Godzilla x Kong: The New Empire 2024

”Godzilla x Kong: The New Empire” är den femte filmen i MonsterVerse-franchisen. Om vi ska prata om handlingen, vilken egentligen är oviktig, utspelar den sig främst inuti jorden där King Kong och Godzilla slutligen förenas i en kamp mot ett yttre (eller snarare inre) hot mot mänskligheten.

 

Handlingen är oviktig därför att den vilar mot ett världsbygge förankrat i Kalle-Anka-logik och äventyrsfilms-klichéer. Ingenting av vett eller sans håller samman den spretiga bakgrundsberättelsen som desperat syftar till att ge titanerna ytterligare mening och djup. Som om de behövde mer djup än att slåss inuti jorden.

 

Men som ett monsterberoende katastroffilm-fan stillar ”Godzilla x Kong: The New Empire” nästan all form för förgörelseabstinens. Omedelbart möts vi av ett myller av vildsvinszombies, en kärlekstörstande King Kong, Godzilla i belägring av Colosseum, illvilliga Loch-Ness-odjur och tentakelkrabbor. Det råder ingen brist på monster eller skyskrapor som rämnar.

 

Merparten av filmen är en orkester av (manliga) vrål, CGI-slagsmål och kroppsdelar som slits i stycken för att sedermera fylla King Kongs enorma gap. Manuset bygger helt på att chocka publiken med en bomb av specialeffekter, avgrundsdjupt muller och klipp för korta för att hjärnan ska hinna registrera vad som händer.

 

Försök till att finna logik eller mening undanbedes. Samma blinda tilltro till ”lyckliga-i-alla-sina-dagar”-konceptet som romcom-genren vilar mot går även att applicera här. Man bara riktar tilltron mot monstrens förmåga till massförstörelse i stället. I övrigt är det lika tankebefriande och tillfredsställande. Av den enkla anledningen att jag inte hinner tänka en enda tanke mellan actionsekvenserna.

 

Förutom att King Kongs storhet gör sig bättre mot bakgrunden av ett hotell i Rio de Janeiro än Iwi-folkets magiska kristaller inuti jorden. Stora monster blir liksom inte stora om de inte tillåts slåss i en miljö där allt annat är smått.

 

En enorm besvikelse är dock det ”större” hotet. I stället för att göra vad som förväntas av genren och helt enkelt skapa ett STÖRRE monster har de försökt sig på att ge monsterskurken en mänsklig personlighet. Dålig idé. Bättre är då titanen som påminner om Arnold Schwarzeneggers Mr Freeze. Is. Muskler.

 

Och nej, jag har inte nämnt människorna (eller skådespelarensemblen bakom) som jobbar för Monarch, Iwi-folket eller den flicka som ska rädda alla från jordens undergång. För de är egentligen irrelevanta, annat än som för hejarklacksledare åt monstren.

 

Nämnde jag att de slåss vid pyramiderna också. Och i Norra ishavet. Jag behöver inget mer djup än som så. Däremot ett STÖRRE monster nästa gång.

 

Over and out.