Independence Day: Återkomsten 2016
Action Äventyr Sci-Fi
USA
120 MIN
Engelska
Independence Day: Återkomsten poster
Synopsis
Vi återvänder 20 år efter händelserna i "Independence Day". Med återanvänd utomjordisk teknologi har Jordens nationer samarbetat på ett omfattande försvarsprogram som ska skydda planeten. Men inget kan förbereda oss på en mer avancerad och kraftfull attack. Enbart ett fåtal modiga män och kvinnor kan rädda vår värld undan förintelse.
Ditt betyg
2.4 av 330 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg
Recensent
27 juni 2016 | 13:40

Bedövande trist science fiction-apokalyps

Töntig, skränig, daterad. Allt sådant går att förlåta när Roland Emmerich återvänder med uppföljaren till tjugo år gamla invasionsrullen ”Independence Day”. Värre blir det när man dessutom har dötråkigt i biofåtöljen.

REKLAM
Storyn är naturligtvis oväsentlig, jorden ska än en gång försvaras mot amfibieliknande rymdkolonisatörer med övermäktiga stridsflottor. Det är visst något om jordens kärna och bränsle för de imposanta skeppen. Jo, och sedan den förra attacken har mänskligheten lärt sig att utnyttja fiendens avancerade teknologi, så det är så att säga framtid i nutid på planeten Tellus, med laservapen och månbaser i beredskap för en andra attack.

Men planeten som utomjordingarna anfaller är tom på liv. Här finns ingen glimt i ögat, ingen komisk tajming, bara trötta repliker och skådespelare som sannolikt önskar att spektaklet var över. Bill Pullman bidrar med det enda blygsamma underhållningsvärdet när hans pensionerade president från förra filmen stapplar omkring i vitt skägg och yrar om den förestående attacken. Rollfigurer som är särskilt ämnade för comic relief är å andra sidan sövande trista och, låt oss vara uppriktiga, Liam Hemsworth ligger ett par ljusår efter Will Smith när det gäller att leverera kaxiga oneliners. 

Det är inte dåligt på ett roligt sätt, inte heller ögonbrynshöjande uselt, bara irrelevant och fullkomligt menlöst alltihop. ”Independence Day” må vara många saker, intetsägande hör inte dit. Jag har fortfarande småkul åt Bill Pullmans vulgärpatriotiska peptalk inför den kollektiva undergången, och jag trivs när Will Smith och Jeff Goldblum slänger käft i styrhytten till ett utomjordiskt stridsskepp. Där finns en charm under alla lager av dumhet. 

Vill Roland Emmerich skaka liv i katastroffilmsgenren à la nittiotal så är han välkommen att göra det. Vi är med på genrens premisser. Jag accepterar cheesy, trovärdighetsfientligt och ”Lägg av, vad töntigt!” – men tråkigt får det bara inte vara. Emmerich har förstört jordklotet tillräckligt många gånger på film för att vara medveten om denna kardinalsynd. Ändå blästrar han på med generisk cgi och karaktärer som får klockorna att stanna så fort de öppnar munnen.

Det största problemet med ”Independence Day – Återkomsten” är annars att den misslyckas med att förmedla känslan av ett verkligt apokalyptiskt hot lika effektivt som sin föregångare. Den triggar inte undergångsfantasierna, kittlar inte tanken, får mig aldrig för en enda sekund att känna att något här är värt att rädda. Det är ju bara pixlar och betalda skådespelare som fyller duken, illusionen av en sammanhängande värld saknas helt och hållet. 

”Den här gången kommer vi inte att kunna stoppa dem”, gnyr någon apropå utomjordingarnas massiva eldstyrka.

”Den här gången är det mig fullständigt likgiltigt”, tänker jag och somnar om. 
Skriv din recension
Question Text
Användarrecensioner (3)
2
TOTALT meningslöst att göra en uppföljare!!! Fanns ingen aspekt, synvinkel, grym story som ens var värt att bekosta denna film, det fanns inte ens ett behov, ettan var godkänd inte mer än så men absolut inte värd en uppföljare! Vet inte vad jag ska säga, slösat bort två timmar av mitt liv! Var inte rolig, var inte givande var inte fantastisk vilket skulle vara något man kanske ska satsa på om man tar upp en film efter 20år?! Nej total antiklimax....betyget blir en svag 2a... Cast:Liam Hemsworth, Bill Pullman, Jeff Goldblum mfl.. aa
Läs mer
2
JMY
Se den: Om du vill ha mer av allt du fick första gången och med en lite yngre rolluppsättning. Det blir också större effekter, storslagna strider, massförstörelse och one liners från 90-talet. Om det faller dig i smaken så har du en skön kväll framför dig. Undvik den: Om du verkligen inte är sugen på ett varv till på samma skiva där charmen från den första filmen är som bortblåst och det mesta känns påtvingat. Det är en clichéfylld resa vi måste ta oss igenom. Tyvärr så kan inte Thors lillebror bära filmen med sin ungdomliga och "farliga killen lever på gränsen" attityd. Faktum är att det flesta skådespelarna känns rätt platta och vilsna. Ingen överraskar eller skapar någon som helst kemi. Sen att många skämt och rollfigurer känns hämtade direkt från 90-talets glansdagar med Armageddon, Deep Impact och den första filmen gör inte heller saken bättre. Specialeffekterna blandar och ger. Ena stunden känns det bländande för att varvas med en riktigt styltig bluescreen-sekvens där skådespelarna känns inklippta och uttråkade. Det är en svår film att sätta ett betyg på. Filmen är inte dålig men det är aldrig nära att vara riktigt bra heller. Om en på förhand storslagen film om världens undergång kan beskrivas som lagom. Då är något fel.
Läs mer
3
Nu efter 20 år har 1996 års storfilm "Independence Day" slutligen fått en uppföljare. Den har jag varit och sett. Den första tyckte jag om men tyckte att den innehöll lite för mycket amerikansk flaggviftande av den lokalpatriotiska varianten. Om uppföljaren "Independence Day: Resurgence" innehöll mycket sådant som drog ner betyget ska jag nu berätta. Men först lite om handlingen. För att skydda jorden har världens länder tillsammans använt sig av tekniken utomjordingarna lämnade efter sig. Men inget kan förbereda oss på utomjordingarnas avancerade och otroliga styrka. Endast några män och kvinnors uppfinningsförmåga ska rädda planeten från total förstörelse. Jag tycker att filmen får godkänt som en uppföljare till den där storfilmen som jag var ganska imponerad av då jag var tonåring och inte hade sett något liknande. Uppföljaren håller samma standard och intrigen är densamma. Lite sliskig amerikansk patriotism finns det, men inte i samma utsträckning som förra gången. Det känns mer som en katastroffilm med alien tema. Svagheten med uppföljaren är att tekniken blivit modernare. Detta leder till att det utomjordiska hotet som drabbar mänskligheten i filmen inte känns så övermäktigt som det utmålas. Eftersom det gått 20 år även i filmens handling så har även mänsklighetens teknologi utvecklats med hjälp av de kraschade farkoster utomjordingarna lämnade efter sig förra gången. Därmed ser filmen ut som vilken 3D-film som helst där det bjuds på CGI gjorda aliens och farkoster. Det som däremot är kul att att få se Jeff Goldblums karaktär i en åldrad version. Samt hans pappa (Judd Hirsch)som fortfarande lever. De står för det mesta av humorn som känns igen ifrån den första filmen. Även en skäggig och sliten före detta president Whitmore spelad av Bill Pullman är tillbaka och har turligt nog lite mindre fokus än i första filmen. Samt den flummiga långhåriga Area 51 forskaren är tillbaka. Annars är det en ny generation av skådisar som dyker upp. Liam Hemsworth är den skådis som ska vara någon slags ersättning för Will Smiths kaxige stridspilot som var det bästa med förra filmen. Rollen som en sådan ersättare axlar inte Hemsworth så bra. Men han passar ändå in i storyn. För han är ganska underhållande ändå. Särskilt när han ställer sig och pissar framför utomjordingarna inne på deras territorium. En ung stridspilot spelad av skådisen Jessie T. Usher dyker upp som Will Smiths son som nu också har blivit stridspilot. Som en tredje bricka i spelet så finns en kvinna med i bilden som ger upphov till ett litet triangeldrama ibland de nya karaktärerna. Maika Monroe som spelar president Whitmores dotter Patricia är även hon stridspilot och är tillsammans med Liam Hemsworths karaktär vilket ställt till konflikter med svartsjuka ifrån Dylan Hiller som Will Smiths karaktärs son heter i filmen. Det är i det stort sett filmen innehåll. En blandning av mycket nytt som blandas med gammal härlig nostalgi. Men som sagt så gör den moderna teknologin att man ibland tycker att det där utomjordiska hotet inte är ett lika stort hot längre. Det är mer en jämn kamp som båda parter kan vinna beroende på vem som har turen på sin sida. Däremot tycker jag att det var kul att få se utomjordingarna mer utan för sina farkoster denna gång då de kommer ut och går i närkamp med människorna. Då får vi bevittna att våra aliens och har anpassat sig fysiskt och inte är lika sårbara som i den första filmen. Dessa actionscener då man får se tentakelbeklädda aliens i närkamp med människor är det mest underhållande. Samt att det bjuds en del på humor på rätt ställen. Jag tycker att filmen "Independence Day: Resurgence" funkar som en uppföljare om man inte har för stora krav på att den ska var precis likadan som sin föregångare "Independence Day". Humorn och tonen finns med på sina ställen. Samt är intrigen något liknande. Men det utomjordiska hotet blir som sagt inte riktigt lika skrämmande som förra gången. Filmen kan rekommenderas som sevärd och godkänd. Men inte mer. En svag trea av fem möjliga är betyget jag ger filmen.
Läs mer