Son of No One 2011

Det började för några år sedan med "A Guide to Recognizing Your Saints", med en väldigt återhållen Robert Downey Jr i en av sina bästa roller, och jag föll direkt. Hans andra film, "Fighting", ser Channing Tatum ("G.I. Joe") i huvudrollen och Montiel måste ha blivit lika imponerad som jag för skådespelaren ifråga återvänder till förarplatsen för "The Son of No One".

I en historia skriven och regisserad av Montiel själv, spelar Tatum Jonathan White, en nyutexaminerad polis som börjar sin bana i samma kvarter han växte upp i men stöter på stora problem när uppgifter om ett gammalt olöst mord flyter upp till ytan. Uppgifterna leder såväl tillbaka till honom själv som möjlig korruption bland poliser, och plötsligt står Jonathans eget liv på spel.

"The Son of No One" är som sagt var en personlig rulle. Kanske inte biografisk, som Montiels första, men det märks att han kan sina kvarter. Det betyder inte att han har fått ihop en perfekt film, det betyder däremot att eventuella imperfektioner vägs upp av den närvaro som finns. Av känslorna. Av ett snyggt foto, dessutom. Jag gillar det grådassiga, realismen som framträder, som lägger sig över något annat jag generellt är väldigt svag för, nämligen en välgjord stadsskildring. Stadsdelen, de gamla kvarteren, blir till en egen karaktär i historien. Precis som det ska vara.

Samtidigt är det en imponerande ensemble Dito Montiel har fått ihop och få av dem behöver några närmare presentationer. Ray Liotta äger varje scen som bara han kan, Al Pacino likaså, som i sin tur liksom Downey i "A Guide to..." hålls tillbaka av Montiels kapabla personregi. Vi har Juliette Binoche. Katie Holmes, som är bra även om hennes karaktär irriterar vid ett par tillfällen. Till och med Tracy Morgon är riktigt bra som Jonathans slitne barndomsvän.

Med en ensemble som denna hade det varit lätt att blåsa upp, göra någonting storslaget, eller försöka göra någonting stort, men "The Son of No One" är och lyckas förbli en anspråkslös film. Ett starkt litet drama. Det arbetar till filmens styrka och här hjälper det förstås att Montiel har ett gäng till största delen erfarna och riktigt bra skådespelare att arbeta med.