Hämnden (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Enstöring Elias (10 år) terroriserades dagligen av sina klasskamrater tills den dagen då Christian börjar i klassen. Christian och Elias slår sig ihop och gå till gemensam motattack. I takt med att pojkar att utvecklar ett slags brödraskap, och kasta sig in i allt farligare projekt lär också Kristians far, Claus, och Elias mamma, Marianne känna varandra. Elias pappa, Anton, är stationerad i Sudan.

När Anton är hemma har han svårt att återta sin plats i familjen. Vardagens trivialiteter drunknar i ljuset av inbördeskriget helvete. Händelser som att få ett slag i ansiktet av en främling på en lekplats, tycker han är utan betydelse. Men Christian och Elias ser helt annorlunda på det. De planerar en hämndaktion och spränger den främmande mannens bil i luften. Hämndaktionen går fel och föräldrar borde verkligen ta tag i sina söner. När Anton återvänder hem igen tar han tag i pojkarna och ger dem en lektion
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HäMNDEN

Välspelat utan överraskningar
Susanne Biers nya film "Hämnden" behandlar våldets onda spiral från brutal kvinnomisshandel i afrikanska flyktingläger eller skolgårdens mobbing i en dansk småstad. Som i Biers tidigare filmer behandlas tunga ämnen ur ett vardagligt perspektiv men inte helt utan klichéer.

Mikael Persbrandt spelar Anton, en läkare som likt Mads Mikkelsens Jacob i "Efter bröllopet" är en godhjärtad skäggig volontär i tredje världen, på flykt från ett trasigt kärleksförhållande hemma i Danmark. Den starke och trygge och solbrände altruisten vars demoner bärs tyngre än linnebyxorna, En Biersk arketyp helt enkelt.

Hans 12-årige son Elias går med tunga steg från skolan varje dag, släpandes sin cykel eftersom hans klasskamrater släppt ut luften ur däcken. Christian är ny i klassen, nyinflyttad från England efter att hans mamma avlidit i cancer utan att ha fått ventilera sin ilska och frustration från sin familjesituation tar han ut sina aggressioner på mobbarna som trakasserar Elias med en cykelpump.

De båda hittar varandra i en farlig vänskap triggad av ilska mot orättvisor respektive Elias blinda tilltro till en första riktig vän. Skolgårdens konflikter hamnar snart på föräldrarnas bord och när väl Anton är på hemmaplan ställs hans predikande om att vända andra kinden till på sin spets när en lokal bråkstake ger honom en lavett inför barnen och Anton bara går därifrån. Antons vana att hålla sig utanför konflikter från Afrika är helt främmande från det tuppande pojkarna lärt sig på skolgården. Christians far Claus (Ulrich Thomsen) försöker även han förgäves förklara att våld föder våld, att det är så krig startar, men bollen är redan satt i rullning.

Skådespeleriet och dialogen känns naturligt och närmast fläckfritt. Starkast av alla lyser barnskådespelarna, där William Jøhnk Nielsen som spelar Christian både till utseendet och energin är kusligt lik Christian Bale som barnskådis i "Solens Rike", eller för den delen "Mio min Mio".

Bier skildrar i fin tradition konflikterna bakom hemmets väggar och de stora ämnena inom familjelivet och historien känns gripande rakt igenom. Är ni Bierbitna, så tror jag säkert att "Hämnden" tilltalar er. Men personligen har jag rätt så svårt för Biers känsloballader. Hon har en ovana att alltid ta den enklaste vägen till att slå an våra känslosträngar och tenderar på så sätt att likt Lasse Hallström råka glida ut i såpoperans vägren istället för att hitta nya vägar mot de ganska så givna slutsatserna. Överanvändandet av omotiverade närbilder från tidigare filmer har hon dock trappat ner på och fotot är överlag stiligt.

Filmen fungerar fint som en bra grund för skolsamtal om våldsspiraler och rädsla då den metodiskt drar paralleller mellan våldet i Afrika och det på våra skolgårdar. Men att det är omöjligt att gjuta riktigt liv i en berättelse med Biers arrangerade pekpinnesdramaturgi är "Hämnden" ett skolexempel på.

Senaste kommentarer
Phip
Har haft den här länge ståendes i hyllan och nu blev det äntligen av att se den. Jag blev lite förvånad över att jag skulle tycka om den, det var trots allt en riktigt stark film med bra skådespelarinsatser av samtliga, kan dock tycka att en av de småkillarna var lite väl over the top, men resten var bra. Filmen grep verkligen tag i mig, men tyvärr så dalar det lite mot slutet men första 3/4 av filmen är fantastisk. Så allt som allt så är det en mycket bra film! 4/5.
Filmrullen
Ja... En väldigt proffesionell film. Har länge varit mer intresserad av dansk film, och detta ändrar ingenting. Danskarna har mer filmer att visa upp än vad vi här i Sverige anar. Trine Dyrholm är makalös i sin rollgestaltning, och Mikael Persbrandt har ännu en gång hamnat rätt. Det här är något annat än "Hamilton".

Jag har sett bättre filmer, ändå så är vissa delar så pass givna att man inte kan låta bli att tycka om de, t.ex. Persbrandts faderliga kärlek och förlåtelse. Filmen vann både Golden Globe och Oscar för bästa utländska film, men förlorade det inländska Bodilspriset för bästa film. Lite man tänker på...
Knaggebagge
Gripande och tung film med ett snuskigt bra skådespel. Vuxen- som barnskådespelare är enormt övertygande och det är svårt att tro att de faktiskt funnit hela sitt närmast perfekta cast.
Filmen är riktigt snyggt filmad och fulländas med en story som tar upp ett flertal aspekter av samma ämne genom filmen. Vissa scener är så mörka och tunga att jag knappt kan hålla mig själv från att ropa "NEJ!" mot TV:n.
4/5
Visa fler (32)

Veckans populära filmer

Visa fler