Pan (2015)

Nu har jag sett den lite mer vuxna och något mörkare versionen av J.M. Barries litterära klassiker "Peter Pan". Filmen heter kort och gott "Pan" och jag ska nu berätta vad jag tyckte. Men först lite om filmens handling. I London blir en liten bebis lämnad på trapporna till ett barnhem. Den olyckliga modern lämnar också en halskedja med en panflöjtsberlock runt halsen på den lille, som hon har döpt till Peter. Tolv år senare är andra världskriget i full gång och London bombas regelbundet. Lille Peter och hans vänner på barnhemmet blir dessutom plågade av elaka nunnor. Men snart blir de kidnappade av flygande pirater till ett smutsigt Neverland. Det är där äventyret börjar. Peter upptäcker att en profetia säger att en pojke med förmågan att flyga ska rädda fantasilandet ifrån den ondskefulla piraten Captain Blackbeard (Hugh Jackman). Peter ser är möjligheten till att söka sina rötter och ta reda på vad hans halssmycke kommer ifrån. Det är en mörkare och en väldigt annorlunda version av "Peter Pan" som man får ta del av denna gång. Grundhistorien känns igen. Men många saker är ändrade. Captain Hook har blivit god. Prinsessan Tigerlilja som är lysande spelad av forna Lisbeth Salander stjärnan Rooney Mara är en nypåhittad karaktär för den här versionen. Allt är gjort med glimten i ögat och filmens skurk Captain Blackbeard gestaltas som en rockstjärna av Hugh Jackman. Pojkarna som kidnappas ifrån barnhem för att arbeta för piraten i gruvor som gräver fram älvstoft tvingas nämligen att sjunga varje gång Blackbeard gör entré och då blir det bland annat kända rock och punk klassiker ifrån grupper som Nirvana och Ramones. Dessa låtar skrålar Hugh Jackman med i och visar lite kortfattat sina färdigheter som musikalstjärna. Dock inte lika finstämt som musikalen "Les Miserables", men ändå underhållande. Jackmans karaktär kräver dock en del överspel och en lagom portion spelar han också över. Men det passar sig bra för den karaktären. De andra skådisarna sköter sig bra i den här filmen som ska funka som någon slags annorlunda prequel till boken och de filmer man tidigare sett om Peter Pan. Personligen har min favorit bland annorlunda tolkningar av J.M. Barries klassiker alltid varit Steven Spielbergs "Hook" där Robin Willams spelar pojken som blivit stor och glömt Neverland. Den filmen har fått blandad kritik. Publiken svek den och Spielberg ser själv den som en av sina sämsta filmer. "Pan" är en mer lekfull och något färggladare film som gör mer inträde i fantasy genren. Jag gillar det här men känner ändå att filmen går lite snabbt fram och plötsligt är den slut. Det är vackra fantasivärldar man får ta del av. Men man vill ha mer. Filmen är inte långt ifrån 2 timmar lång, men det känns ändå som att bara en och en halv timme har gått när man lämnar biografen. Så om filmen når upp till den förväntade budget filmbolagen hoppas på så är filmen "Pan" en bra introduktion av en ny Peter Pan i ett par uppföljare till. Den liknar ingen annan tolkning som har gjorts och det tar väldigt lång tid tills Peter får sin förmåga att flyga på riktigt. När det väl sker känns det ibland som lite för mycket influenser av Harry Potter och superhjälte film. Men jag kan i princip rekommendera filmen som en ganska lättköpt historia för den som vill ha en annan version av en redan ganska uttjatad historia. Filmen "Pan" får en trea av fem möjliga i betyg av mig.