Rubber (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Ett bildäck vaknar till liv och blir till passionsdriven seriemördare. Estetiken i det absurda, den högupplösta närbildens dramatik, publiken som en karikatyr på sig själv – gör detta till en högst skruvad film. Dupieux, alias elektroartisten Mr. Oizo, har med en systemkamera skapat ett verk som kommenterar filmkonsten i sig.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: RUBBER

Skruvad parodi om mördardäck
Vill man se en meningsfull, samhällskritisk och realistisk film med budskap och moral ska man inte se "Rubber". Vill man se en skruvad, sanslös och bisarr parodi på psykologiska seriemördarthrillers med ett bildäck i huvudrollen så är du helt rätt ute.

Quentin Dupieux, mer känd som elektroartisten Mr. Oizo ("Flat Eric", det gula mjukisdjuret som headbangade på MTV för ca 10 år sedan), har skapat den här egensinniga men inte helt absurda filmen som inleds med hur en bil kör över några prydligt uppställda stolar och en sheriff kliver ur bakluckan för att informera publiken att denna film är en hyllning till det meningslösa frågetecknet i filmer (nan drar flera kända exempel, som varför "E.T." är brun och varför ingen går på toa i "Motorsågsmassakern").

Publiken är dock en riktig publik som ute i en öken ges kikare för att titta på - och kommentera - filmen. Ett gäng medvetna stereotyper som likt en vanlig biopublik snackar sönder filmen och stör sig på varandra medan den enda som riktigt engagerar sig är tystlåten, rullstolsbunden krigsveteran (spelad av C-stjärnan Wings Hauser!)

Filmens egentliga handling följer lätt och jämnt ett bildäck som vaknar upp på ett skrot, börjar ringla omkring och inser att den kan spränga båda saker, djur - och människor huvuden - med telepatiska krafter! Den söker upp ett motell där den spanar på en lättklädd, kvinnlig hotellgäst och sätter igång en serie mord som utreds av några klantiga sheriffer.

Minst sagt en film i en klass för sig. Den är gjord med en rejäl glimt i ögat och en imponerande respekt och kärlek för kult- och exploitationfilmer. Den är fylld av små, lustiga detaljer men är samtidigt ingen vanlig komedi eller parodi av typen "Date/epic/superhero, etc. movie". Medan den fint fångar stereotypiska thriller- och skräckfilmsklichéer så skapar den samtidigt en egen, bisarr värld som hastigt hoppar mellan fiktion och "verklighet". I ett skede försöker sheriffen ha ihjäl biopubliken så att alla kan gå hem!

Det här hade kunnat bli en framtida kultfilm i sig om det inte vore för att upplägget inte håller för dess ansträngda 108 min. Nästan lika ofta som det klickar till blir det långdraget och väldigt många scener med ett däck som rullar omkring eller spränger folks huvuden. Idéerna runtomkring är inte tillräckliga för att överskugga faktumet att filmens huvudskämt inte håller hela vägen. Mycket av humorn är dessutom så konstig att den inte faller alla, om ens någon, i smaken.

Det är synd för man har uppenbarligen bra resurser, både framför och bakom kameran. Och det är snyggt gjort. Med en tajtare speltid och mer genomtänkt manus hade det här kunnat bli en fullträff. Men fortfarande värd en titt, speciellt för filmälskare och fans av genren.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Blaster
Finner få ord...
Dimman
Den var för lång! Som kortfilm hade den funkat bra eller kanske om manuset hade fått mer näring, fast jag vetti fan om den hade gjort det då heller. Nu kändes den mer som det har påpekats som ett enda långt videoexperiment! Det blir en svag tvåa för helt usel var den inte! Gillar lite det där med det meningslösa och där hade den kunnat utvecklas till twisten meningsfullt! :)
2/5
Emeric Carlsson
Är faktiskt förklarad precis i början av filmen: finns ingen anledning alls!
Visa fler (10)

Veckans populära filmer

Visa fler