Rock of Ages (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Rock of Ages" kretsar kring en ökänd rockklubb i 80-talets Los Angeles. Rock’n’roll har aldrig varit större och den starkast lysande stjärnan är Stacee Jaxx (Tom Cruise). Till klubben kommer Sherrie och Drew, båda två med drömmen om det stora genombrottet men steget är långt från dröm till verklighet…
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: ROCK OF AGES

Sex, klyschor och rock'n'roll
Ännu en musikal får liv på vita duken och återigen är det i nostalgins anda. Här är det 80-talsrock på en sjabbig nattklubb som gäller och visst är det underhållande även om jag hellre sett mer humor och mindre klyschor, överspel och sockersöta huvudrollsinnehavare.

Regissören Adam Shankman har haft en minst sagt intressant karriär, från vedervärdiga komedier som "Bröllopsfixaren" och "Bedtime Stories" till stjärnspäckade och klart sevärda musikaler som "Hairspray" och nu denna. Kan bero på att han som gammal koreograf befinner sig i sin rätta sfär.

Här är det en populär Broadway-musikal baserad på gamla rockhits från 80-talet som uppdaterats i filmform. Och man har slagit på stort, inte bara i de fräsiga musikalnumren utan även i rollistan där affischnamn trängs bland prisbelönade kvalitetsskådespelare.

Huvudrollerna spelas dock av relativt okända Julianne Hough och Diego Boneta, färsk "Dancing with the Stars"-dansare respektive mexikansk tonårsidol. Den tidigare är äppelkäcka landsortslollan Sherrie som med stora drömmar tar sig till Los Angeles där hon träffar barnissen Drew (Boneta) som fixar jobb åt henne på en omtalad rockbar. Där träffar vi ägaren (Alec Baldwin), hans sidekick (Russell Brand), den ohängde rockstjärnan Stacee Jaxx (Tom Cruise) som förbereder sig inför sista spelningen med bandet innan han går solo samt dennes girige manager (Paul Giamatti). Allt medan en superkristiglig senatorfru (Catherine Zeta Jones) protesterar mot musiken som "våldtar deras barns öron" utanför.

Filmen är, liksom de flesta musikaler, 100% förutsägbar från första scenen när Sherrie sitter på en buss och drömmer om att stå på scen. Vi har sett det otaliga gånger, som i "Coyote Ugly" och senast i den snabbt glömda "Burlesque". Men musikalformatet tillåter ganska vänligt dessa klyschor och stereotyper - krutet läggs på sång, dans och show. Och visst är det både snyggt, kul och underhållande, inte minst för att se dessa namn i ett sådant här sammanhang.

Av skådespelarna lyckas Baldwin, Jones och Malin Åkerman (som en vän journalist) bäst men deras karaktärer får dessvärre minst utrymme. Jag hade hellre sett mer av dem än de visserligen attraktiva men lite plastiga huvudrollsinnehavarna. Jag har även svårt för en rejält överspelande Cruise, som får onödigt mycket speltid i en spexigt och uttänkt otippad roll men vi sett den knäppa, alkoholiserade och sexgalna rockstjärnan förut - det blir lite väl mycket hångel med brudar och spritflaskor som krossas.

Även humorn får oförtjänt lite utrymme i all såpadrama. Här finns några sköna repliker och scener samt inspirerade inslag, som när Russell Brand (vars persona smälter ovanligt bra in i sammanhanget) varnar om att "Stacee deltog i en ritual där satanister sydde ihop Debbie Harrys vagina". Samtidigt finns en del påtvingad, daterad humor, som den tokiga apan klädd i diverse outfits och den omotiverat lustiga homosexuella kärlekshistorien, sådant som ironiskt nog var kul senast på just 80-talet. I övrigt saknar jag, trots vissa fantastiskt hiskeliga frisyrer och klädval, mer detaljer och referenser till 80-talseran. En dos "The Wedding Singer" hade inte skadat.

Det är ett ojämnt men definitivt underhållande spektakel med något utdraget sångnummer och generande klyscha för mycket. Men det är ett utsökt tillfälle att se en rad kvalitetsnamn i en påkostad 80-talsmusikal med flera härliga mashups och sköna, gåshudsframkallande musikframträdanden. Och åsynen av Alec Baldwin i långt hår och leopardmönstrad skjorta vill man inte missa.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
magiul
Jag håller med om att de kunde kört ännu mer på humor i filmen, för detta är verkligen ingen film att ta på allvar då i stort sett alla driver med sina rollfigurer å det grövsta. Det är även där den största humorn ligger, som ex. Cruise och Åkermans hysteriska sexscen till superromantiska "I wanna know what love is" som bara är så otroligt fel att det blir stor humor av det hela. Men filmen vet inte riktigt vilket ben den ska stå på. För så värst mycket rock blir det inte, snarare poprock som tidigare nämnda "Michael learns to rock"-låt. Cruise otroligt ljusa stämma förbättrar inte den känslan. Enda gången det verkligen tänder till rent musikaliskt är när huvudrollsinnehavarens kärleksintresse drämmer av en svartsjuk "I wanna rock". Det känns som att producenterna inte vågar gå på rockspåret fullt ut utan vill få in lite Pitch Perfect och tonårsmålgrupp i det hela. Filmen hade mått mycket bättre av att rikta sig helt åt 30+ segmentet. Men ändå mycket underhållande tack vare den skruvade humorn. 3/5.
Besten
Men usch vilken dålig film...tänkte stänga av efter 20 min men "plågade" mig igenom denna och tyvärr tog den sig aldrig.
vinterblod
Vilken jävla besvikelse.
Jag älskar musikaler och denna var det sämsta skit jag sett. Det handlade ju inte om Rock n' Roll, det handlade om två ungdomar och deras jävla kärlekgnoll, "Åh jag åker till L.A. Träffar en no-body-snubbe och blir kär, gulligull" Nej fy fan vilket skit. Den var så dålig att jag somnade och jag orkar inte ens se klart på filmen för den var verkligen inte bra någonstans. Jag har slösat 1.22 timmar av mitt liv, skulle kollat på family guy istället... 

Ps. Malin Åkerman suger.
Och Russel Brand, seriöst?  (Ja jag är på dåligt humör över detta fiasko.)
1/5.
Visa fler (31)

Veckans populära filmer

Visa fler