Split 2016
Synopsis
Kevin är en man med 23 olika personligheter som känner sig tvingad att kidnappa tre tonårstjejer. Medan de är tillfångatagna så träder en ny personlighet fram - "The Beast".
Info
Originaltitel
Split
Biopremiär
20 januari 2017
DVD-premiär
26 juni 2017
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Ålder
15 år
Längd
Inget otäckt så långt ögat når
Någonting i filmen känns emellanåt väldigt rätt, men desto mer blir tyvärr i slutändan bara helt fel. Också denna gång. M Night Shyamalans senaste film, den psykologiska rysaren ”Split” är inte mer än hyfsat sevärd och aldrig riktigt spännande. Dock mobiliseras ett litet hopp i mig om att han faktiskt kan vara på väg tillbaka inom en inte alltför avlägsen framtid.
Jag vet. Jag säger det jämt och jag säger det igen. För jag vägrar helt enkelt tänka mig annat än att skaparen bakom ”Sjätte sinnet”, regissören Shyamalan, inte har något mer att ge. Därför tror jag också envist att han faktiskt en dag ska hitta formen åter. Det pratades om att han skulle ha gjort det nu, i och med ”Split”. Men nej, det har han inte.
Tre tjejer blir tillfångatagna av en psykiskt sjukt man. Kommer hans psykolog hinna räkna ut vad som är på gång innan det är försent?
Det låter som en klyschig rysarhandling och är det också, men Shyamalan lyckas ändå göra detta till något annat än vad som kanske är helt förväntat och man märker att han vill mer än att bara spotta ur sig en ännu-en-i-mängden-rulle. Fast någonstans går han vilse i sin egen ambition och misslyckas på vägen med att ens skrämma sin publik.
”Split” är rätt snygg, kameravinklarna intressanta och redigeringen rakt igenom rapp och effektiv. Dessutom är det välspelat. Framförallt är James McAvoy storslagen i rollen som den schizofrene Kevin och han behärskar samtliga av de drygt 20 personligheter som trängs i hans karaktärs inre med bravur. Likväl är det ingen av dessa som känns tillräckligt obehaglig för att engagera mig som åskådare och även om det är synd om de skräckslagna tjejerna, känner jag inte särskilt mycket med dem. Mest blir jag bara irriterad på deras många gånger ologiska reaktioner och minst sagt tafatta handlande.
Ett stort problem i filmen är att vi får veta för mycket direkt. Det hade blivit mer spännande om man låtit ”sanningen” sippra fram, istället för att leverera den pang på i början. Manuset brister på flera andra håll med, framförallt vad gäller skildrandet av just de tre tjejerna. En av dem får förvisso en något mer gedigen bakgrund presenterad åt sig, men det räcker inte. Varken hon eller ännu mindre de två andra papperstunna personligheterna lyckas locka min medkänsla eller inlevelse och då är jag ändå väldigt lättlockad av mig.
”Split” har en tveksam upp och ner-utveckling, men avslutas till sist med en rätt spännande klimax och, vad man nu ska man kalla det, en typ av tvist. Jag gillar den och blir glad, även om så otroligt mycket annat innan stundvis kändes hopplöst, på gränsen till larvigt och inte alls otäckt, vilket är det minsta man har rätt att hoppas på av en rysare.
Mycket till trots, men kanske också tack vare det sista kruxet, vill jag alltså fortsätta tro att han fortfarande har det i sig, M Night Shyamalan. Det gäller bara för honom att hitta det och sedan få ut det. Så skedde inte denna gång, men skam den som ger upp hoppet om något stort.
| 5 januari 2017 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (4)
mysig, atmosfarisk pseudovetenskap deluxe som nar M. Night regisserar som bast. Lika bra har inte mr Night varit sedan Nietzscheanska serietidningspastischen Unbreakable fran ar 2000. Han ar en ganska intressant regissor men tydligt, likt en ridley scott, beroende av vilka han jobbar med. macavoy ar ju galet genialisk och manuset valdigt valskrivet.
Läs mer
Om intentionen vore en riktigt usel filmupplevelse och felaktig bild om psykisk ohälsa så får Split högsta betyg. Oförutsägbarheten i handlingen tillsammans med McAvoys bredd ger filmen det där lilla extra. Med en betydligt mindre ton av sarkasm kan jag dock ge filmen ett litet plus för kameravinklar och ljussättning. Också ett plus i kanten för den berikande kunskapen att man på ett enkelt sätt kan undkomma våldtäkt genom att pissa ner sig. Jag hade verkligen ingen aning om det.
Läs mer
M.Night Shyamalan är tillbaka med denna skräckfilms drama om en mycket svår och allvarlig sjukdom-schizofreni. Folk i salongen skrattade genom filmen som om den vore en komedi, vilket gjorde allt mycket mer skrämmande att folk har så lite kunnande och respekt för en sådan skrämmande och allvarlig sjukdom som det är. Vad inte alla vet är att ALLA har schizofreni latent i kroppen, men vid ett personligen stort trauma, vilket kan vara olika för alla, kan det bryta ut i stor eller liten skala. Så att skratta bort en sjukdom som rolig för en man pratar med sina 22 andra JAG, tycker inte jag personligen är underhållande. Jag blev bara ännu mer skrämd åt folks pekande på dem konstiga där borta-beteende när vem som helst i salongen kan vara med om ett trauma som pushar dem själva över gränsen!!!!
Så även om det var en väldigt överdriven och svårt sjuk man i filmen så är det mer vanligt än man tror, så filmen skrämde klart skiten ur mig, inte med massa monster utan hur komplex vår hjärna är som kan skapa helt olika persona med fysiska attribut och åkommor. Tänk att en persona kan va allergisk eller sockersjuk, medan dem andra inte är det, då kan man kanske inte längre bara vifta bort dem som "enbart psykiskt påhitt".
Stark film, tycker det är konstigt att inte James McAvoy inte blev oscars nominerad!! Vem slår honom att spela 23 personer på 2 tim??? Betyget blir en godkänd 3a...
Cast:Anya Taylor-Joy, Jessica Sula, Izzie Coffey mfl...
AAA
Läs mer