Tidvågen 2009

Sydkorea har släppt sin första stora katastroffilm och jag är inte imponerad. Allt tar lång tid och är både dåligt och respektlöst genomfört.

Första timmen går ut på att, som vanligt i den här typen av filmer, presentera en mängd olika karaktärer och deras olika liv. Man-Shik kämpar för att få kvinnan hans familj anser allt annat än värdig. Den osäkra livräddaren räddar den tuffa tjejen och ett omaka kärlekspar tar form. Kompisen som alltid fått stå lite i bakgrunden ger sig på ett karriärdrag som drabbar alla dem som står honom närmast. Sist men inte minst återförenas den drivne tsunamiforskaren, som självklart varnar alla i god tid utan att någon lyssnar, med sin treåriga dotter. Sedan kommer vågen och ställer allt på sin spets.

Det här är inte bra. Förutom att man hela tiden vet vad som komma skall är skådespelarinsatserna svaga, det är fullt av illa placerad slapstickhumor och det tar en bit över en timme innan tsunamin gör entré. Lägg där till att det mesta känns lika osannolikt som händelserna i "Day After Tomorrow", så får ni nog en ganska tydlig bild av vad detta är för film. Det mest skrattretande är dock att de flesta faktiskt överlever väggen av 100 meter vatten som slår in mot den lilla staden. Detta trots kraschande containerfartyg och elektrifierade vattenmassor.

Vi får snällt vänta ett tag till på en film som lyckas ge denna hemska naturkatastrof respekten den förtjänar.