Kon-Tiki (2012)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
1947 blev en krigstrött värld fascinerad av den unge, norrmannen Thor Heyerdahl. Han hade utvecklat en teori om att Polynesien har blivit befolkat från Sydamerika, i motsats till de etablerade teorierna om migration från Asien. För att bevisa sin teori gjorde han något som någon aldrig tidigare hade provat – han bestämde sig för att testa sin tes i praktiken och påbörjade ett farligt äventyr över Stilla havet. Han åkte nästa 8000 kilometer med den primitiva flotten gjord av balsaträ, som han döpte efter solguden Kon-Tiki.

Thor Heyerdahl fick med sig ytterligare fem unga män på resan. Ingen av dem kände varandra sedan tidigare och bara en kunde segla. Heyerdahl själv var rädd för vatten och kunde inte simma. Thor var villig att offra allt för att bevisa att han hade rätt. Filmen "Kon-Tiki" är en skildring av vad som hände. Det är en personlig historia med halva världen som scen: Norge, Polynesien, USA, Peru – och Stilla havet.

"Kon-Tiki" är en historia om att välja äventyret, om att våga göra något som du tror på och göra det trots att alla säger att det är omöjligt. Det är en episk resa som förändrade de personer som var med för alltid.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: KON-TIKI

Påkostat äventyr når inte ända fram
Vårt lilla grannland i väst har sjösatt ett storskaligt äventyr, om den norske nationalhjälten Thor Heyerdahl. Precis som med hans omskrivna expedition från 1947 så imponerar både ambitionsnivån i projektet, och den följande världssuccén. Men havsäventyret skulle behöva gå lite mer på djupet för att bli riktigt sevärt.

Norges dyraste film någonsin. Det känns väldigt passande att den kom att handla om den mest kände norrmannen någonsin. Och inte heller oväntat den mest sedda norska filmen - om inte någonsin, så åtminstone under 2012. Efter en alltför lång väntan når den snart svenska biodukar.

Den som hittills är obekant med historierna om Thor Heyerdahl (undertecknad räcker upp en hand) får här en komprimerad men målande bild av en karismatisk, något naiv men väldigt passionerad ung man som levde för äventyret. Inte ens fru och barn lyckas få honom att slå ner rötterna och stanna på ett ställe. I jakt på en utmaning lyckas han, 32 år gammal, samla ihop en besättning som ska korsa Stilla havet på en simpel flotte. Precis som solguden Tiki enligt sägner ska ha gjort för 1500 år sedan.

Det faktum att gudar nog inte korsar hav på en flotte, och att man inte nödvändigtvis ska lita på allt som gamla män i djungeln säger, var lyckligtvis ingenting som hindrade Thor Heyerdahl. Och trots att oddsen ständigt är emot dem och många - press, potentiella finansiärer och ovan nämnda hustru - dömer ut gruppen som snart döda män, finns det en smittande gnista inom Heyerdahl och en stark tro som också kom att göra honom historisk.

Hela den här "seger mot alla odds"-historien har man ju sett lite för många gånger på film, och den känns inte direkt fräsch här heller, trots att den kommer från verkliga livet. Är det då så att resan och inte målet är det som räknas? Om det vore så väl.

Här skildras Kon-Tikis långa resa på öppet hav som en relativt odramatisk tillställning, med någon enstaka jättefisk som emellanåt får för sig att nosa närmare på flotten - enligt rapporter är all närkontakt med haj uppdiktad för spänningens skull, och alltså inget som störde Heyerdahl eller hans besättning när det begav sig. Å andra sidan borde en film med sex isolerade män, på en resa som lika gärna kunde slutat med död eller galenskap, kunnat hitta dramatik på en mer mänsklig nivå. Trist är att vi inte får ta del av relationerna ombord, eller lära känna någon annan än Thor. Speciellt nu när filmen känns så kort. En kvart till i dessa skäggiga våghalsars sällskap, i den trånga kabinen under oljelampans intima sken, bode få fram sidor hos dem som verkligen gjorde filmen värd biljettpriset. Tristessen, matrutinerna, karlasnacket, och visst skymtade en gitarr förbi? Hur livet ombord egentligen var får man aldrig veta. 101 dagar på osäker kurs, det låter kanske pisstråkigt men banne mig, det är vad jag vill uppleva när nu "Kon-Tiki" dröjt 65 år för att bli biofilm.

Men snyggt är det, absolut. Hantverket är i världsklass, och resan liksom dess huvudperson fascinerar konstant filmen igenom. Vi kan vara lika stolta som norrmännen över den skandinaviska framgångsvågen som nu "Kon-Tiki" också seglar på. Kanske blir det en Oscar i år, isåfall Norges andra genom tiderna - den första knep Heyerdahl själv för sin dokumentärfilm från expeditionen.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
wilgot
Såg den på SVT nu. Jag är något besviken. När jag läste boken (och om den) för ett par år sedan fick jag intrycket av att mycket  hade gått ganska fel i förberedelserna och att de överlevde av en slump. Jag tror faktiskt att filmen hade vunnit på lite mer fakta inbakad i storyn. Det är till exempel nästan bara genom uppskattning av skäggväxten som man kan förstå hur länge resan håller på...och det är ju inte särskilt lätt! Känns lite som en svensexa med en gäng som inte riktigt känner varandra och att det därför håller på att spåra ur, inte för att de är mitt ute på havet och är ganska hjälplösa... Men filmen är förstås snyggt gjord (förutom några skägg..!), precis som det brukar vara med storbudgetfilmer. Men som ofta med större filmer tappar man bort berättelsens själ. Nåväl, kul produktion ändå.
ジェームズ
Fantastisk film och återskapade av denna händelse!!
Svensk filmindustri skulle knappast kunna göra en sån här film >:)
Filmrullen
Marknadsföringen för den här filmen var mycket, mycket professionell, tycker jag, men jag tar tillbaka vad jag sagt i tidning och här på MovieZine, att den toppar andra (huvudsakligen) norska, eller i.a.f. norsktalande filmer jag sett. "Hamsun" ligger nog högst fortfarande.
Visa fler (46)

Veckans populära filmer

Visa fler