Oslo 31 augusti (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Anders, 34, ska snart avsluta sin drogrehabilitering på landet. Som en del av programmet tillåts han åka in till staden för en jobbintervju. Men han utnyttjar permissionen och stannar kvar i stan, driver omkring och träffar folk från förr. Anders är smart, snygg och från en bra familj, men han plågas svårt av alla chanser han har försuttit, alla människor som han har svikit. Han är ännu relativt ung, men upplever att livet på många sätt redan är förbi. Resten av dagen och natten brottas det förflutnas vålnader med löftet om kärlek, möjligheten till ett nytt liv och förhoppningen att se en framtid när morgonen gryr.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
3.4 av 82 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: OSLO 31 AUGUSTI

Den längsta dagen
#SFF11 - Under en dag följer vi Anders som är på permission från ett rehabiliteringshem. I möten med hans vänner och själva staden Oslo lär vi känna mannen som tycks ha allt, men förlorat det. Nu har han en ett dygn på sig att göra upp med livet.

Att låta en film utspela sig under en begränsad tid är ofta ett effektivt dramaturgiskt grepp. Regissören gör en överenskommelse med publiken som förstår att vi inte kommer att se en händelse- eller personlighetsutveckling á la "Forrest Gump", "Benjamin Button" eller "Citizen Kane". Tvärtom förtätas handlingen när den utspelas under en dag, en vecka eller några timmar. Små, små händelser som vi i episka filmer kanske inte ens reflekterar över, kan här få stor dramatisk betydelse. Denna effekt upplevs flera gånger och fungerar mycket väl i Joachim Triers "Oslo 31 augusti". 

Från tidigt morgonljus, genom dagen, via natten och till en ny morgon, från första filmruta till sista, följer vi Anders. Han är 34 år och bor på ett behandlingshem för missbrukare och ska snart slussas ut i samhället igen. En del i processen är att söka arbete och just den 31 augusti får han permission för att bege sig till Oslo och en jobbintervju. Innan han ens sätter sig i taxin in till stan har vi sett honom på morgonen vid en tjärn i skogen i färd med att fylla fickorna med sten och sedan slänga sig i det mörka vattnet. Självmordsförsöket misslyckas – det hade blivit en mycket kort film annars – men anslaget skapar en nerv, vi förstår att det här är en vilsen själ som kan välja vilken riktning som helst i livet, upp, ner, framåt, döden. 

Under dagen passar Anders på att träffa några av sina vänner och det är i mötet med dem vi lär känna honom och hans bakgrund bit för bit. Det framgår efter hand att Anders kommer från mycket stadgade förhållanden, att hans föräldrar kämpar och satsar på honom, att han har goda vänner som inte missbrukar och under arbetsintervjun på det hippa månadsmagasinet, att han både har talang är intelligent och verbal. Så hur kunde det gå så fel, hur kunde han börja med alkohol och sedan tunga droger? Med det stora stödet från omgivningen, varför kommer han inte bara tillbaka och tar tag i sitt liv? Frågorna är många, vissa besvaras, andra får vi läsa in själva. Men en orsak till den höga tröskel Anders upplever mellan honom och resten av det soldränkta Oslo denna perfekta sensommardag, kan bero på den dubbla skammen han tycks uppleva. Att misslyckas och hamna snett i livet är en sak, att misslyckas och hamna snett när du har alla förutsättningar för att hamna rätt, kan vara extra kämpigt. 

Joachim Trier – ja, han är avlägset släkt med Lars von Trier – håller filmen i ett tajt grepp centrerat runt Anders, men gör även små avstickare. På ett kafé iakttar Anders de andra gästerna och vi får ta del av deras konversationer i ett kollage. Ibland hakar kameran på någon och vi får följa med dem ända hem där de packar upp maten ur kassarna. Dessa avstickare är som symboler för vardagen, livet, det som Anders har så svårt att ta sig tillbaka till. Det är också de små vardagliga betraktelserna som får stor mening i en film som utspelar sig under en begränsad tid. Det är ett fint balanserat drama, mycket välspelat av Anders Danielsen Lie i huvudrollen, som stundtals är mörkt, men även bjuder på hopp och ljusning. Idag är det många som frågar om regissören är släkt med Lars von Trier, om några filmer är det nog Lars som kommer att få frågan om han inte är släkt med Joachim Trier. 

Henrik Emilson Skribent
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
ozjeppe
Väldigt moget koncept i denna kontemplativa svanesång/endagsresa genom Oslo... men jag finner dessvärre inte karaktären Anders själv intressant nog att följa helhjärtat hela vägen. Hans tomhet spiller över till tittaren och jag började skruva på mig efter en halvtimme. Men visst, psykologiskt fängslande nog för en 3/5 får den och cykelturen med brandsläckaren sitter ännu på näthinnan!
VJ
Fantastisk film, rakt igenom. Stark 4/5.
sjoegraes
Riktigt bra! Gripande, välskriven och snyggt sammansatt film som kommer väldigt nära huvudkaraktären, som spelas mycket bra av Anders Danielsen Lie. Håller med i recensentens åsikter och som Brent säger släpper filmen aldrig taget. På alla sätt en mycket bra film som jag med glädje delar ut en stabil fyra till! För övrigt har jag själv varit mycket i Oslo och har många minnen därifrån, så Oslotemat var också ett plus.
Visa fler (2)

Veckans populära filmer

Visa fler