Rebel Moon - Part One: A Child of Fire 2023

Rebel Moon - Part One: A Child of Fire poster

Synopsis

När en fridsam by på en avlägsen måne hotas av Modervärldens hänsynslösa styrkor sätter de sitt hopp till en mystisk främling, en ung kvinna, som söker upp krigare från olika planeter för att slåss mot de tyranniska arméer som terroriserar denna fredliga koloni.
Ditt betyg
2.2 av 58 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Viktor Eriksson

16 december 2023 | 08:30

Zack Snyders storslagna rymdopera är en av årets sämsta filmer

Om det här är resultatet när en regissör får den kreativa friheten att göra vad han vill så har det blivit dags att ge pengarna till någon annan.
Jag förstår inte vad som hände. I mina tonår var Zack Snyder en av mina absoluta favoritregissörer. Det var egentligen inte så konstigt med tanke på filmer som “Dawn of the Dead”, “300” och “Watchmen”. Jag gillade till och med vad “Sucker Punch” försökte göra, även om den lyckades sådär. Jag minns en tid när jag var rentav var laddad inför “Man of Steel”! Fast vem var egentligen inte det med tanke på den där magnifika trailern?
 
Sen släpptes Snyders tolkning av Stålmannen och visade sig vara rätt svag. Men den innehöll fortfarande genuint fantastiska saker. Som sekvensen där han lär sig flyga. Som superhastigheterna i actionscenerna. Som föreståelsen för att Henry Cavill är en stjärna. Jag tänkte att uppenbarligen var “Man of Steel” bara ett litet snedsteg i kvaliteten för Zack Snyder som snart skulle rättas till. I själva verket har regissören inte gjort en bättre film de senaste tio åren.
 
Jag har försökt ursäkta det här med att han bara inte fått rätt material. “Batman V. Superman: Dawn of Justice” är liksom en sådan dålig idé redan från början att jag inte orkade bry mig. På samma sätt var jag villig att förlåta “Justice League” eftersom det kändes som den produktionen egentligen var driven av en företagsstyrelse. Plus att Zack Snyder själv var tvungen att lämna inspelningen efter en fruktansvärd tragedi i familjen. Återkomsten i Netflix “Army of the Dead” var visserligen betydligt sämre än hans första zombiefilm men visade att kanske finns det ändå något här? Återigen, om han bara kunde få rätt material.
 
“Rebel Moon Part 1: A Child of Fire” visar för mig att det inte finns något här. Kanske har det aldrig funnits. För det här är en film där Zack Snyder fått en stor budget och kreativ frihet att göra det han helst vill. Vilket visade sig vara… "Star Wars"… med blod?
 
Det är en rymdopera på uppåt fem timmar som delats upp i två delar och som också ska utgöra startskottet för ett nytt multimediavarumärke. Zack Snyder är inte bara regissören här utan också manusförfattare, producent och cinematograf. Stora filmer som “Rebel Moon” görs förstås av hundratals människor, men det här är onekligen Zack Snyders film. Och den är det sämsta jag sett i år.
 
Jag säger inte det för att överdriva. Jag säger det inte för att göra mig märklig inför Snyder-fansen. Jag säger det absolut inte för att vara rolig eller elak. Jag hade varit bra mycket gladare om “Rebel Moon” var bra. Men det är den inte. Istället är den ett bevis på att Zack Snyder och hans team tyvärr inte tillför något till filmvärlden längre. De tar bara plats och resurser som andra filmskapare förtjänar betydligt mer vid det här laget.
 
“Rebel Moon - Part One: A Child of Fire” handlar om… helt ärligt vem bryr sig? Inte filmens manusförfattare i alla fall! Allt du behöver veta är att filmen försöker vara “De sju samurajerna” via ett “vuxet Star Wars”. Där “vuxet” betyder att det finns lite blod och svordomar. Och förlåt mig, men här kommer det: Behöver vi verkligen ännu mer “Star Wars”?
 
“Star Wars” är från början en film som nästan uteslutande består av delar från andra filmer och tv-serier som skaparen George Lucas tyckte om. När den släpptes 1977 var detta nyskapande medan idag består majoriteten av alla filmer som släpps av delar från andra filmer. Varav en av dessa filmer nästan alltid är “Star Wars”. Med rymdfascister, råbarkade rymdsalooner och färgglada svärd. Allt har blivit Star Wars. Det är som om vi har återanvänt samma kaffefilter i 50 år nu. Att Zack Snyder ändå kom fram till att “Vet ni vad? Vi behöver något som är som Star Wars” gör honom till en så vansinnigt ospännande historieberättare.
 
Som om inte det var nog så fattar inte ens “Rebel Moon” vad det är som gör “Star Wars” speciell. Det är inte lasersvärden. Det är att "Star Wars", trots allt sitt fantsifyllda innehåll, i grunden är en mytologisk hjältehistoria om strävan, längtan och stora känslor som alla människor kan relatera till. “Rebel Moon” har inget sådant, trots att jag tror att den verkligen försöker ha det. Istället är det en ekande tom film som består enbart av yta.
 
Då ska det sägas att ytliga filmer i sig inte är något dåligt. Det finns gott om actionfilmer, inte minst kampsportsfilmer, som är ytliga och saknar emotionellt djup men som likväl är fantastiska som underhållning. “Rebel Moon” är inte en sådan film heller. För det är en film vars yta är så fruktansvärt ful, med i princip noll kontrast i bilden, robotiska studioinspelningar, dött foto, fantasilösa miljöer och karaktärsdesigner samt ett uselt världsbyggande. 
 
Actionscenerna är livlösa varianter av saker du förmodligen sett många gånger förut och i betydligt bättre utföranden. Det finns gott om Snyder-slow motion här men inget av adrenalinet från hans magnum opus “300”. Det är en rejäl besvikelse när det ändå handlar om en vanligtvis så visuell regissör.
 
Skådespelarensemblen med Sofia Boutella i spetsen har ytterst lite att göra. De har noll kemi med varandra och ungefär lika många känsloutbyten. Varje karaktär existerar som i ett märkligt vakuum där de står och ser allvarliga ut och håller monologer ut i luften om sina tråkiga bakgrundshistorier som om de läste dem högt från Rebel Moon-wikin. Det är konstigt att det blivit så egentligen för Zack Snyder lyckades okej med ensemble-grejen i “Army of the Dead”.
 
I "Rebel Moon" tycks skådespelarnas främsta uppgift istället ha varit att komma i fysisk form inför inspelningen. I vanlig ordning lägger Zack Snyder mycket fokus på sin fascination för den mänskliga formen och kroppen. Det blir väl så när man gillar både fitness och tavelmåleri. Så om det är på någon punkt som filmen levererar så är det väl märkligt nog här? För satan vad mycket kyckling och broccoli som måste gått åt inför inspelningen.
 
Sofia Boutella är senig som en flankstek, Djimon Hounsou ser ut som om han har stenbumlingar på axlarna och Staz Nair har minst ett tjog magrutor. Men jag tror att även om du gillar muskler väldigt, väldigt, väldigt mycket så finns det bättre saker du kan göra än att se den här filmen. Som att inte se den. 
 
För helt ärligt. Jag tycker verkligen inte att du ska lägga din tid på den här filmen. “Rebel Moon - Part One: A Child of Fire” är inte dålig på ett intressant eller komiskt sätt. Den är bara dålig, tråkig och tom. Nej, jag tror inte att del 2 som kommer 2024 plötsligt kommer att rädda berättelsen. Och jag tror definitivt inte att en framtida “Snyder Cut" på femtioelva timmar kommer rädda den heller. Det har blivit dags att acceptera att mer Zack Snyder inte är lösningen. Det har tyvärr varit problemet. 
 
"Rebel Moon - Part One" släpps på Netflix 22 december.
| 16 december 2023 08:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (5)
2
Ger denne film ⭐⭐. Part One är bättre än Part Two. Har man mycket tid att slösa bort (som jag hade under en lång tågresa), så kan man ta sig an denna långa film. Jag kan inte ge den en stjärna då jag ändå lyckades traggla mig igenom hela Part One (även fast jag spelade den 1,25 gånger hastigheten 🤪😉).
Läs mer
1
Jag somnade under filmen och tycker i övrigt som Critical Drinker.
Läs mer
3
Helt ok underhållning. Vissa likheter med SW Ep.IV till en början. Ser fram emot del två.
Läs mer
Visa fler
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu