Split 2016

Om intentionen vore en riktigt usel filmupplevelse och felaktig bild om psykisk ohälsa så får Split högsta betyg. Oförutsägbarheten i handlingen tillsammans med McAvoys bredd ger filmen det där lilla extra. Med en betydligt mindre ton av sarkasm kan jag dock ge filmen ett litet plus för kameravinklar och ljussättning. Också ett plus i kanten för den berikande kunskapen att man på ett enkelt sätt kan undkomma våldtäkt genom att pissa ner sig. Jag hade verkligen ingen aning om det.

M.Night Shyamalan är tillbaka med denna skräckfilms drama om en mycket svår och allvarlig sjukdom-schizofreni. Folk i salongen skrattade genom filmen som om den vore en komedi, vilket gjorde allt mycket mer skrämmande att folk har så lite kunnande och respekt för en sådan skrämmande och allvarlig sjukdom som det är. Vad inte alla vet är att ALLA har schizofreni latent i kroppen, men vid ett personligen stort trauma, vilket kan vara olika för alla, kan det bryta ut i stor eller liten skala. Så att skratta bort en sjukdom som rolig för en man pratar med sina 22 andra JAG, tycker inte jag personligen är underhållande. Jag blev bara ännu mer skrämd åt folks pekande på dem konstiga där borta-beteende när vem som helst i salongen kan vara med om ett trauma som pushar dem själva över gränsen!!!! Så även om det var en väldigt överdriven och svårt sjuk man i filmen så är det mer vanligt än man tror, så filmen skrämde klart skiten ur mig, inte med massa monster utan hur komplex vår hjärna är som kan skapa helt olika persona med fysiska attribut och åkommor. Tänk att en persona kan va allergisk eller sockersjuk, medan dem andra inte är det, då kan man kanske inte längre bara vifta bort dem som "enbart psykiskt påhitt". Stark film, tycker det är konstigt att inte James McAvoy inte blev oscars nominerad!! Vem slår honom att spela 23 personer på 2 tim??? Betyget blir en godkänd 3a... Cast:Anya Taylor-Joy, Jessica Sula, Izzie Coffey mfl... AAA

Nu har jag varit och sett den ibland smått utmobbade regissören M. Night Shyamalans nya film "Split" som tar sig an temat personlighetsklyvning. Diskussionen när denna regissör gör en film har alltid blivit hur han utnyttjat sitt ibland överdrivet använda signum twistar som förändrar hela filmens händelseförlopp då filmen nått sitt slut. Jag personligen har många favoritfilmer som den här emotsedda regissören har skapat. Filmen "Sjätte Sinnet" som blev hans mästerverk kommer alltid att förbli hans bästa. Filmen "Unbreakable" som kom kort därefter hade lite samma mystik över sig. Sedan har han inte riktigt fått ihop samma självklara mästerverk. Filmerna "Lady in the water", "The Village" "Signs" och senaste "The Visit" har helt klart varit godkända även om de inte nått upp till samma anda. Även hans tv-serie "Wayward Pines" höll formatet tills konceptet i andra säsongen började att bli ointressant. Lyckas han leverera sitt obligatoriska twist upplägg denna gång? Min åsikt angående den saken ska ni snart få veta. Men vi sparar på den twisten tills jag lite kort har berättat om filmens handling. Tre tjejer blir kidnappade och förs till en mystisk och dunkel lokal. Snabbt märker de att deras kidnappare inte enbart är långt ifrån frisk, men att han även lider av en extrem personlighetsklyvning. Dennis (James McAvoy) som är en av hans farligare sidor, har ytterligare tjugotvå olika personligheter och tjejerna måste finna hjälp hos någon av de ofarliga sidorna för att överleva de farliga. Man kan säga vad man vill om regissören M. Night Shyamalan, men det råder inga tvivel på att han har det där extra som gör att man sitter trollbunden under hela hans filmer och frågan om den kommande twisten ska få filmen att balla ur eller ej gör alltid hans filmer extra spännande. Filmen "The Happening" är hans sämsta exempel på hur konceptet totalt kan balla ur då det visar sig att naturen lever sitt eget liv och sedan hämnas på mänskligheten. Många kan tycka att "The Village" har en korkad aha-twist som bara påpekar sådant som man kanske skulle ha kunnat räkna ut. Men när såg den några år senare och extramaterialet på dvd-skivan förstärkte skådisarnas insatser då de levde i ett föråldrat samhälle och sedan fick träda in i nutid så växte filmen för mig. "Signs" var en annorlunda film om utomjordingar som invaderar Jorden och twisten där var att utomjordingarna var sårbara på ett mycket oväntat sätt. Min absoluta favoritfilm av M. Night Shyamalans nyare alster är filmen "Lady in the Water". En fantasyfilm om en mystisk vattenvarelse (Bryce Dallas Howard) som dyker upp i ett fiktivt bostadsområde där man får en nära relation till alla de inneboende i det lilla samhället. En mystisk film som saknar en twist men är genialisk på andra sätt. Men nu handlar denna recension om M. Night Shyamalans nya film "Split". Så vad tyckte jag? Jo, filmen levererar. Den sätter regissörens namn på kartan igen. Den har ingen sådan där genialisk twist som i filmen "Sjätte Sinnen" då det visade sig i filmens slut att Bruce Willis karaktär varit död under hela filmen. Men däremot påminner det något om en av min andra favoritfilmer av regissören M. Night Shyamalan. Vilken tänker jag inte berätta. Tema om personlighetsklyvning utforskas på ett effektivt sätt. Området som granskas är vad som sker om en person har mer än en personlighet och vad de tillsammans kan genomföra om de är i kontakt med varandra. Vilka förmågor de kan utveckla. Eftersom "Split" är en film som kan till överdrift utforska området så har filmens huvudkaraktär 23 personligheter och är på väg att utveckla en avslutande tjugofjärde obehaglig personlighet som ska stärka de andra personligheterna psykiskt och med överdrivet muskulös fysik.För att sedan knyta dem samman med den nya för att utveckla krafter i stil med det övernaturliga. Låter det här komplicerat? Det är bara förnamnet. Det blir snabbt svårt att hänga vilken personlighet som plockas fram. James McAvoy gör huvudkaraktären med dess tillhörande personligheter väldigt bra även om det är vissa av hans karaktärer som han gestaltar med viss överspel. Men det är McAvoy i alla dessa karaktärer som sprider spänning över filmen. Samt den unga skådespelerskan Anya Taylor-Joy som spelar den starkare av tonårstjejerna ger krydda åt handlingen. Hon är mycket begåvad och det är hennes kamp med de 24 personligheterna som håller intresset uppe. Alla andra i filmen handling är bara nödvändiga biroller. Vad som också sprider obehag till filmens stämning är de klaustrofobiska källarmiljöer där flickorna är kidnappade och skurken jagar dem. Det är mycket obehagligt att se alla de rum som skapta efter varje personlighet som huvudkaraktären har utvecklat. Twisten funkar denna gång. Eller twistar får man nog säga eftersom det kommer många grubblerier då filmen nått sitt slut. Huvudtemat utan att säga för mycket är "Att man är det man tror på. Bara man tror tillräckligt mycket på det". Detta budskap lyfts tydligt fram och mixas med en massa andra frågeställningar. Exempelvis om filmen "Split" kanske rent av är en slags uppföljare till en annan omtyckt M. Night Shyamalan film. Samt så funderar man över om twisten som ska levereras är en twist som använts tidigare i föregående filmer av regissören. Nej så är det inte. Men man börjar automatiskt att fundera över om det egentligen är Anya Taylor-Joys karaktär som är huvudkaraktären och om saker under filmens gång har skett i hennes huvud. Hur svaren levereras får ni veta när ni ser filmen. Jag har redan sagt för mycket. Så jag sammanfattar nu denna recension med att jag tycker att filmen är sevärd om man gillar filmer med twistar som kan totalt förändra en hel film. Gillar man världar som regissören M. Night Shyamalan tidigare har skapat så lär man känna igen sig och ta till sig filmen "Split". Den är inget mästerverk men kan helt klart klassas som en av M. Night Shyamalans bästa filmer. En stark trea av fem möjliga får filmen av mig i betyg.