Just Walking 2008

Fyra driftiga kvinnor utför en stöt, ett kassaskåp ska knäckas. Hur intressant vore det om allting gick som det skulle? Inte speciellt. Det gör det inte heller och i spelet efter beslutar sig tre av kvinnorna för att hämnas en fallen syster och tjäna en schysst summa stålar i samma veva.

Som om Tarantino hade lagt vantarna på "Charlies Änglar", står det i Stockholm Filmfestivals tidning, och visst känns det som om det är vad man eftersträvat, siktat mot och missat helt. Det utlovas sex och våld, som finns, men utan den till synes utlovade provokationen från Augustin Dias Yanes (manus & regi). Sexet är varken sexigt eller stötande, våldet är nästan städat och sällan rått. Med få undantag känns skådespelarna felplacerade i sina roller och personregin är överdrivet på fel sätt. Allt andas som om man velat göra en specifik typ av film utan att ha någon aning om hur man gör den typen av film. Manus, repliker, karaktärer följer samma spår, och tillsammans med ologisk klippning blir det emellanåt svårt att hänga med.

Ändå är det inte nog för att jag ska tycka "Just Walking" förtjänar den skoningslösa sågning det här ser ut som. Jag avskydde inte. Delvis tack vare ambitionen. Här finns goda intentioner, några bra idéer, och själva upplägget tilltalar mig; jag gillar att se kvinnor sparka rumpa, det är kul när de ger igen på elaka gangsters som gjort dem fel.

Tarantino gör det dock bättre själv.