Jurassic World: Fallen Kingdom 2018
Synopsis
Fyra år har gått sedan nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Isla Nublar har övergivits av människor och dinosaurierna där kämpar för sin överlevnad i djungeln. När öns slumrande vulkan väcks till liv tar Owen och Claire på sig att rädda de dinosaurier som finns kvar från utrotning. Men väl där upptäcker de en konspiration som kan utsätta jorden för det största hotet människan skådat sedan urminnes tider.
Info
Originaltitel
Jurassic World 2: Fallen Kingdom
Biopremiär
8 juni 2018
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Ålder
11 år
Längd
Korkad uppföljare gör det mesta fel
Uppföljaren till enormt framgångsrika ”Jurassic World” väcker bittra minnen av ”The Lost World”. Än en gång blir vi påminda om att den här filmserien har fler dalar än toppar.
Tre år har passerat sedan nöjesparken fick panikstänga när de hungriga, förhistoriska djuren började käka upp gästerna. Men Jurassic World hade ändå varit dödsdömd. Någon glömde visst bort att kolla upp den där jättevulkanen på Isla Nublar, som nu börjar vakna till liv och spotta ut lava. Dinosaurierna hotas än en gång av utrotning, och Claire (Bryce Dallas Howard) och Owen (Chris Pratt) övertalas till ett farligt räddningsuppdrag.
Colin Trevorrows ”Jurassic World” (2015) gjorde det mesta rätt i mitt tycke. Att kopiera och hylla stilbildande ”Jurassic Park” (1993) visade sig vara receptet på framgång. ”Jurassic World” är i skrivande stund den femte mest inkomstbringande biofilmen genom tiderna. Såhär i efterhand kanske den inte förtjänade så högt som en 4:a i betyg av mig, men filmen bjöd ändå på mycket nostalgikänslor och ett skönt underhållande äventyr.
Uppföljaren ”Fallen Kingdom” följer snarare i samma spår som ”The Lost World”. Och om ni minns ”The Lost World”, så var det den stora besvikelsen som kom och trampade på högt ställda förväntningar.
J.A. Bayona har fått förtroendet att fortsätta på filmserien, och valet av regissör går egentligen inte att klaga på. Han har tidigare satt barn i skräckhus i ”Barnhemmet”, han har utsatt familjer för naturkatastrofer i ”The Impossible” och han har väckt sympatier för monster med ”Sju minuter efter midnatt”. All denna erfarenhet gör honom extremt bra lämpad för en ”Jurassic”-film. Problemet ligger snarare i manus, skrivet av Trevorrow och Derek Connolly som om de skrev en ny Scooby Doo-film. Det är klyschiga repliker, extremt förutsägbara situationer, och den ena korkade idén efter den andra. Allt förklaras som om den tilltänkta publiken var femåringar, och spänningen - eller bristen på den - är ungefär anpassad efter samma målgrupp.
När en duktig regissör ska göra sin första påkostade studiofilm, där allt följa en extremt utstakad väg, finns det sällan mycket utrymme för kreativitet. Bayona lyckas åtminstone skapa några minnesvärda bilder, både vackra och skrämmande scener som sätter sig på näthinnan. Det hjälper knappast när hans karaktärer inte får mycket mer att göra än springa, skrika eller sitta fast i burar, lastbilar eller bunkrar. Trots att tempot emellanåt är högt, känner jag att handlingen går fram i en frustrerande låg fart, och filmen känns betydligt längre än den är.
Mellan de datorgenererade actionscenerna, och de ännu segare sekvenserna där antingen dinosaurier eller människor har däckat, är det faktiskt en del intressanta ämnen som tas upp. Den stora moraliska frågan som ”Fallen Kingdom” väcker är: har klonade dinosaurier samma rättigheter som andra utrotningshotade djurarter? Är det rätt att rädda bestarna, med vetskapen om att giriga människor och makthungriga nationer kommer vilja exploatera eller beväpna dem?
Det är intressanta tankeställare som kanske får utforskas djupare i den oundvikliga ”Jurassic World 3”. Tyvärr är det också filmstudions girighet (läs: franchise-ambitioner) som gör att ”Fallen Kingdom” inte riktigt får stå på egna ben, utan känns mest som en mellansträcka till nästa del i serien.
Colin Trevorrows ”Jurassic World” (2015) gjorde det mesta rätt i mitt tycke. Att kopiera och hylla stilbildande ”Jurassic Park” (1993) visade sig vara receptet på framgång. ”Jurassic World” är i skrivande stund den femte mest inkomstbringande biofilmen genom tiderna. Såhär i efterhand kanske den inte förtjänade så högt som en 4:a i betyg av mig, men filmen bjöd ändå på mycket nostalgikänslor och ett skönt underhållande äventyr.
Uppföljaren ”Fallen Kingdom” följer snarare i samma spår som ”The Lost World”. Och om ni minns ”The Lost World”, så var det den stora besvikelsen som kom och trampade på högt ställda förväntningar.
J.A. Bayona har fått förtroendet att fortsätta på filmserien, och valet av regissör går egentligen inte att klaga på. Han har tidigare satt barn i skräckhus i ”Barnhemmet”, han har utsatt familjer för naturkatastrofer i ”The Impossible” och han har väckt sympatier för monster med ”Sju minuter efter midnatt”. All denna erfarenhet gör honom extremt bra lämpad för en ”Jurassic”-film. Problemet ligger snarare i manus, skrivet av Trevorrow och Derek Connolly som om de skrev en ny Scooby Doo-film. Det är klyschiga repliker, extremt förutsägbara situationer, och den ena korkade idén efter den andra. Allt förklaras som om den tilltänkta publiken var femåringar, och spänningen - eller bristen på den - är ungefär anpassad efter samma målgrupp.
När en duktig regissör ska göra sin första påkostade studiofilm, där allt följa en extremt utstakad väg, finns det sällan mycket utrymme för kreativitet. Bayona lyckas åtminstone skapa några minnesvärda bilder, både vackra och skrämmande scener som sätter sig på näthinnan. Det hjälper knappast när hans karaktärer inte får mycket mer att göra än springa, skrika eller sitta fast i burar, lastbilar eller bunkrar. Trots att tempot emellanåt är högt, känner jag att handlingen går fram i en frustrerande låg fart, och filmen känns betydligt längre än den är.
Mellan de datorgenererade actionscenerna, och de ännu segare sekvenserna där antingen dinosaurier eller människor har däckat, är det faktiskt en del intressanta ämnen som tas upp. Den stora moraliska frågan som ”Fallen Kingdom” väcker är: har klonade dinosaurier samma rättigheter som andra utrotningshotade djurarter? Är det rätt att rädda bestarna, med vetskapen om att giriga människor och makthungriga nationer kommer vilja exploatera eller beväpna dem?
Det är intressanta tankeställare som kanske får utforskas djupare i den oundvikliga ”Jurassic World 3”. Tyvärr är det också filmstudions girighet (läs: franchise-ambitioner) som gör att ”Fallen Kingdom” inte riktigt får stå på egna ben, utan känns mest som en mellansträcka till nästa del i serien.
| 5 juni 2018 15:30 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (9)
Jurassic Park och dess premisser är i sak likvärdigt korkade som det händelseförlopp som utspelar sig i Fallen Kingdom. Det är i sak en parad av löjeväckande om än fantasieggande företeelser och orimliga händelseförlopp. Jag tycker, olikt, MZ:s Dunerfors att Fallen Kingdom går tillbaka till det ursprungliga som gäckar vårt intresse för franchisen: Dinosaurier. Att den slår alla med häpnad är per definition omöjligt då Pandoras ask eller det här fallet idéen, om vad en miljardär kan köpa sig till på en ödslig ö utanför Costa Rica, redan är närvarande. Visserligen finns det än mer fantasimonster; Dilophosaurus mfl inräknade, men fokus handlar mer om dinosaurier och dess relation och förståelse för dessa som djur mer än blodtörstiga bestar som går bersärk trots att man slukat både get, gallimimus och pengastinn advokat. Nej filmen gör franchisen rättvisa med dalar som föregående film om bortskämda tonåringar som hellre jagar blickar från tjejer än ser på ”tråkiga” dinosaurier. Och inte för att tala om tredje filmen. Tycker att Lost World och Fallen Kingdom håller Hammonds flagga högt och när exempelvis karaktären Claire fått aningen mer skinn på näsan och inte agerar hjälplös Jane (ja, i liknelsen är Chris Pratt Tarzan) . Filmen håller, delvis överraskar, delvis förfärar och framför allt ger den mig det jag vill ha en nostalgitripp och en massa dinosaurier. Tacka vet ja för Stygimoloch! Rekommenderas alla dinosaurienostalgiker.
/ en som ska gifta sig i Evolutionsmuseet i Paleonotologiska avdelningen senare i sommar
Läs mer
Den av mig mycket efterlängtade filmen "Jurassic World: Fallen Kingdom" har nu äntligen haft premiär. Jag har nu varit och sett den och ska med denna recension berätta om den levde upp till min förväntningar. Men först lite om handlingen.
Det har gått tre år sedan den extravaganta nöjesparken Jurassic World förstördes av okontrollerade dinosaurier. Ön Isla Nublar ligger nu övergiven av människor medan de överlevande dinosaurierna slåss för sin överlevnad i djungeln. När öns slumrande vulkan väcks till liv tar Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) på sig att rädda de dinosaurier som finns kvar från utrotning. Owen letar efter sin ledarraptor Blue som fortfarande saknas i djungeln och Claire tar uppdraget att hitta djuren efter att ha fyllts av respekt för dem. När de kommer till ön möts de av flödande lava och deras expedition avslöjar en konspiration som kan utsätta jorden för det mest riskfyllda människan skådat sedan urminnes tider.
Efter föregångaren "Jurassic World" som var mästerligt bra så var förväntningarna på denna uppföljare skyhöga. Som tur var så visade sig förväntningarna bli uppfyllda. Och det till den grad att den till och med lyckades överträffa föregångaren. Bristerna i den förra filmen var till stor del att en del dinosauriescener var slarvigt gjorda och såg orealistiska ut. Sådant är det mindre av i "Jurassic World: Fallen Kingdom". Filmen känns även mörkare och mer skräckbetonad denna gång. Det ges också tid till karaktärerna man fick lära känna i första filmen till att utvecklas så att man lär känna dem mer. Utan att avslöja för mycket så tas historien i precis rätt riktning för att man ska se fram emot den här filmtrilogins nästa avslutande del. På samma effektiva sätt som förra filmen plockade det bästa ur originalfilmen så lyckas Jurassic World: Fallen Kingdom" att ta det bästa ur sin föregångare och utveckla det till något nytt och spännande.
Filmen vinner även på att den förflyttar handlingen ifrån ön Isla Nublar till världen utanför där dinosaurierna får härja runt i en kuslig herrgård och man får uppleva deras anpassning till den nya miljön. Det gör att den står på egna och skiljer sig ifrån den föregående filmen.
Sammanfattningsvis så får man allt man förväntar sig och lite till av "Jurassic World: Fallen Kingdom". Jag kan starkt rekommendera filmen om man gillar fartfyllda äventyrsfilmer som även har en spännande historia berätta. Och filmen väcker även intressanta frågor kring om klonade dinosaurier har samma rättigheter som andra utrotningshotade djurarter. En femma av fem möjliga får filmen av mig i betyg.
Läs mer
Andra kritiker (3)