Mun mot mun 2005

Drama
Sverige
94 MIN
Svenska
Mun mot mun poster

Synopsis

En familj lever i fritt fall sedan tonårsdottern Vera rymt hemifrån för ett år sedan. Vera lever med Morgan, en äldre kriminell som utnyttjar henne med droger. Pappan Mats försöker få kontakt men hon vill inte ha med sin familj att göra. Till slut blir Mats allt desperatare i sin kamp att få tillbaka sin dotter.
Ditt betyg
3.0 av 28 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Mun mot mun
Biopremiär
25 december 2005
DVD-premiär
25 oktober 2006
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Sonet Film
Ålder
15 år
Längd

Recensent

Kim Nilsson

1 januari 2008 | 00:00

Ett drama svart som natten

Björn Runge är ett intressant namn inom svensk film. ”Om jag vänder mig om” var 2003 års absolut bästa film och vann rättvisst en hel rad priser som guldbaggar och silverbjörnar vid Berlins filmfestival. Filmen gick dessutom bra på bio och Ann Petrén fick något av ett genombrott som den galna, svikna ex-frun. Runges nya film ”Mun mot mun” har fått äran att ha premiär på juldagen, vanligtvis det premiärdatum som brukar ges till de svenska filmer som beräknas dra mest publik. Men många kommer nog att sätta julmaten i vrångstrupen för det är här en helt våldsamt nattsvart blick in svenskarnas grövsta perversioner.

”Mun mot mun” handlar om nyss fyllda 18-åriga Vera (Sofia Westberg) som flytt sin familj och nu är tillsammans med droghandlaren Morgan (Magnus Krepper) som håller henne i ett järngrepp genom att pumpa henne full med knark. Hennes föräldrar (Marie Richardsson och Peter Andersson) försöker få henne tillbaka utan resultat, medan deras äktenskap och liv gradvis förstörs helt.

Ingen solskenshistoria alltså och även om ”Om jag vänder mig om” inte direkt heller var det lättsammaste som gjorts så framstår den i jämförelse som ”Kopps”. Runges film är snarare en olyckssyster till Lukas Moodyssons ”Lilja 4-ever” och framför allt Daniel Fridells ”Under ytan”. På både gott och ont. Runge målar Sverige i skitiga färger och väjer inte för obehagliga bilder, även om det aldrig frossas i våld och snusk. Samhällskritiken tar verkligen tag i åskådaren och levererar en karatespark rakt i skrevet som kan behövas i dagens likgiltighet. Lita på att denna rulle kommer gå het på temadagar mot narkotika i skolan.

Problemet är att filmen stundtals blir så mörk att det hotar att ta fokus ifrån det känslomässiga. Våldtäkt, incestförsök och knivdåd blir till slut lite för mycket för att man rent filmiskt ska kunna bli hundra procent engagerad, utan får snarare motsatt effekt. När filmen i ett skede nästan får något av thriller-stuk dras trovärdigheten ner och en sekvens där Marie Richardsson och Pernilla August möts i ett ”Persona”-liknande rendez-vous känns omotiverad.

”Mun mot mun” andas dock som bäst då Runge precis som i ”Om jag vänder mig om” låter sin svarta humor skina igen och när Ebba Forsbergs underbara låtar ger hjärta åt denna orgie i misär. Men det som stannar kvar längst på näthinnan då eftertexterna tonat bort är nykomlingen Anton Jarlros Grys subtila och sympatiska porträtt av Veras bror Joel. Han får tampas med sin flickväns fruktansvärda föräldrar samtidigt som han ser sin egen familj rasa samman utan att någon bryr sig om honom. En bild av barn i dagens Sverige som vi kan förfasa oss över, men inte förneka.

| 1 januari 2008 00:00 |