Håkan Hellström på Ullevi (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
7 juni 2014 klev Håkan Hellström upp på scen inför ett fullsatt Ullevi i Göteborg. Konserten med 69 349 personer i publiken betydde fler konsertbesökare än på någon annan konsert i Sverige någonsin tidigare. Nu får vi alla chansen att ta del av denna magiska konsertkväll igen. Håkan har själv varit involverad i skapandet av filmen och vi får följa Håkan och bandet på genrep, vi följer fans som laddar upp på väg till och i Göteborg, och självklart spelningen på Ullevi, en unik skildring av den största konserten i svensk historia.
Visa hela synopsis
Huvudrollsinnehavare
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: HåKAN HELLSTRöM På ULLEVI

Poeten och själavårdaren från Västra Frölunda
En man som inte ser så mycket ut för världen, iklädd grått Musse Pigg-linne, spred kärlek till 69 349 personer på Ullevi. Denna konsertfilm är för alla Håkan-fans (och de är många) men också för de som fortfarande tvivlar på Håkans storhet. Bered er på en skratt- och gråtfest!
Att inte vara en av de där 69 349 personerna som den 7 juni i år var på Ullevi och såg Sveriges största artist – Håkan Hellström – spela ger lite utanförskapskänsla och jag har grämt mig sedan dess. Det spelar ingen roll att jag har varit ett fan sedan gymnasiet då ”Känn ingen sorg”-plattan släpptes och att jag har sett honom X antal gånger, om man inte var där.

Jag ser konserten på ett fullsatt Saga i Stockholm och känslan som stannar kvar när konsertfilmen på 2 timmar och 10 minuter är över är att jag faktiskt var där ändå. Den magiska känslan av närvaro infinner sig i biosalongen och stämningen är så pass mycket häftigare än vad den någonsin har varit vid en filmvisning. Runtomkring mig har jag barnfamiljer, gubbar i finbyxor, par i alla åldrar och många kompisgäng i tonårsåldern och uppåt. 

Precis som Håkans gamla band Broder Daniel är fansen lika essentiella som artisten själv. Mats Jankell har gjort en konventionell konsertfilm men som är så fantastisk i sin skildring av samspelet mellan Håkan och hans sjömansklädda fans. Även om de allra flesta scenerna i ”Håkan Hellström på Ullevi den 7 juni 2014” utspelar sig på Ullevis scen med fokus på huvudpersonen får vi se vägen dit genom att följa Håkan, band, gästartister, folk på stan och en skara fans. Det är särskilt några tjejer som vi får följa lite närmare och se hur de laddar upp för konserten redan en vecka innan när de bestämmer sig för campa för att få de bästa konsertplatserna. De beskriver hur Håkan och hans texter är större än livet självt och att det finns låtar för varje känsla och tillfälle. Att se hur mycket en artists texter kan beröra på det djup som Håkans kan är lika magiskt som konserten. 

Många tårar kommer, inte minst när en av tjejerna berättar att det var genom hennes pappa som hon upptäckte Håkan och när han gick bort spelade hon ”Det är så jag säger det” på begravningen med rader som ”Världen förtjänar inte dig. För du är det finaste jag vet…”. När hon sedan filmas under samma låt under konserten gör det ont. Artisteri är så mycket mer än en röst (även om de som fortfarande tvivlar på Håkans röstkvalitéer borde se honom live). 

Det var Nordens största spelning genom tiderna. Men trots alla mäktiga arenaögonblick och det rika låtmaterial denna 40-åriga göteborgare bjöd på så är det hans person som ger mest gåshud. Hans blygsamma självförtroende och ödmjukhet inför sig själv, sin framgång och livet i stort är vackert och en skön och viktig kontrast till detta individualistiska ”den som skriker högst (och mår bäst) vinner” samhälle. 2014 har verkligen varit Håkans år med fiktiv Guldbaggebelönad film om hans liv och så denna rekordkonsert som nu har resulterat i långfilm, cd och vinylbox. Det är lätt att tro att Håkan har börjat blir en entreprenör à la 2010-talet men det här är ingen människa som har fått storhetsvansinne, tvärtom. Alla kända och okända ansikten som blir intervjuade i filmen återkommer till samma sak när de ska beskriva varför Håkan är så älskvärd ”han är bara en vanlig kille” och precis som gästartisten Freddie Wadling säger så vackert under konserten är Håkan vår allas kompis. Det coolaste och vackraste med konserten förklarar Håkan bra själv när han i en intervju med DN får frågan om vilka hans starkaste minnen från kvällen är. ”Det mest speciella var att det var någon från Frölunda som lirade där”. 

Håkan Hellström är ingen politisk artist och har heller aldrig haft som avsikt att vara det, samtidigt så är hans glädje och själavårdande texter som ger en känsla av gemenskap så mycket viktigare än all partipolitik i världen. Må han hela våra hjärtan för en lång lång tid. 
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
AntonKane
Har alltid haft svårt för Håkan Hellströms musik - men hade inte precis hört många sånger, så tänkte att jag skulle ge den här filmen en chans, efter att ha hört "kritikers" känslosamma rappakalja - filmen är ärligt talat en smärre sentimental katastrof, gång på gång klipps fans in och berättar en typiskt rörande berättelser om Hellströms musik påverkning på deras liv, sedan allt material mellan låtarna som enbart går ut på att Hellström ska visa hur ödmjuk och folklig han är, på ett oerhört tillgjort sätt, vilket gör filmen nästintill outhärdlig, likt så allt trams med dom meningslösa gästerna som kommer in för att påvisa hur kamratlig Hellström är.
Min åsikt om hans musik har inte ändrats heller - dom tempofyllda låtarna har ett otroligt brötigt sound utan känsla och dom lugna konventionella och intetsägande uttryck. Läste alla texter av låtarna som var med på Ullevi, och han är verkligen ingen speciell textförfattare, Visst några mer lyckade textrader, men allt som allt behandlar han ämnen så som stadsliv och kärlek på ett relativt standard rock vis - att hans texter skulle påminna om Dylans förstår jag föga av, Dylan är i princip i alla sina perioder en metaforiker, historieberättare och surrealist - Hellströms texter är ju dock ganska avskalade och i bland på gränsen till banala...
Anton Svar på AntonKane för
Underkänd!
Användare borttagen
Det här är helt sjukt. Han kan inte sjunga och har snott alla låtar och texter. Vissa människor är verkligen helt blåsta. Den här får 0/5.
ostrobin
5/5. Otrolig film. Första gången jag sitter och lipar i en biostol. Bästa scenen är när håkan lite småfull sjunger dylans godbit "all the tired horses" :)
Visa fler (1)

Veckans populära filmer

Visa fler