, lite för lång och inte kan jag påstå att jag hoppade till särskilt många gånger. men rätt snyggt gjord och kul med lite nya ansikten.
16470
Bara jag som är peppad?

Veckans populära filmer

Visa fler