Hjärtslag 2010

Marie (Monia Chokri) och Francis, spelad av Xavier Dolan själv, är bästa vänner och gör allt tillsammans. När den vackra Nico kliver in i deras liv visar det sig tyvärr att de även har samma killsmak och vänskapen sätts genast på prov. Nico, som ser ut som en blandning av Robert Pattinson och den grekiska guden Adonis, flirtar oförskämt med dem båda. Är han gay eller straight och är han överhuvudtaget intresserad av någon av dem? Både Francis och Marie är hopplöst förälskade, även om de båda försöker att inte låtsas om det inför den andra.

Precis som Dolans debutfilm "I Killed My Mother" märks influenserna av andra regissörer även här, främst Wong Kar Wai. Vissa scener, som när Marie glider fram i slow-motion i en 60-talsklänning, är en direkt hyllning till Kar Wais film "In the mood for love". Och det är riktigt snyggt filmat.

Dolan är förtjust i att lägga in små avbrott i berättelsen, något som skulle kunna vara störande, men som fungerar bra i "Hjärtslag". Filmen får emellanåt en dokumentär känsla när personer, som inte är med i huvudberättelsen, vänder sig direkt till kameran för att prata om sina kärleksproblem. Det blir som en kommentar till huvudpersonernas kärlekstrassel. Xavier Dolan lyckas på ett alldeles utmärkt sätt få fram Francis och Maries desperata jakt efter kärlek och deras besatthet av Nico.

Musiken är viktig i "Hjärtslag" och även den understryker filmens intrig, i en slags musikvideoform. Marie sminkar sig utförligt till Dalidas "Bang Bang" och både hon och Francis stirrar, utan diskretion, på Nico när han dansar till Knifes "Pass this on". Musiken och kläderna gör att man njuter av filmen på ytterligare en nivå.

"Hjärtslag" är en film som lyckas med att båda leverera en snygg yta, samtidigt som den har ett djup och väcker tankar om kärlek, svartsjuka och vänskap. Under filmens gång hinner man känna sig ledsen, för att i nästa stund skratta åt huvudpersonernas absurda påhitt. Skådespeleriet är klockrent och karaktärernas minspel är något utöver det vanliga. Det råder verkligen inget tvivel om vad de känner.

Originaltiteln "Les Amours Imaginaires" säger så mycket mer om filmen än det lite tråkigare "Hjärtslag". Nog för att deras hjärtan slår snabbare än snabbast, men det handlar ännu mer om hur man skapar sig en fantasibild som blir den enda sanningen.

Missa inte denna fina film! Slutscenen är dessutom en höjdare och väldigt hoppingivande.