Kyrkogårdsön 2004

Några spännande veckor för 5 ungdomar sommaren 1985. Henrik brukar hälsa på sina vänner och deras kusin på en ö i Stockholms skärgård. På båten träffar han också en jämnårig tjej som brukar hjälpa mormor med hennes glasskiosk på ön. Främmande u-båtar har siktats i vattnet och Säpo och svenska marinen är i färd med att kartlägga dem. Det är allvarligt enligt de vuxna men spännande för tonåringarna. På natten bestämmer de sig för att ta sig ut till den ökända Kyrkogårdsön för att ta reda på vad som händer där. Där kommer de på den ensamme sjöpolisen i färd med att sköta en del misstänkta aktiviteter.

Förutom den skumme polisen misstänker ungdomarna fiskaren Pettersson. Han är trevlig mot barnen men är annars mest för sig själv och anses vara en ensamvarg. Det går en del historier om honom långt tillbaka i tiden. Visserligen pratar de vuxna om den svenska regeringens mjuka agerande och risken för krig fast tonåringarna beger sig ut på nya äventyr. Denna gång stöter de på ryska marinsoldater och ett överraskande möte med en bekant.

Det är ofattbart hur den här usla historien över huvudtaget kunde bli film. Handlingen är konstig att förstå. Dialogen är för tråkig och innehåller grammatiska fel. Skådespelarna är till största delen nya och amatörer och samspelet mellan dem nästan obefintligt. De verkar inte heller ha övat mycket på att läsa in sina repliker. Manuset är inte noga bearbetat och verkar vara sammansatt av flera vitt skilda historier. Det enda roliga med den här filmen är de vackra inlednings- och avslutningsscenerna och den sköna musiken. Slösa inte tid eller pengar på den här filmen som tar priset som årets sämsta film hittills.