Pain Hustlers 2023

Det här är en film där vi redan i inledningen förstår att vi inte kommer att följa sympatiska människor. I intervjuer i svartvitt foto möter vi för dramat viktiga personer. Pete Brenner (Chris Evans), f.d. VD för läkemedelsbolaget Zanna Therapeutics, förnekar allt ansvar för att människor dött av deras medicin. Jackie Drake (Catherine O'Hara), f.d. säljrepresentant för samma företag, skrattar bort att läkemedlet Fentanyl är skadligt. Nathan Lydell (Brian d'Arcy James), f.d. läkare, pratar precis som alla andra om Liza Drake (Emily Blunt) som spelat en viktig roll i det som hänt. Detta blandas med nyhetsklipp med sjuka människor. Filmen fångar genast mitt intresse med sin skarpa ton.

 

Liza är filmens huvudperson när vi tas med till början av berättelsen om skandalen som bidragit till att alla är före detta chefer, säljare och läkare istället för fortfarande aktiva sådana. När vi möter henne är hon en ensamstående mamma med ekonomiska problem. Hennes dotter Phoebe (Chloe Coleman) saknar disciplin i skolan. Lizas liv är en enda stor röra av förlorade jobb och brist på ett fast hem.

 

En natt på strippklubben där hon uppträder träffar hon Pete. Han erbjuder henne ett jobb. Efter viss tvekan så är hon plötsligt anställd på Zanna Therapeuticals. Hon dras in i jakten på pengar i en moralisk gråzon när företagets framgångar växer i takt med att etiken dör. Vi har sett den typen av berättelse om kapitalismens nedbrytning av den mänskliga själen förut, men det presenteras här med ett så medryckande driv att man inte störs av hur välbekant det är. Att filmen är inspirerad av verkliga händelser gör att man helt accepterar det.

 

Det bästa sättet att beskriva den här filmen är som en i tonen lättsammare "Wolf of Wall Street". Det handlar om girighet och lögner för att tjäna enorma pengar. Stora villor och lyxbilar visas upp på snyggast möjliga sätt. Blunts voiceover präglas inte av minsta skam. Skildringen av dekadensen på de fester som vi ser är inte lika explicit när det gäller sex och droger som i nämnd film av Martin Scorsese, men känslan av romantisering är densamma. Den här filmen är dock tematiskt sett tyngre för att bluffandet här skördar mänskliga liv.

 

Det verkar hända något magiskt när manliga skådespelare kläs i kostym och ska prata business i film. Det väcks en pondus inom dem som många av dem annars inte har. Det händer Evans i den här filmen. Han gör sin bästa skådespelarinsats någonsin. Blunt gör sin roll komplex, vilket bidrar till att vi förstår motivet till hennes handlingar även om vi oftast inte sympatiserar med dem. En oigenkännlig Andy Garcia imponerar stort i rollen som excentrisk chef för företaget. Det är främst skådespelet som bär filmen till slutet när den inledande intensiteten avtar lite i den sista tredjedelen.

 

David Yates har tillbringat i stort sett hela sin karriär som filmregissör med att ge liv till Harry Potters magiska äventyr och viftat vidare med trollstavar in i "Fantastiska vidunder"-serien. Han anpassar sig skickligt till realismen i den här filmen och visar att hans begåvning att skapa intressant dramatik är solid. Jag får intrycket både här och i tidigare filmer av honom att han är bra på att få ut det bästa ur sina skådespelare. Det ska bli spännande att se vilken väg har tar med nästa film.

 

"Pain Hustlers" är en välgjord och osentimental film om den mörka sidan av en industri som har som uppgift att ta fram produkter som ska bota oss. Den kunde ha varit vassare och hårdare speciellt mot slutet, men den blir aldrig oengagerade eller ointressant. Verklighetsgrunden gör så att den känns obehaglig och viktig.