Suicide Squad (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
It feels good to be bad... Samla ett gäng fängslade superskurkar och förse dem med de kraftfullaste vapnen regeringen kan uppbringa. Skicka sedan iväg dem på uppdrag att besegra en fiende som sägs vara oövervinnlig. Underrättelseofficeren Amanda Waller har bestämt att enda lösningen är en grupp av omaka och förkastliga individer utan något att förlora är det enda som gäller. Gruppen inser dock snart att de inte blivit utvalda för att lyckas utan för att få skulden när de misslyckas. Ska Suicide Squad bestämma sig för att dö när de försöker lösa uppgiften eller är det var man för sig som gäller?
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SUICIDE SQUAD

Återkomsten som kom av sig
När "Suicide Squad" landar på svenska biografer har den många förväntningar att nå upp till. Förväntningar som tycks ha lett till en överkrystad film som antingen älskas eller hatas av biopubliken.
Få filmer har nog varit så tyngda av förväntan och farhågor som DC:s senaste Marveldödare ”Suicide Squad". ”Man of Steel” och ”Batman vs Superman: Dawn of Justice” tickade visserligen in mer än sin produktionskostnad men lyckades varken charma kritiker eller övertyga sina fans och knappast övertrumfa det övertag som Iron Man, Captain America eller X-Men hittills hållit hos biopubliken. Pressen har med andra ord varit mer än hög, något som trailer efter trailer ökat på ju mer vi fått skymta. Men det som skulle bli årets mest superlativhyllade film missar trots de bästa förutsättningar målet.

En paranoid amerikansk regering sätter med ”bad momma” Amanda Waller (Viola Davis) i spetsen ihop alla superhjältars mardröm i form av en otippad samling superskurkar. Det bästa motgiftet mot den rädsla som sprider sig för oberäkneliga ”meta humans” som Stålmannen och Batman. Ett antihjältetema som funkat förut och sannerligen funkar nu när vi som biobesökare länge översköljts av klyschigt rättspatos och uppoffringar i martyrstil. När så Midway City blir skådeplatsen för ännu en ”ödelägga-världen-och-utrota-mänskligheten-plan” så sätts antagligen den coolaste räddningspatrullen i stan in. 

Visst var det dags för DC att bemöta Marvels aldrig sinande uppställning av skurkar och hjältar inte minst med några kvinnliga ess där hajpade Harley Quinn (Margot Robbie) visar att hon är mer än bara ett kort i Jokerns händer. Att doldisen David Ayer genom att skriva manus och regissera fått i uppdrag att tygla skurkgänget i ”Suicide Squad” är sannerligen ett privilegium för någon med ”Sabotage” på CV:et men med en tydligt märkbar tanke från DC:s sida. Som många redan misstänkt är det här en film som satsar på snygg, cool och lättsam action och med det har man redan avgränsat sin målgrupp.

Och man har tagit åt sig av den tidigare kritiken och den mörka tonalitet som deppade ner "Batman v Superman" har fått stå åt sidan för en mer lättsam ton i LSD-stil. Men lyhördheten till trots är det en film som lämnar minst lika mycket eftersmak som mersmak. En högoktanig action som varken tycks andas eller tänka när den plöjer genom explosiv scen efter annan medan vi peppras med oneliners som till slut tappar sitt humoristiska sting. Det går helt enkelt inte att dölja att ”Suicide Squad” inte har mycket till story under all denna coola musik och slow motion. En friktion som blir plågsamt tråkig och pinsam under de mer än två timmar mastodontfilm som Warner Bros kostat på sig.

”Suicide Squad” kommer antagligen mottas med en viss besvikelse av de fans som hoppats på en storslagen återkomst eller åtminstone motvikt mot Marvel. Även av de som låtit sig charmas av Jared Letos Joker som inte får mycket mer utrymme än att stöna sig genom filmen. Ett knappast rättvist prov på vad DC:s universum verkligen har att erbjuda utan i slutändan en bortkastad potential. Vi får helt enkelt hoppas på uppföljaren.
Sommarens besvikelse landar i mediokerträsket
Ack du DC cinematiska universum. Efter sömnpillret Man of Zzzteel och den ändå ganska ok, fast långt ifrån perfekta Batman Vs Superman kommer nu ett nytt magplask, serverat på ett fat av kattguld. Är det så här ni tänker etablera er mytologi på vita duken så är ni illa ute. Marknadsföringen lovade en flippad actiondänga där fanfavoriter som Deadshot, Harley Quinn, Jokern skulle få glänsa, men slutresultatet var såpass blahaigt att man tycker Beck nr femtielva är fräschare. Men låt oss prata lite mer i detalj om vad som filmen misslyckas med. Och börja med vart fokuset i förhandssnacket legat på: Karaktärerna. Vad Suicide Squad erbjöd för möjlighet var en film fokuserad på skurkar och att bygga upp en relation till dem och se fram emot när de går upp mot sina respektive hjältar. Men de enda som får någorlunda med utrymme är Deadshot och Harley. Det är skön att se att Will Smith har fått tillbaka lite av autocharmen, men många av hans scener känns mekaniska som är till för att ytligt manipulera oss till att tänka "men han är ju inte så hemsk ändå" (måste stå i Will Smith standardkontrakt att han inte får vara helt osympatisk). Ge oss en bättre hint om att konflikten mellan att vara lönnmördare och fader finns där om ni ska göra något sådant. Gå djupare in. Men med det sagt så är han en av de karaktärer jag kan tänka mig se mer av i DC. Harley Quinn då? Hon är den karaktär som jag faktiskt kan säga funkar i grunden, man köper lätt Margot Robbies portträtt av fanfavoriten och man inte har vågat fiffla med hennes serieförlaga. Hon bjuder på flera tillfällen där man faktiskt kan dra på smilbanden lite och det som filmen hade kunnat vara skiner fram. Vrickad, egocentrisk, kickass och varmt välkommen att dyka upp fler gånger. Resten av teamet är dock inte mycket att prata om och får inte alltför mycket uttrymme och fungerar mer som utfyllnad. Captain Boomerang får en oneliner här och där, hit and miss, men att se Jai Courtney vara en annat än en trist stelpinne var oväntat. Killer Croc gör inget särskilt för att göra sig förtjänt av sin närvaro, likaså Kitana, Slipknot eller Rick Flag. Ett av problemen kommer med sistnämnda som har med sig en elitstyrka i släptåg som snor uttrymme och action från det som borde vara filmens fokus. De borde ha försvunnit redan i andra manusutkastet... om det ens gjordes något. Och till sist... Jokern, den stora snackisen och hetaste debattämnet... Han är så nedklippt att man ens undrar vad fanken han är med för. Det finns inget tillfälle för honom att försöka lämna någon form av bestående intryck. I de flesta scener kan du byta ut honom mot valfri skurk utan att det hade gjort någon skillnad, han sitter och kacklar och gör inget mer. Kan förstå att Leto är frustrerad på filmens klippning. Det lilla vi får se lovar inget och det enda jag kan göra är vad gjorde innan filmen, klaga på allla fjantiga tatueringar. Filmens story misslyckas på för många punkter för ett blogginlägg så jag ska summera det så gott jag kan. Det börjar bra, vi introduceras till karaktärerna med en stiliserad presentation och musik som valts ut att representera dem. Filmen som trailern lovade finns här och vi får ett par hjältecamoes på vägen. Men så fort första akten är över och alla är introducerade så fallerar det. Snabbt. Vi introducerar för det hot som våra motvilliga antihjältar ska möta och det är ännu en anonym CGIklump med sina anonyma små CGIbottar som knatar runt som kanonmat. Och som tidigare sagt så håller elitbandet med soldater mer låda än huvudkaraktärerna till att börja med så de känns överflödiga i sin egenfilm. Vi matas på med trötta actionscener som inte tar vara på någon av karaktärernas förmågor. Att det hela sedan är filmat så anonymt att det gränsar till amatörnivå hjälper inte heller. Säga vad man vill om BvS, men den bjöd iaf på moments som man kunde känna sig lite taggad av, även om storyn där bara var ett pussel av transportsträckor till dessa moments. Suicide Squad är en moped som fastnat i en rondell. Suicide Squad är ett enormt kliv bakåt i en franchise som inte ens hunnit gå ut genom ytterdörren än. Vad lite Zack Snyder lyckades (och det är inte mycket mer än Wonder Woman och majoriteten av Batman) göra med sina två filmer har denna grusat. Vi får hoppas att Wonder Woman nästa år och Afflecks själv skrivna och regisserade Batman kan erbjuda något ljus i denna tunnel. För jag älskar DCs universum lika mycket som Marvels och vill gärna se att båda lyckas i sin övergång till vita duken. Vill ni se Suicide Squad gjord rätt så kan jag rekommendera den animerade Batman Assault on Arkham. Tätare, bättre flyt och med ett färgstarkare galleri än vad som bjuds på här. Cheers!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Borttagen
Kommentaren har tagits bort.
Borttagen
Kommentaren har tagits bort.
Borttagen
Kommentaren har tagits bort.
Visa fler (41)

Relaterade filmer