…och så kom Polly 2004

Reuben Feffer, spelad av Ben Stiller, är lyckligt nygift och hans välplanerade liv tycks fungera bra. Han arbetar som riskanalytiker på ett företag och har dessutom sedan tidig ålder lärt sig att aldrig ta några risker i sitt liv. Reuben har full koll på sannolikheten för olika handlingars ödesdigra konsekvenser och har därför som princip att aldrig utmana ödet, han går aldrig över gatan med röd gubbe, tvättar alltid händerna efter toalettbesök, äter aldrig nötter från barer och har en stenhård kontroll över alla situationer. Men trots sin talang för uträknandet av sannolikheter tycks han ha missat en sak; att räkna ut sannolikheten för att hans fru är otrogen mot honom på den första dagen av deras smekmånad.

Reubens framtida liv som lycklig make rasar plötsligt när han kommer på sin fru med en dykinstruktör på S:t Barts, ön där paret firar sin nya tid som gifta. I emotionell förvirring lämnar han både fru och dykinstruktör bakom sig för att börja ett nytt liv. Det han dock inte har planerat är att han ska stöta på Polly Prince, spelad av Jennifer Aniston, en gammal klasskamrat som, som ung, hade stora framtidsvisioner men som har förändrats till en visionslös bohem utan garantier och planer och med stora risker för höga sannolikheter. En frontalkrock inträffar när dessa två möts.

Ben Stillers skådespeleri är som förväntat. Torra skämt används av torra skådespelare och hoppet om att en stor skådespelares entré ska bära upp filmen är stort, men så kom Aniston och man inser att filmen inte kommer bli bättre. Men vad ska man egentligen förvänta sig av en sådan film, inte mer än att den kan fylla ut en orkeslös och apatisk fredagskväll då uttråkigheten är som störst. Visserligen fylls tillvaron någon enstaka gång av två eller tre bra skämt, men tyvärr har regissören insett att skämten är bra och de följs därför av lång tystnad vad gäller komedi. Ben Stiller gör allt för att göra toalettbesök roliga i brist på annan komik, men som sagt så missar han även den chansen. Filmen är helt enkelt en misslyckad TV-komedi, då det inte finns tillgång till bakgrundsskratt.