Harry Potter och de vises sten (2001)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den föräldralöse Harry Potter har vant sig vid att leva tillsammans med sin tyranniske morbror Vernon, sin känslokalla moster Petunia och sin girige, bortskämde kusin Dudley. På grund av tragiska omständigheter tvingades Harrys otäcka släktingar ta hand om honom när han var en liten baby. Snart skall Harry fylla elva år. Men så en vacker dag dimper det ner ett tjockt kuvert i brevlådan adresserat till "Mr H. Potter, skrymslet under trappan". Brevets avsändare är Minerva McGonagall, rektor vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HARRY POTTER OCH DE VISES STEN

Underhållande fantasyäventyr
Den inledande delen av den populära fantasyserien baserad på J.K. Rowlings böcker är ett underhållande och stämningsfullt äventyr med söta barn, förstklassiga skådespelarveteraner, uppfinningsrika effekter och pampig musik.

Den första "Harry Potter"-filmen sätter stämningen direkt med John Williams pampiga musik och en uggla som flyger in i en mörk, dimmig skog. Snart gör Richard Harris, Robbie Coltrane och Maggie Smith entré - tre av flera veteraner i serien, något som blivit filmernas specialitet när det gäller rollsättning (nästan uteslutande britter även om Harris och Coltrane är irländare respektive skotte).

För de obekanta med historien så får Harry Potter (Daniel Radcliffe), son till en trollkarl och en häxa, växa upp hos sina elaka släktingar. Så småningom kontaktas han av magikerskolan Hogwarts där han träffar bästa vännerna Ron (Rupert Grint) och Hermione (Emma Watson). Harry får lära sig om sin bakgrund och sin förutsedda framtid, och börjar när han inser att en lärare är ute efter honom undersöka mystiska händelser på skolan med sina nyfunna vänner.

Ska man jämföra med de senare filmerna så är "Harry Potter och de vises sten" helt klart mer barnvänlig och oskyldig än resten. Här presenteras karaktärerna med varma, kärleksfulla gester och specialeffekterna är måhända uppfinningsrika men subtila specialeffekterna och kan liksom musiken och stämningen i sig liknas vid en gammal science fiction/äventyrsfilm från 80-talet av typen "Goonies".

J.K. Rowlings berättelse är som gjord för att filmas. Tydliga karaktärer, påhittig bakgrundshistoria, mystiska intriger, spännande situationer och häftiga miljöer. Man blir precis som Harry och hans minderåriga vänner storögd och imponerad av festligheterna - trappor som förflyttar sig själva, tavlor med levande personer i, etc. Det är ett roligare, mer lättsmält och - mycket tack vare det brittiska - mysigt fantasyäventyr om man ska jämföra med t.ex. "2000-talets andra stora filmserie".

Att den kan kännas fånig och stundtals rent utvecklingsmässigt som ett plagiat av andra barn/ungdomsfilmer (Harry finner en snobbig rival i Draco Malfoy och hamnar ständigt i trubbel när han försöker hjälpa andra) går att överse. Trion Harry, Ron och Hermione är klassiska men väl fungerande och absolut sympatiska hjältar med bekanta men möjligtvis lite endimensionella: personlighetsdrag. Den rakt igenom godhjärtade Harry och klantige Ron går en ibland på nerverna men Watson är riktigt kul som den lillgamla, kaxiga Hermione.

Barnskådespelarna är söta och har utstrålning men är knappast valda för sina talanger - det tog några år och filmer innan de blev lika proffsiga som sina motspelare på att förmedla de rätta känslorna. Veteranerna - förutom tidigare nämnda namn så även Alan Rickman, John Hurt, Julie Walters, John Cleese, Richard Griffiths, Fiona Shaw och den tragiskt bortglömde Ian Hart- bidrar med förstklassigt spel även om många har rejält begränsade utrymmen (särskilt Cleese ser besvärad ut). Rickman dock är lysande som alltid som obehaglig, eventuell skurk och Coltrane gör kanske sin livs paradroll som den älskvärde Hagrid.

Filmen är kanske inget banbrytande inom filmskapande men ett härligt äventyr med perfekt dos av spänning, humor och charm. För fans och beundrare av övriga filmerna så är det en tillfredsställande nostalgitripp där vi för första gången introduceras Quidditch, osynlighetsmanteln, de flirtiga relationerna karaktärerna emellan och andra välbekanta drag. Det är dessutom en ordentligt underhållande film, speciellt i jämförelse med flera av uppföljarna som mest fungerat som passager till den avslutande delen.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
evert
Jag såg den här för första gången igår och måste säga att jag inte kan förstå vad folk gillar med den så mycket. Känns lite som något barnprogram på Bolibompa ibland.  En pojkes föräldrar har dött och överlämnas till hans överdrivet elaka släktingar som inte kan skådespela. Sedan blir han, så klart, uttagen till trolldomsskolan. Där har alla väntat på honom, men det tänker inte han på eftersom han måste vara modig och upptäcka massa hemligheter i skolan. Sedan ska han åka kvast. Och så kommer något troll. Sedan blir  det jul och den irriterande flickan åker bort. I julklapp får han en osynlighetsmantel - så tur då! För då blir det inte så farligt när han ska in i biblioteket. Han kan ju bara bli osynlig - så tur!

Nej, nu får det vara nog med klagomål. Ibland var den väl lite spännande och småmysig och musiken var ju fantastiskt bra, som vanligt när det gäller John Williams, och ibland hade den hyfsade specialeffekter. Jaja, den får 2/5
Anders Falun
Demokratiserat genretrams !! Nästan olidligt usla barnskådespelare och stöpt i den värsta sortens Hollywoodform
eliten
Barnslig och usla effekter.
3/5
Visa fler (23)

Relaterade filmer