Nanny 2022

“Nanny” handlar om Aisha (Anna Diop), en barnvakt från Senegal som lockats till USA med hopp om en bättre framtid för sig och sin lille son Lamine. Först måste hon bara tjäna ihop tillräckligt med pengar för att får över sonen, som är kvar hos familjen i Senegal.

Problemet i hemlandet är att det är lite si och så med att få betalt för sitt arbete, så Aisha har tur som får anställning hos New York-paret Amy (Michelle Monaghan) och Adam (Morgan Spector) för att se efter deras lilla dotter Rose (Rose Decker). Men det blir lite si och så med betalningen även här, och Aishas återförening med sonen får vänta. Under tiden försöker hon skapa sig ett nytt liv trots sin hemlängtan och de faror som kan lura på den som är i en beroendesituation.

Hon träffar Malik (Sinqua Walls) som hon blir kär i, samt dennes mormor Kathleen (Leslie Uggams) som känner till mycket om övernaturliga väsen i västafrikanskt folklore… Aisha har nämligen syner. Hon ser saker i spegeln, hon tappar greppet om tid och rum, och framför allt är det något med vatten, en sjöjungfruliknande varelse som tycks vilja henne något…

“Nanny” premiärvisades i Sundances midnattssektion och vann stora jurypriset för bästa film, vilket är första gången för en skräckfilm. Skrämselnivån är dock inte särskilt hög. Det tar runt en och en halv timme tills något som ens kommer i närheten av skräckfilmsnivå händer, men dessförinnan genomsyras filmen av en ruvande, småkusliga känsla som gör det svårt att slita blicken från handlingen.

Filmfotot är mestadels dovt och sällsamt blåtonat vackert, med en imponerande Anna Diop i fokus. Immigrantupplevelsen får djup genom detaljer som kontrasten mellan hennes tysta roll i huset och de skratt hon delar med de andra barnvakterna i lekparken, från blickarna hon utbyter med husets städerska till det mer obekväma leendet från Amys priviligierade afro-amerikanska vän. 

 

Berättelsen förs stadigt framåt med säker hand, även om manuset ibland kan kännas något splittrat mellan immigranttemat och de övernaturliga aspekterna. Filmen skulle nästan vinna på att bara handla om Aisha och familjen, eller fokusera mer på de övernaturliga väsen. Slutet känns dessutom lite väl tillrättalagt, vilket tar bort från helhetsupplevelsen.

Men “Nanny” är en underhållande filmupplevelse som sätter ett ansikte på de otaliga barnvakter från olika länder som tar hand om andras barn, isolerade från sina egna. Och för det är Diop en verklig fullträff!