Mia madre (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
"Mia madre" handlar om regissören Margherita (Margherita Buy) som är mitt i inspelningen av en film med den ganska krävande amerikanske skådespelaren Barry Huggins (John Turturro) i huvudrollen. Men den verkliga dramatiken i Margheritas liv utspelas långt ifrån filminspelningen med en döende mamma och en strulig tonårsdotter.
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
2.5 av 2 användare
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MIA MADRE

Finstämt och underhållande fast väl segt
Italienaren Nanni Morettis 12:e film är en semibiografisk historia om livet, döden och relationer mellan människor. Den döende modern som en katalysator för en medelålders kvinnas existentiella uppvaknande är berörande och fint skildrat, men tyvärr saknas ett driv framåt i berättelsen varför filmen inte lyckas gripa tag i mig så mycket som jag hade hoppats.
Margherita Buy spelar regissören som på jobbet har all kontroll och däremellan sliter med den krävande amerikanske skådespelaren Barry. Det är dock hemmavid som det verkliga dramat utspelat. Hennes mor ligger för döden och Margherita tvingas med sin bror maktlöst stå vid sidan av och acceptera det oundvikliga som är livets slut.

”Mia Madre” handlar i första hand om relationen mellan en åldrande mor och hennes vuxna dotter och hur den relationen när den kommer till sin ände påverkar dotterns tillvaro och jaguppfattning. Samtidigt är detta också en berättelse om acceptans helt enkelt, om att släppa kontrollen och låta det ofrånkomliga ha sin stilla gång, men att under tiden ändå fortsätta våga leva. 

Moretti är otroligt bra på att skildra karaktärer som är mer än de till synes verkar vara. Så också här. Alla personer träder tydligt fram och även om Buy i sin gestaltning av Margherita är stundvis nästan väl lågmäld så tror jag på och känner enormt mycket med henne.
 Det är enkelt men poetiskt berättat och drömsekvenser blandas snyggt med tankar och verklighet, med önskningar och hopp i både tid och rum. Det fungerar väl och blir ibland enormt fint och väldigt känslosamt, som när till exempel i en sekvens då den vuxna Margherita i en tillbakatanke möter sitt egna yngre jag.

Det som kanske är min främsta invändning mot filmen är dess tempo som emellanåt haltar väldigt mycket. Bra är då att John Turturro kliver in som den extremt högljudde, jobbige men ändå karismatiske Barry och gör det energiskt på ett klassiskt Turturro-manér. Han tillför syre och komik till en annars lätt andefattig film som trots sina riktigt fina stunder är väl seg stundom. 

Det är ett vågspel att varva drama med humor, men Moretti balanserar det hela otroligt bra. Och även om Turturros Barry gränsar till att nästan bli karikatyrisk så finns en sympatisk ådra i karaktären som alltså också lyfter filmen från att i tempo dala helt.

”Mia Madre” är en melodramatisk och något sentimental historia, den berör mig absolut till viss del, men underhåller även på sina håll. Karaktärerna är genuina och nyanserade och de sociala kommentarerna om tillståndet i det italienska samhället skarpa men aldrig övertydliga. 


Detta är inget mästerverk och jag vill tro att Moretti fortfarande kan bättre (vilket han i och med ”Ett rum i våra hjärtan” visade att han i alla fall kunde) men det här är trots det en väl sevärd film, mycket tack vare Buys subtila karisma men också Turturros genomgående sköna jargong. 

Veckans populära filmer

Visa fler