Like a Boss 2020

Ibland när vissa (uppenbarligen vuxna) filmskapare ska försöka skriva eller regissera filmer om barn/ungdomar kan det lätt kännas konstlat, orealistisk och verklighetsfrånvänt. Inte sällan blir det samma resultat när män ska göra filmer om kvinnor. Självklart är vissa bättre än andra (Bergman, Almodóvar, Altman, etc.) men speciellt inom komedigenren kan det bli lätt bli genant – som här.
 
Anledningen till att ”Like a Boss” inte är ett totalt haveri stavas några riktigt begåvade skådespelare. Speciellt huvudrollsduon Rose Byrne och Tiffany Haddish hanterar pålitligt såväl slapstick som syrliga repliker. Här finns även birollsfavoriten Jennifer Coolidge (Stiflers mamma) som väninnornas medarbetare. Tyvärr blir samtligas närvaro en påminnelse om bättre – och roligare - komedier med kvinnor i huvudrollerna  som”Bridesmaids”, ”Girls Trip” eller ”Legally Blonde”.
 
Storyn är inte helt dum för den här typen av film. Mia och Mel har varit bästisar sedan barnsben och äger ett kosmetikaföretag tillsammans. Det knakar dock i de ekonomiska fogarna och när mäktiga sminkmogulen Claire Luna (Salma Hayek) erbjuder att investera och köpa deras idéer ser det ut att ljusna – men självklart kommer framgång till ett pris.
 
Huvudkaraktärerna är sympatiska och förvånansvärt kul mest tack vare stjärnorna, och man sväljer de förutsägbara budskapen om vänskap och lojalitet likt salta biopopcorn. Problemet är att allt är så fruktansvärt tunt, från rollfigurerna (Mia saknar exempelvis nästan helt ett bakgrundsark) till de forcerade skämten varav minst hälften faller platt till marken. Mycket har vi dessutom sett förut i liknande filmer – det röks på, ramlas, bråkas, matförgiftas.
 
Något säger mig att vi hade kunnat få en betydligt mer minnesvärd komedi i händerna på andra filmskapare. Inte nödvändigtvis män men det hade säkert hjälpt – sällan har jag hört vuxna kvinnor bete sig så mycket som tonåringar. Regissören Miguel Arteta har bevisat att han kan ta sig an bra manus (”Chuck & Buck”, ”The Good Girl”) men här famlar han med nykomlingarna Adam Cole-Kelly och Sam Pitmans manus som är en debut – vilket märks.
 
Det är upp till skådespelarna att rädda det sjunkande skeppet och de gör det åtminstonde uthärdligt. Haddish kör sin karaktäristiska gaphals med ett hjärta av guld, medan Byrne som alltid är utmärkt som den obekväma nörden. Salma Hayek – komplett med röd peruk och löständer – är praktiskt taget en vandrande seriefigur här medan ”Pose”-stjärnan Billy Porter har några roande ögonblick. Så mycket talang här – man önskar att de har ett bättre manus i hand nästa gång.