Mystic River 2003

Och precis som hans bästa, ”A Perfect World”, handlar den om utnyttjade barn. Eastwood försöker i de två filmerna visa vad som händer med ett barn som far illa. Hur beslut och händelser i det förflutna får återverkningar i nutiden. Hur våld kan slå tillbaka mot gärningsmannen. Och samtidigt som filmerna kritiserar folk som tar lagen i egna händer visar de också hur de drabbade genom att få utlopp för vreden de burit på kan förlåta sig själva och gå vidare. Clint Eastwoods bästa filmer är fulla av den här typen av motsättningar.

”Mystic River” handlar om Jimmy, Sean och Dave som växte upp tillsammans i ett arbetarklasskvarter i Boston. För tjugofem år sedan blev en av dem kidnappad och sexuellt utnyttjad vilket hänger som en skugga över deras vänskap. När Jimmys äldsta dotter hittas mördad möts de igen.

Det som börjar som en mordhistoria utvecklar sig snabbt till en tragedi av närmast bibliska proportioner, inte minst understruket av den ödesmättade musiken. Manuset är skrivet av Brian Helgeland efter en bok av Dennis Lehane. Och precis som i hans Oscarsbelönade manus till ”L.A. Confidential” handlar det om tre män med vitt skilda åsikter om hur rättvisa bäst ska skipas.

Sean Penn spelar Jimmy som lever ett stillsamt liv med fru och tre döttrar, men vars kriminella bakgrund ständigt hotar att hinna ikapp honom. Kevin Bacon spelar Sean som utbildat sig till polis och distanserat sig från sina vänner men som återvänder för att undersöka mordet. Tim Robbins spelar Dave som fortfarande inte kommit över barndomens traumatiska händelser och som kommer hem med blodiga händer mordnatten.

Som alla Eastwoods filmer kretsar ”Mystic River” kring män och manlighet. Det är därför inte speciellt förvånande att filmens problem finns bland de kvinnliga karaktärerna. Laura Linneys roll är dåligt underbyggd vilket gör att hennes stora scen och hela slutet känns otillfredsställande. Sidohistorien med Seans fru borde ha strukits. Bara Marcia Gay Harden i rollen som Daves fru tillför något till historien.

Eastwood berättar sin historia på ett karakteristiskt rättframt sätt. Scen för scen leder han oss fram till de tre vännernas oundvikliga konfrontation, vilket ger filmen inte bara en känsla av att det förflutna håller på att hinna ikapp nutiden utan också att nutiden håller på att hinna ikapp framtiden. Fråga: Ni kände väl igen Eli Wallach från ”Den gode, den onde, den fule”?