Psycho (1960)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
För att ha råd att kunna gifta sig, tar kontoristen Marion Crane ett ödesdigert beslut när chefen ber henne gå till banken med en stor summa pengar. Beslutet leder hennes bil att svänga in på ett ödsligt motell, som sköts av en viss Norman Bates och hans mor. Men Norman Bates gömmer på en mörk hemlighet ...
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: PSYCHO

Skräckfilmen med alla rätt
Hitchcocks mästerverk "Psycho" chockade många när den kom 1960 och den skrämmer fortfarande livet ur de flesta som ser den. Spännande kameravinklar, briljant musik, skickliga skådespelare och en fulländad berättarteknik kan inte bli annat än alla rätt.

Marion Crane (Janet Leigh) vill gifta sig med sin pojkvän Sam men de har båda dåligt med pengar. I ren desperation stjäl Marion 40 000 dollar av sin arbetsgivare och flyr sedan för att återförenas med pojkvännen. Men på vägen tar hon in på Bates Motel där hon möter den mystiske ägaren Norman Bates. Och om man var rädd innan blir det inte bättre efter det här.

En av de dummaste idéerna jag någonsin har haft var att titta på "Psycho" runt midnatt för att sedan inte våga sova och istället få för mig att putsa badkaret. Som om det skulle göra mig lugnare att huka bakom ett duschdraperi efter att ha sett filmvärldens läskigaste duschscen. Jag svär att jag hörde de där skrikande stråkarna. Trots att jag har sett "Psycho" flera gånger och alltså vet vad som händer gör den mig fortfarande skakis så man kan väl helt klart säga att Hitchcock lyckades. När jag var liten trodde jag för övrigt att ordet Hitchcock betydde skräckfilm.

Vad är det då som gör "Psycho" så mästerlig? Allra viktigast är förstås att Hitchcock var ett geni men förutom det tänker jag börja med att nämna Anthony Perkins som spelar Norman Bates, för han är verkligen något utöver det vanliga. Han får fram alla de motstridiga känslor som Norman Bates har, ofta utan ord men genom ett lysande kroppsspråk och ansiktsuttryck, som till exempel när han kämpar med sig själv efter det första mordet. Han lyckas framstå som normal, nervös och galen på en och samma gång.

Hitchcock klarar på ett effektfullt sätt av att bygga upp den kusliga stämningen i filmen. Mörkret, regnet och de uppstoppade fåglarna i all ära men det som ger de obehagligaste känslorna är Bernard Herrmans musik som förtjänar ett särskilt omnämnande. De arga och disharmoniska stråkarna som ska låta som knivhugg har jag redan nämnt. Ett annat exempel som sticker ut är när Marion åker från Phoenix i sin bil. Det vi ser är ganska enkelt, hon kör sin bil samtidigt som hon emellanåt tittar oroligt i backspegeln. Det vi hör gör däremot att vi inser hur vettskrämd hon verkligen är. Musiken ger känslan av flykt.

Det används en hel del ovanliga och spännande kameratricks i "Psycho". Ett snillrikt exempel är ovanifrånvinkeln när Arbogast går in i huset och blir attackerad. Montaget i den berömda duschscenen är säkerligen sönderanalyserat men jag kan bara konstatera att det innehåller många klipp och ger en ångestframkallande effekt. Ja inte bara för Marion Crane och Norman Bates alltså utan även för oss åskådare. Riktigt snyggt är det också när bilden på avloppet förvandlas till en närbild på Marions öga.

Berättartekniskt finns det också en hel del spännande grepp i filmen. Det som händer med huvudpersonen, åtminstone den man tänker på som huvudperson, tidigare än halvvägs in i filmen bröt definitivt mot filmkonventionerna. Karaktärerna är också väldigt komplexa, inte bara goda eller bara onda. Det kan kännas igen från "Vertigo" där man inser efter ett ganska långt tag att huvudpersonen är rätt vidrig.

Filmen innehåller så många imponerade ögonblick att flera av dem nästan är större än filmen själv. Fast nej det är nog knappast möjligt. Lite kuriosa är att Hitchcock ofta gjorde små gästspel i sina filmer och så även i "Psycho". Ungefär fyra minuter in i filmen syns han utanför Marions kontor.

"Psycho" är helt klart ett av filmhistoriens största mästerverk och det verkar som att Hitchcocks taktik "att alla skådespelare ska behandlas som om de vore kreatur" (som han har sagt i ett berömt citat) var väldigt lyckat. Kanske något för nutida regissörer att ta efter lite mer?

Senaste kommentarer
Filip Stolpe
Nog den bästa skräckfilmen/mysteriet/thrillern som någonsin skapats. Fruktansvärt bra. Tekniskt överlägsen, oerhört spännande och twistad. Jag kan inte annat än att ge den välförtjänta 5/5, med stjärna i kanten.
Användare borttagen
Riktigt bra alla sätt den behöver vara.  5/5!
Stoffe B
Äntligen tog jag mig tid för att se denna klassiker till film. Hade bara sett Gus van Sants remake från 1998 av någon anledning. Men Hitchcocks original är hur många gånger bättre som helst än remaken. Och Anthony Perkins som Norman Bates är riktigt bra. 4 riktigt riktigt starka pinnar utav 5
Visa fler (29)

Relaterade filmer