Greta 2009

Med tunga steg går 17-åriga Greta av bussen som tagit henne hela vägen till Jersey, världens skithåla. Ditskickad av hennes mor som inte orkar längre. Greta är nämligen ständigt deprimerad, uppnosig, cynisk, bitter och mest av allt suicidal. Men Greta tvivlar på att en sommar med två torra pensionärer - hennes morföräldrar - kommer att göra tillvaron det minsta uthärdligt. 

Men sommarloven, iallafall de på film, har en otäck förmåga att förändra människors liv för alltid. Och när Greta faller för en före detta brottsling på sitt nya jobb får hon sakta men säkert nya perspektiv. 

Fröken Duff producerar själv den här dramakomedin, men borde med facit i hand ha lämnat över huvudrollen till någon som kan hantera Gretas humörsvängningar med lite mera finess och dessutom känns mer trovärdig som rebellisk och känslomässigt störd tonåring. Hon får anstränga sig mer för att tvätta bort den polerade Disney-stämpeln, om det ska bli någon ny Ellen Page av henne. 

Kanske har Ellen Burstyn gett några bra tips på vägen, tanten gör ett som alltid strålande jobb som mormor Katherine. Och när Melissa Leo vann en Oscar tidigare i år för "The Fighter", kan jag tänka mig att "Greta"-regissören Nancy Bardawil ångrade att hon inte gav även mamma Karen mer än en ynka liten scen. 

Klart bäst här är dock Evan Ross, som efter inspelningen (filmen gjordes redan 2009) gick och slog igenom i nya "90210". Här spelar han kocken Julie som om han var född till rollen, och ger sin karaktär mer djup och lager än vad filmen nästan förtjänar. En stjärna att hålla ögonen på. Dessvärre kan jag ännu säga detsamma om Hilary Duff.