Independence Day: Återkomsten (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Vi återvänder 20 år efter händelserna i "Independence Day". Med återanvänd utomjordisk teknologi har Jordens nationer samarbetat på ett omfattande försvarsprogram som ska skydda planeten. Men inget kan förbereda oss på en mer avancerad och kraftfull attack. Enbart ett fåtal modiga män och kvinnor kan rädda vår värld undan förintelse.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: INDEPENDENCE DAY: ÅTERKOMSTEN

Bedövande trist science fiction-apokalyps
Töntig, skränig, daterad. Allt sådant går att förlåta när Roland Emmerich återvänder med uppföljaren till tjugo år gamla invasionsrullen ”Independence Day”. Värre blir det när man dessutom har dötråkigt i biofåtöljen.
Storyn är naturligtvis oväsentlig, jorden ska än en gång försvaras mot amfibieliknande rymdkolonisatörer med övermäktiga stridsflottor. Det är visst något om jordens kärna och bränsle för de imposanta skeppen. Jo, och sedan den förra attacken har mänskligheten lärt sig att utnyttja fiendens avancerade teknologi, så det är så att säga framtid i nutid på planeten Tellus, med laservapen och månbaser i beredskap för en andra attack.

Men planeten som utomjordingarna anfaller är tom på liv. Här finns ingen glimt i ögat, ingen komisk tajming, bara trötta repliker och skådespelare som sannolikt önskar att spektaklet var över. Bill Pullman bidrar med det enda blygsamma underhållningsvärdet när hans pensionerade president från förra filmen stapplar omkring i vitt skägg och yrar om den förestående attacken. Rollfigurer som är särskilt ämnade för comic relief är å andra sidan sövande trista och, låt oss vara uppriktiga, Liam Hemsworth ligger ett par ljusår efter Will Smith när det gäller att leverera kaxiga oneliners. 

Det är inte dåligt på ett roligt sätt, inte heller ögonbrynshöjande uselt, bara irrelevant och fullkomligt menlöst alltihop. ”Independence Day” må vara många saker, intetsägande hör inte dit. Jag har fortfarande småkul åt Bill Pullmans vulgärpatriotiska peptalk inför den kollektiva undergången, och jag trivs när Will Smith och Jeff Goldblum slänger käft i styrhytten till ett utomjordiskt stridsskepp. Där finns en charm under alla lager av dumhet. 

Vill Roland Emmerich skaka liv i katastroffilmsgenren à la nittiotal så är han välkommen att göra det. Vi är med på genrens premisser. Jag accepterar cheesy, trovärdighetsfientligt och ”Lägg av, vad töntigt!” – men tråkigt får det bara inte vara. Emmerich har förstört jordklotet tillräckligt många gånger på film för att vara medveten om denna kardinalsynd. Ändå blästrar han på med generisk cgi och karaktärer som får klockorna att stanna så fort de öppnar munnen.

Det största problemet med ”Independence Day – Återkomsten” är annars att den misslyckas med att förmedla känslan av ett verkligt apokalyptiskt hot lika effektivt som sin föregångare. Den triggar inte undergångsfantasierna, kittlar inte tanken, får mig aldrig för en enda sekund att känna att något här är värt att rädda. Det är ju bara pixlar och betalda skådespelare som fyller duken, illusionen av en sammanhängande värld saknas helt och hållet. 

”Den här gången kommer vi inte att kunna stoppa dem”, gnyr någon apropå utomjordingarnas massiva eldstyrka.

”Den här gången är det mig fullständigt likgiltigt”, tänker jag och somnar om. 
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
palmjohanpalm
Detta kan nog vara bland det sämsta jag sett!
Om det nu skulle finnas ett uns av rimlighet i handlingen så blir det bara trams av kaxiga unga amerikaner och en gammal president skulle ha något att sätta emot på detta töntiga och barnsliga sätt?!
Jag skulle nog absolut vilja säga att denna film verkligen känns som 2 timmar och 9 minuter. Inte en millisekund kortare!
Dessutom ogillar jag starkt när kameran (i tid och otid) visar någon form av kontrollrum fyllt med applåderande människor!

Nä, lägg denna tid på Plan 9 from Outer Space, den är i allafall underhållande!
Björn
Den larvigaste jädra skitfilmen jag sett i år, ord räcker inte till. Utomjordingarnas nya megafrisbee landar på vår planet som en kolossal parasit och sveper väck hela städer som om de vore ingenting med sina landningsfötter. Men domedagskänslan uteblir, istället känns allt som en extremt dum barnfilm och ibland t om som en ren parodi på första filmen. Effekterna var bra, annars var allt katastrof! 

0/5
13151-0
Originalet framstår tamejfan som ett Kubrickverk om man jämför dessa två.
Visa fler (9)

Relaterade filmer