Harry Brown (2009)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Din farligaste fiende är den du minst anar! Harry Brown har bott hela sitt liv i en Londonförort som efterhand har tagits över av våldsamma gatugäng. När hans bästa vän mördas brutalt bestämmer sig den åldersstigna änklingen och f.d. marinsoldaten för att ta lagen i egna händer. Han inleder en personlig vendetta. Utan polisens inblandning … och helt utan förskoning! Föreställ dig en ultrabrutal version av "Gran Torino" – då har du "Harry Brown".
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HARRY BROWN

Hårdkokt liten sak
Det börjar med onödigt våld och otäck död, fortsätter likadant, i en historia om hämnd för en man som har förlorat allt, en lågmäld sak med brister som träffar rätt avsevärt oftare än fel.

Det är fortfarande tidigt när Michael Caine krossar mitt hjärta, flera gånger, bräckligheten mannen uppvisar är äkta och stark, och står i kontrast till den före detta militära våldsverkare som släpps fram igen när skiten träffar fläkten.

England blir mer åren allt råare, hårdare, kallare. Pensionären Harry Brown lever i ett bostadsområde där ungdomsgäng tagit över och Harry är trots sin bakgrund ständigt rädd. När hans sista koppling till något annat än isolering faller offer för några av ungdomarna brister något för den gamle mannen. Att slå tillbaka är allt han kan tänka på.

Det tar emot att kalla filmen för ojämn, dock haltar den lite emellanåt. Dialogen tar sig förklarande friheter, vilket alltid stannar upp en stund och hade kunnat skötas bättre, och det finns tillfällen då det som sker på skärmen känns aningen för osannolikt. När man försöker för hårt att till vad som inte riktigt passar in, en excentriskt nerdekad knarklangare och inslag i slutuppgörelsen som bara kändes fel.

Kan man låta sig inte störas av det, och det kan jag, finns här belöning i form av en stark och bitvis, i de senare delarna, underhållande historia.

"Harry Brown" är oerhört brittisk, diskbänksrealismen är starkast inledningsvis men genomsyrar hela filmen, även när den totala misären någon halvtimme lämnas och övergår i hämndhistorik. En snygg introsekvens sätter känslan som bärs upp med hjälp av härligt grådassigt foto, suggestiv musik och ett långsamt tempo, passande för brittiska diskbänkar.

Framför allt är det kanske Michael Caines film. Det är länge sedan jag såg honom så här bra, en fröjd att se honom växla mellan svaghet och styrka. Den inledningsvis väldigt bräcklige gamligen får lämna plats för, ja, inte nödvändigtvis en starkare man, däremot effektiva inslag av den han en gång var.

Fina Emily Morton i sin insats som polis får inte göra så mycket som man skulle önska men det är en viktig roll och hon fungerar bra som stöd till Caine. Vilket inte bör förvåna, brittiska filmer brukar hålla sig med skådespelare värda sin vikt i talang. Samma sak i mindre roller, möjligtvis bortsett från eventuella överspel i ett par mindre roller, fast det ska vi snarare ge regissören skuld för.

Inte för att det är mycket till skuld att ge, invändningar till trots är "Harry Brown" en hårdkokt liten sak som förtjänar din tid.

Senaste kommentarer
användaren borttagen
Michael Caine är lysande. svag fyra.
sjoegraes
Helt okej film. Michael Caine är bra som vanligt, men filmen grep aldrig riktigt tag i mig och blev aldrig riktigt spännande. Svag trea.
P U T T E
Michael Caine ger de jävlarna vad de förtjänar!

Bra film!

3 kapsyler av 5!
Visa fler (16)

Veckans populära filmer

Visa fler