Sonic the Hedgehog 2020

Sonic the Hedgehog poster

Synopsis

Filmen följer den blå, supersnabba igelkotten Sonics äventyr när han försöker hantera det märkliga livet på jorden tillsammans med sin nyfunna, mänskliga bästa vän Tom Wachowski. Sonic och Tom samarbetar för att försöka stoppa den skurkaktige Dr Robotnik från att fånga Sonic och använda sina enorma krafter för att ta över världen.
Ditt betyg
3.1 av 54 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Sonic the Hedgehog
Biopremiär
19 februari 2020
DVD-premiär
15 juni 2020
Digitalpremiär
13 april 2020
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Paramount Pictures
Ålder
7 år
Längd

Recensent

Andreas Samuelson

14 februari 2020 | 13:00

Kul, fartfyllt familjeäventyr

Den blåa, vrålsnabba igelkotten från det klassiska TV-spelet gör filmdebut och det är en härlig, fartfylld familjefilm som lär roa både unga och gamla tittare.
Det första man som filmtittare tänker på när Sega gör film av sitt klassiska TV-spel ”Sonic” är när Nintendos ”Super Mario Bros.” blev en av de värsta kalkoner som drabbade bioduken på 1990-talet – knappast en positiv jämförelse. Det är med glädje och inte minst en aning förvåning man upptäcker att filmen om den blåa, vansinnigt snabba igelkotten är ett sevärt, välgjort och underhållande familjeäventyr.
 
Handlingen tar vid på Sonics hemplanet från var han måste fly till Jorden och gömma sig från onda typer som är ute efter hans superkrafter (varav vissa han inte upptäckt än). Han slår sig ner i en småstad där han på avstånd bekantar sig med den lokala sheriffen (James Marsden) och hans fru (Tika Sumpter). Den tidigare tvingas hjälpa Sonic när en psykotisk vetenskapsman (Jim Carrey, vem annars?) hotar vår hjältes existens.
 
Likt många familjefilmer och tv-spelsrullar är handlingen aningen simpel för att anpassa sig till den unga publiken. Det är ett välbekant ”E.T.”-upplägg och ibland önskar man att filmskaparna hade kunnat omfamna den bisarra premissen med en lite vassare ton. Med det sagt så är det en fartfylld, kul film som vägrar vara tråkig och erbjuder en tilltalande plattform för titelkaraktären.
 
För de många som tvivlat baserat på tidigt släppta bilder så håller specialeffekterna riktigt bra. Man stör sig aldrig på att Sonic är en datoranimerad figur och han smälter fint i de riktiga miljöerna i bästa ”Roger Rabbit”-stil. Beroende på ålder och acceptans kan han uppskattas både som charmig eller irriterande men han har en sympatisk personlighet och Ben Schwartz gör ett bra jobb med att ge verbalt liv till krabaten.
 
Det är extra kul att se Carrey få spela över igen i den typ av galna roll som han blev känd för. Hans karaktäristiska grimaser och danser passar perfekt för den här sortens tokiga skurkroll. När det kommer till vår mänskliga hjälte Marsden gör han vad han ska, men bevisar återigen att han är lite för blek för att riktigt fungera utanför ”X-Men”-serien. Man hade kunnat önska sig ett lite mer spännande skådespelarval.
 
Det är onekligen en film gjord för den yngre publiken. Ädla budskap om vänskap och tillhörighet i kombination med familjevänliga actionsekvenser (med eventuellt undantag för en fightscen på en bar!) med bra tempo. Ologiska luckor och detaljer – som att en explosiv jaktsekvens utspelar sig i vad som ser ut att vara ett folktomt San Francisco – är sådant vuxna kanske reagerar mer på än barn. ”Sonic the Hedgehog” är möjligen inget banbrytande mästerverk inom sin genre men för att vara en Hollywood-film baserat på ett tv-spel levererar den klart över förväntningarna.
| 14 februari 2020 13:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
Efter en försenad release pga av spelnördars missnöje med designen av Segas ikoniska karaktär Sonic så har nu filmen med Jim Carrey i ledningen som den minst lika ikoniska skurken Dr. Robotnik nu äntligen haft premiär. Jag har nu sett filmen på bio. Om all olidlig väntan gav ett bättre resultat ska jag nu utreda med denna recension. Men först lite om handlingen. Sonic (Ben Schwartz) försöker att hantera det märkliga livet på jorden tillsammans med sin nyfunna, mänskliga bästa vän Tom Wachowski (James Marsden). Sonic och Tom samarbetar för att försöka stoppa den skurkaktiga Dr Robotnik (Jim Carrey) från att fånga Sonic och använda sina enorma krafter för att ta över världen. Som ett svuret Jim Carrey fan så var den här filmen ett måste för mig. Jag har spelat spelet “Sonic The Hedgehog” under unga år. Mitt största intryck utövar de fantasifulla bakgrundsmiljöerna var att den blåa igelkotten Sonics övernaturligt snabba hastighet gjorde att man dog eller tappade de ringar man precis hade samlat ihop. Spelet blev därmed ofta mer en frustration än en upplevelse. Sonic som karaktär var ganska intesägande eftersom han inte sa något. Han stod bara otåligt och stampade i marken om man inte hade rört sin spelkontroll på ett tag. Hans nemesis Dr. Robotnik var det ungefär sanma sak med. Så när jag hörde att spelet skulle bli film så kände jag att karaktärerna var ganska fria för tolkning. En första trailer kom och det blev en viral hysteri kring Sonics utseende vilket försenade releasen då filmskaparna ville göra om och göra rätt så att fansen skulle bli nöjda. Och det har de blivit överlag efter vad jag har kunnat utläsa. Jag blev också nöjd med hur han såg ut även om jag tyckte att det var lite onödigt att försena premiären pga konstnärlig frihet. När det kommer till Jim Carreys tolkning av Dr. Robotnik så är karaktärens klotrunda utseende ignorerat vilket jag tycker är bra för att det ger karaktären ett mer realistiskt utseende och enligt Jim Carreys egna ord så är det en karaktär under evolution. Därmed så kan mycket hända med karaktären i en framida uppföljare som man nog kan räkna med. Det är just Jim Carrey som inte helt otippat stjäl showen med en lagom portion av det överspel som han gjort sig känd för. Carreys galenskap och karaktärens överintelligens och maktlystenhet visar sig bli en mycket bra kombination som ger filmen sin prägel då äntligen Dr. Robotnik får sin speltid. Som det Jim Carrey fan jag är så är det oundvikligt att jag sitter i biostolen och vrider på mig innan Dr. Robotnik gör entré. Datoranimierade figurer är egentligen inte min grej. Men för omväxlings skull så är faktiskt Sonic väldigt snyggt skapad och det ser hyfsat realistiskt ut med honom inklippt i såväl våran värld som på Sonics hemplanet. En eloge bör även Ben Schwartz ha som med sin röst ger liv åt Sonic och ger honom en humoristisk och samtidigt ömsint gestalning. “X-Men”-stjärnan James Marsden funkar också bra som sidekick till Sonic i deras något udda duo som man får följa i typ halva filmen. Karaktärerna är förvånansvärt välskrivna och får den karisma de kräver. Sonic känns som identisk med hur man upplever honom i spelet och med Dr. Robotnik känns det bra att filmskaparen har lyckats vara lite fritänkande. Storyn över lag bjuder kanske inte på så mycket överraskningar. Den känns som en bana i tv-spelet. Det hela går med andra ord ut mest på att Sonic som är snabbare än ljusets hastighet jagas av Dr. Robotnik. Men det är också en fin historia med ett budskap om att även en udda figur kan hitta sin plats i vår värld och slippa känna ensamhet. Samt att vänskap är något viktigt som är värt att kämpa för. Filmen “Sonic The Hedgehog” är sammanfattningsvis en ibland sockersöt familjefilm med små inslag av en mörkare vuxen ton. “Sonics” hemplanet speciellt är väldigt vackert visuellt utformad och ser precis ut som i spelen fast med ett stänk av realism och övergången till vår egna värld funkar perfekt. Filmen kan roa spelnördar och Jim Carrey fans så väl som vanliga biobesökare i alla åldrar. “Sonic The Hedgehog” får en stark 4 av 5 möjliga i betyg av mig pga att den vågar ta risker och vara fantasifullt kreativ i sin utformning.
Läs mer