Sacro GRA (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Filmen skildrar människorna som bor längs motorvägen Grande Raccordo Anulare (GRA), som bildar en ringled runt Rom.
Visa hela synopsis

VISA 1 ALTERNATIV

DÖLJ ALTERNATIV

Betyg
Läs recension
2.0 av 4 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: SACRO GRA

Poetiskt i periferin
Stockholms filmfestival 2013 - En stillsam och reflekterande skildring av liv som levs lite vid sidan av. Det är med värme som regissören låter oss möta den fascinerande skaran individer han själv kommit att lära känna. Tyvärr blir mötena för flyktiga för att på riktigt beröra och det är inte mycket som lever kvar efter att filmen tagit slut.

GRA (Grande Raccordo Anulare) är den stora motorvägen som bildar en 70 km lång ringled kring den eviga staden Rom. Längs den lever och arbetar udda personligheter som sällan annars syns, men här får kliva fram och för stunden ta lite plats.

Vi får bland annat träffa ett par åldrade transvestiter, en vetenskapsman som vigt sitt liv åt att rädda de larvangripna palmerna utmed vägen, en numera extremt trångbodd adelsman, en filosoferande ålfiskare och en ambulansförare med glimten i ögat. Vi får ytliga inblickar i deras vardag, vilka på olika sätt bidrar till berättelsen som saknar tydlig struktur, men ändå hålls ihop av ringleden och sin geografiska position utanför.

Det är vackert filmat och vinklarna ur vilka de annorlunda verkligheterna fångas är innovativa och spännande. Filmen vann, som första dokumentärfilm, pris för bästa film under Filmfestivalen i Venedig. Den skulle kunna fungera som kritik till det italienska samhället som det ser ut idag, men tar inte riktigt ut de svängarna. I stället är detta en rent observerande dokumentär, som inte är ute efter att ifrågasätta eller ge svar. Den bara visar med ömhet och utan att döma hur det är eller hur det kan vara någon annanstans. Det känns äkta och på riktigt, men samtidigt poetiskt och nästan lyriskt i all sin dystert hoppfulla tragik.

Kameran är närgången och bilderna flera gånger intima, fast ändå känns det på något sätt tyvärr aldrig tillräckligt personligt. Flera av figurerna är charmiga och intressanta, men vi får inte lära känna dem på ett djupare plan. Vi bjuds på fragment ur deras liv, väldigt lösryckta stycken ur en större helhet. Bitarna bildar visserligen med en gnutta våld till sist ett färdigt pussel. Men min känsla är att de från början egentligen kommer från flera olika motiv, som jag gärna hade velat se mer av innan sammanfogningen.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!

Veckans populära filmer

Visa fler