Nova & Alice 2024

Josefin Asplund och Hedda Stiernstedt spelar musikerna ”Nova & Alice” i, som Hedda själv uttryckte det under premiärvisningen på Way Out West, den ”lesbiska romcomen” med samma namn.

 

Nova är en kreativ sing songwriter som precis vunnit sin första grammis och har nära till sina känslor. Alice är Melodifestival-artisten som hade en hit för 10 år sedan och som ännu lockar stor publik till konserter runtom på landets köpcentrum, men som saknar inspiration och riktning. Eller som deras manager Victor (Johan Rheborg) uttrycker det – Nova är i början på en potentiellt lysande karriär, medan Alice redan har den breda massan. Därför tycker han att de ska ut på turné… tillsammans. Något Nova ställer sig högst skeptisk till, men som Alice direkt tackar ja till, desperat efter fortsatt jobb.

 

”Nova & Alice” får sälla sig till skaran av romantiska musikfilmer i linje med ”A Star is Born” och ”Once”. Eftersom den kommande romansen mellan sångerskorna är relativt självklar, ligger spänningen i hur de byggt upp den, och hur den står sig mot konflikter längs vägen.

 

Attraktion skapas genom kontrasterna mellan deras personligheter där Alice är ordentlig, eller ”mekaniskt duktig” som kritikerna tillskriver henne, medan Nova är unik och äkta. Men där Alice saknar en egen röst, saknar Nova stabilitet i vardagen och någonstans i dessa behov finner de varandra. Deras karaktärer kan också ses som en återspegling av intrycket av filmen. Till hälften mekaniskt duktigt utförd och förutsägbar, till hälften unik med en genuin gnista.

 

Vad som imponerar mer än berättelsen är att filmskaparna anlitat bland andra First Aid Kit, Fredrik Kempe och Molly Sandén med flera artister för att skapa soundtracket. Totalt får vi veta att de har producerat sju helt nyskrivna låtar för filmen och åtminstone en med hit-potential. Låten som Nova och Alice skriver tillsammans - ”Sjunger om dig”. I filmen marknadsförs däremot ”For You” främst, troligen för sitt Taylor Swift-sound.

 

Skådespelarna imponerar också med förmågan att skifta mellan att agera artist på, och av, scen samt att de sjunger och spelar själva. Tydligen fick Hedda Stiernstedt en snabbgenomgång i gitarr och Josefin Asplund damma av sina gamla pianokunskaper inför inspelningarna.

 

Konsertscenerna är trovärdiga och Alice gör sig väl som en duktig-flicka-artist. Kanske lite väl mycket emellanåt då kemin inte alltid finns där. Men när den gör det, gnistrar det.

 

Johan Rheborg som tjejernas manager fungerar däremot mindre bra. Även om han står för filmens comic reliefs hade berättelsen gjort sig bättre som ett melodrama än en romcom, för särskilt roliga är tjejerna faktiskt inte alls annars. Och den humor deras manager bjuder på blir lite väl mycket ”Solsidan” för att passa in i konceptet.

 

Produktionen upplevs också ängsligt svenskt i att manusförfattarna desperat försökt undvika samtliga tillfällen att försätta Nova eller Alice i dålig dager. Detta på bekostnad av att berättelsen tar stryk i form av långsökta vändningar som inte gynnar helheten. Samma ängslighet genomsyrar också klippningen av låtarna där de oftast får ligga kvar lite för länge över vissa scener. Som att man velat utnyttja till max att de skrivits endast för ändamålet. (Och för alla andra kanaler de kommer spelas på efter premiären.)

 

Filmen påminner en också om varför den svenska musikbranschen, internationellt sett, är större än filmbranschen. Låtarna håller emellanåt högre kvalité än filmen och kanske är det därför så mycket fokus lagts på dem. Likväl är det en frisk fläkt med en romantisk, svensk musikfilm.