Secret Window 2004

Johnny Depp spelar här huvudrollen som den apatiske och likgiltige författaren Mort Rainey som lider av skrivkramp sedan den jobbiga processen med hans skilsmässa tagit fart.

Johnny Depp, som kanske är mest känd för att ta sig an lite udda roller i filmer som ”Edward Scissorhands”, ”Sleepy Hollow”, ”From Hell” och har visat ett utmärkt skådespeleri i ”Pirates of The Caribbean", som Kapten Jack Sparrow, har även här fått oss att inse att det inte finns några gränser för hans skådespeleri. Den bokstavligt och bildligt tillrufsade författaren Mort Rainey har ingen inspiration till sitt skrivande utan söker sig ständigt till sin trofasta soffa och slösar inte någon energi utöver den som krävs för att vända håll i sömnen samt tillföra chips och snabbmat till munnen. Depp använder sig av både ironi och sarkasm för att visa den totala meningslösheten i Morts tillvaro samt en gnutta ”Jack Sparrow” för att få fram distansen som finns mellan författaren och omgivningen.

John Turturro, som spelar Mort Raineys antites, John Shooter, en oerfaren författare med lite udda vanor och en viss social skygghet lyckas här på ett oerhört bra sätt få fram mystiken kring sin roll. Konflikten mellan dessa två olika författare är ofrånkomlig och utlösningsfaktorn är då Shooter anklagar Rainey för plagiering. Trots att Shooter är oerhört enveten och tvärsäker på sin rätt till berättelsen ”Secret Window” verkar det ändå som om Rainey har fler bevis till sin fördel. Dessutom får framställningen av Shooter som en knäppgök Rainey att verka mer trovärdig.

Det som bär upp filmen mycket är oerhört bra skådespeleri av Depp och Turturro, och en helt oförväntad vändning; ändå är det någonting som saknas. Filmen är, precis som ”Hearts in Atlantis”, en filmatisering av en Stephen King-roman (”Hemligt fönster, hemlig trädgård”) och handlingen är mer än bara en thriller, men det känns ibland som att Depp och Turturro inte passar in i den ”vanliga” thriller- och skådespeleribakgrunden regissören Koepp målar upp. Det krävs mer än två bra skådespelare för att bära upp en film och psykologisk thrillerhandling passar inte ihop med en Hallmark-influerad rysarbakgrund. Det finns ingen röd tråd av spänning och ”thriller-känslan” uppkommer inte förrän efter att dessa två personer möts. Men trots en viss seghet i början är filmen spännande och intressant och rekommenderas om man vill se en bra thriller med duktiga skådisar.