Mandomsprovet (1967)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En ung man som just har blivit klar med skolan vet inte riktigt vad han skall göra med sitt liv. Han förförs av en kvinnlig bekant till föräldrarna, och tillvaron blir snart mycket komplicerad.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MANDOMSPROVET

En odödlig klassiker
"Mandomsprovet" är ett lågmält men samtidigt väldigt roligt drama till tonerna av flertalet Simon and Garfunkel-låtar. Det suveräna manuset med den torra humorn och fyndiga replikerna ackompanjeras dessutom av ett otroligt skickligt tekniskt hantverk, som fortfarande efter flera decennier imponerar.

Dustin Hoffman i en av sina bästa roller är helt rätt som den unga men utmattade Benjamin Braddock. Han har precis tagit examen och vill nu mest bara fundera på vad han ska göra härnäst. De stolta föräldrarna vill annat och han visas upp som prisvinnande boskap för grannar och bekanta som gratulerar och berömmer. En gammal familjevän, den uttråkade hemmafrun Mrs. Robinson, förför något slentrianmässigt Benjamin och de två inleder också en affär. Dock blir saker komplicerade när Benjamin av sin egen familj föses ihop med och sedermera också får känslor för jämngamla Elaine Robinson, dotter till hans älskarinna.

Det finns en underliggande härlig men halvt obekväm humor som utan någon egentlig ansträngning hela vägen gör sig påmind. "Mandomsprovet" är en dramakomedi om frigörelse och en ung mans ganska snåriga väg in i vuxenlivet. Det fantastiska soundtracket som på något sätt inte passar, men därför just passar så bra, förstärker känslan av vilsenhet men också Benjamins påtagliga ovilja att smälta in acceptera den framtid som av andra är utstakad åt honom.

Det är som sagt roligt, men blir också många gånger rätt problematiskt när de äldre ytliga ("Plastic!") värderingarna krockar med den nya frihetslängtande generationen. Början till exempel, när den blyge och motvillige Benjamin först tvingas ut till de väntande vuxna och sedan förförs av den äldre och extremt envisa grannfrun, är komisk men också egentligen rätt oangenäm. Hade könsrollerna i den senare sekvensen varit omvända hade det kunnat bli rent motbjudande.

Anne Bancroft är fantastisk som Mrs. Robinson. Även om hon i sin kylighet rätt burdust ger sig efter Benjamin inledningsvis, är hon inte alls svår att känna med eller för. Hennes fåordiga ärlighet om sitt olyckliga liv, när Benjamin pressar henne med frågor i ett lönlöst försök att komma henne närmare, är både sorglig och gripande. Hur skadad hon, liksom hela hennes sociala sammanhang faktiskt är, blir ännu tydligare när hon mot slutet, utan att tveka är redo att leda sin egen dotter mot samma öde hon själv inte lyckats fly ifrån.

Jag hade önskat mig lite mer av Elaine Robinson som ett tag är rätt intetsägande och inte riktigt används till sin fulla potential. Karaktären spelas av en lysande Katherine Ross som mot slutet ändå tar en typ av revansch. Också resten av ensemblen gör väl ifrån sig och även om många inte har några större roller är samtliga av betydelse för storyn i stort.

Det som kanske ändå mest för historien vidare, vid sidan av allt det andra förträffliga, är det fantastiska fotot. Redigeringen med de många smarta lösningarna höjer dessutom upplevelsen ytterligare. Tempot sjunker något i mittpartiet och ett tag är riktningen där en aning otydlig. Men sedan skruvas intensiteten upp igen och slutet kommer ikapp den rent mästerliga första halvan.

Filmen som helhet är en odödlig klassiker och ett tveklöst måste för alla.

Senaste kommentarer
DonnieD
Började lite trevande men oj så det tog sig. Fantastisk upplevelse om att hitta sin rätta plats i livet och om kärlekens många sidor. Grymt häftigt filmad, briljant musik som särskilt i slutet av filmen höjer spänningen rejält. För denna filmen är spännande, rolig, sorglig men samtidigt hoppfull. Filmer som lyckas beröra mig med så många olika känslor kan jag nog räkna på fingrarna. Hoffman är grym och Katharine Ross är någon djävulskt vacker. Helt sjukt, petar nästan ner Audrey Hepburn på den fronten. Pendlar mellan en stark 4a och en femma men då jag nu dagen efter fortfarande tänker tillbaka på filmen och ler delar jag faktiskt ut en femma. Kommer definitivt att se igen! 5/5
Stocken (ej sexuellt relaterat)
Hahah så jävla grym film! Dustin Hoffman at his best! Väldigt unikt kameraarbete och bra skådespel. Jag tycker dock filmen kunde bli lite dryg emellanåt.. En stark 3a!
Film
Tack för en grym recension på en grym film Jonna! :)
Visa fler (24)

Veckans populära filmer

Visa fler