SVJ - Stora vänliga jätten 2016

Den här filmen var verkligen ingen höjdare, och mina barn (9 & 11 år) tyckte inte heller om den. Det står på titeln att jätten är vänlig och nånstans är det väl tänkt att man ska anse det? Men frågan är om man är så himla vänlig om man kidnappar ett litet barn och sen står och vässar och hugger med en stor kniv medan ungen skräckslaget ser på. Dessutom var det jättemycket hokus pokus, osammanhängande och usel handling. Antagonisterna är meningslösa. Jätten påminnder förresten om George W. Bush Jr. till utseendet.

I Karlshamn där jag råkar vara född finns biografen Bio Metropol. Enligt traditionen så har det varit Östersjöfestivalen i staden Karlshamn. Detta har orsakat att biografen i vanlig ordning har tagit semester under den föregående veckan och därmed blev premiären av Steven Spielbergs påkostade filmatisering av författaren Roald Dahls litterära klassiker "SVJ - Snälla Vänliga Jätten" eller "The BFG - Big Friendly Giant" som den heter på engelska förskjuten i Karlshamn och jag har först nu sett filmen. Nu ska jag berätta vad jag tyckte om den. Men först lite om handlingen. En natt blir den lilla flickan Sophie (Ruby Barnhill) bortförd från barnhemmet av en jätte (Mark Rylance). I början är hon jätterädd att han ska äta upp henne. Men som tur är visar det sig att just den här jätten inte äter barn. Han kallas SVJ, Stora vänliga jätten, och han är den enda hyggliga jätten i hela Jättelandet. I stället för att glufsa i sig ungar ägnar sig SVJ åt att fånga drömmar och se till att de hamnar hos människorna på natten. Tillsammans gör Sofie och jätten upp en plan. De ska få alla de andra jättarna de som är hemska på riktigt att sluta äta upp barn. Som barn minns jag att min lärarinna hade högläsning i boken "SVJ" då jag gick i mellanstadiet. Mitt starkaste minne ifrån boken var att något kusligt kunde hända under den så kallade "spöktimmen" då klockan slog tolv på natten. Med anda ord så startade Roald Dahl upptakten till något som kunde ha potential att bli en riktigt kuslig historia. Boken hade sina kusliga inslag och en ganska på sina ställen mörk historia. Men dessvärre blir det lite av ett magplask för Steven Spielberg denna gång trots att han har samma manusförfattare som han använde sig av då kultklassikern "E.T. the Extra-Terrestrial" skapades. Dessvärre blir inte filmen "The BFG" en lika spännande äventyrsfilm. "E.T." riktade sig mer till blandade åldrar medan "BFG" väljer att bara rikta in sig på de yngsta barnen. Samt innehåller filmen prutthumor som bara småbarn roas av. Det blir vänskap mellan ett barn och ett påhittat väsen även denna gång. Men det funkar inte att göra en sockersöt och översentimental film av en berättelse som har ett så mörkt och skräckfyllt tema som jättar som äter barn. Filmen kunde alltså vara mörkare och mer kuslig, men Disney har ett finger med i spelet. Därför blir det pannkaka alltihop. Jättarnas värld ser ut som en tilltalande miljö som skulle passa in i en Tim Burton film. Man blir inte tillräckligt engagerad av denna film även om den nytända barnstjärnan Ruby Barnhill och Spielbergs tidigare använda skådis Mark Rylance är samspelta i huvudrollerna. Mark Rylance som senast var med i "Spionernas Bro". får till några riktigt roliga och absurda scener och han passar i titelrollen. Men först var det tänkt att Robin Williams skulle ha gjort den rollen om han inte hade varit död. Därmed kan inte jag låta bli att tänka på hur det hade blivit med Williams titelrollen. Kanske hade filmen blivit bättre. Det lär man aldrig få veta. Men filmen år som sagt inte i närheten av hur läskig boken var för oss som läste den under unga år. Det blir mer humor och mindre kusligheter. Inga jättar ser direkt hotfulla ut eftersom filmen har en mer barnvänlig ton. Jag hade hoppats på en film som återskapar den mörka ton som Roald Dahl är känd för. Filmen "BFG" kan nog vara underhållande för barn, men som vuxen får man inte ut så mycket av denna film. Därför måste jag tyvärr dela ut lågt betyg. En tvåa av fem möjliga är mitt betyg till filmen.