Rosa - The Movie (2007)

Rosa har hitintills levt ett liv som serie i Kamratposten, böcker och som tv-serie på SVT. I den ursprungliga KP-versionen bor Rosa i Stockholm tillsammans med sin ensamstående mamma och halvsyster. Rosas bästa vän är Ville. Rosa har inte tid att se Ville annat än som vän, för i Rosas dagdrömmar är hon en firad rockstjärna. I verkligheten spelar hon dock gitarr på sitt flickrum. Jag kan säga att även om ni inte läst serien, böckerna eller sett tv-serien går det utmärkt att se filmen i alla fall.

Karaktärerna har utvecklats sedan tv-serien och blivit äldre. Nu är de 14 år och går på högstadiet. När filmen, som utspelas ett år efter där tv-serien slutade, börjar är det sommar och Rosa och Ville ska fira sin ettårsdag som par om en vecka. Deras planer på en romantisk afton på Grönan sabbas dock av att Villes pappa omedelbart ska ut med båten i Stockholms skärgård och Rosas mamma skickar sin telning till kollo på Gotland. Rosa tjurar och istället för att vara den hon är, ljuger hon för de andra på kollo om att när hon kommer tillbaka till Stockholm väntar ett skivkontrakt på henne. Hur ska Rosas och Villes förhållande klara av det här?

Filmen är charmig, har en romantisk handling och är väl genomarbetad, men saknar vuxendjup och flera av de karaktärer som gjorde seriestripparna underhållande. Dess stora förtjänst är att den är mycket välspelad. Visst kan du höra ibland att några av de unga skådespelarna rabblar sina repliker innantill, men på något sätt accepterar jag det i en ungdomsfilm.

Vad som slår mig är att handlingen inte klockrent är i harmoni med de ursprungliga berättelserna om Rosa. Som produkt har Rosa genomgått stora förändringar, det är inte längre Måns Gahrtons och Johan Unenges ”nya” serie efter Eva och Adam, utan den har vidareutvecklats till kapitelböcker, en tv-serie och nu en långfilm. För att kunna genomgå denna metamorfos måste den ursprungliga Rosa stöpas om och förändras. Flera viktiga karaktärer har försvunnit och fokus i berättandet har förskjutits från Rosa ensam till att handla om Rosa och Ville som par. I Rosas dagdrömmar är hon ”större än Madonna” och har miljontals fan. Hon skriver sina egna låtar (men syr inte sina egna kläder) och är en stark ung kvinna.

Jag tror att lite av problemet för manusförfattarna är att Rosa utvecklats. Vi kan likna det med Stålmannen/Clark Kent-problemet. Om Lois vet att Clark är Stålis, vad ska då berättelserna centreras kring? Själva lusten med att läsa/se Stålmannen är att vi vet att någon dag, kommer kanske Lois klura ut sanningen och få sin hjälte. I ”Rosa – The Movie” har hjälten på gott och ont fått sin Ville. Kvar blir en berättelse som inte riktigt har en förankring i sitt förflutna, och som inte längre har drömmen om att Rosa ska få sin Ville, men som tappert tittar framåt.

”Rosa – The Movie” är underhållande, välgjord och allmänt trevlig - som vuxen tycker jag den är helt OK, som barn skulle jag älskat den för Rosas drömmar och hennes alter-egos skull.

AC_QT_RunContent( 'src','/films/Rosa/trailer/trailer_bild','width','320','height','191','controller','false','bgcolor','#FFFFFF','target','myself','pluginpage','http://www.apple.com/quicktime/','href','/films/Rosa/trailer/trailer.mov' ); //end AC code