Fury 2014

Action Drama Krig
USA
134 MIN
Engelska
Fury poster

Synopsis

April, 1945. Mitt under de allierades stora slutoffensiv i Europa får en rutinerad sergeant vid namn Wardaddy (Brad Pitt) i uppdrag att leda en Sherman-tank med fem man bakom fiendens linjer. Underlägsna i både antal och vapenkraft har Wardaddy och hans mannar oddsen emot sig, men inget kan stoppa dem i sin strävan efter att gå till attack mot själva hjärtat av Nazi-Tyskland.
Ditt betyg
3.4 av 1,255 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Alexander Kardelo

18 oktober 2014 | 18:00

Avskalat krigsdrama som känns i magen

Den bästa krigsfilmen jag sett på länge har inga stora stridsscener. Inte heller massiva datorgenererade arméer som anfaller, inga flygplan som bombar storstäder. Den handlar i all enkelhet om fem män i en stridsvagn döpt till Fury. Och det räcker långt så.
Andra världskriget närmar sig en upplösning, men våldsamheterna är långt ifrån över. I den desperata sista fasen trappas våldet upp till en ny nivå, där allt som gör soldater mänskliga ses som en svaghet och är i vägen för segern. Någonstans innanför Tysklands gränser räknar amerikanska trupper sina stupade. Attackerna från betydligt kraftigare tyska stridsvagnar har fått en kännbar effekt, men en ärrad sergeant (Brad Pitt) låter sig inte nedslås av motgångarna. Ilskan och nazisthatet driver honom ut på slagfältet på nytt. 

Det är när Norman (Logan Lerman) kliver ner i stridsvagnen som det blir riktigt intressant. Vad som skiljer "Fury" från många andra krigsskildringar är att vi ser allt genom en ung och oerfaren soldats ögon. Norman har, efter bara åtta veckor i armén, ryckts ur sin tjänst bakom en skrivmaskin och får för första gången hålla i ett vapen. Motvilligt också avfyra det. Under den kommande tiden ihop med grabbgänget i Fury, genom den gyttliga och blodiga roadtrip som pansarmonstret tar med dem på, får den unge pojken växa upp, "man up", och lära sig den hårda vägen vad det innebär att bli soldat. 

De är instängda i ett rullande dödsbunker i helvetet på jorden, och kallar det "världens bästa jobb". Man kunde förstås ha lagt all fokus på gemenskapen som uppstår, som skänker hopp och som håller dem vid liv. Men det här är Normans historia, och för oss i 2010-talets trygga Sverige långt bort från alla oroligheter, är det lätt att sympatisera med den livrädde och oerfarne grabben. Även när han ställs inför de mest ofattbara val.

Filmen väjer inte mot plötsliga chockeffekter. Huvuden blåses av, kulor trasar sönder brinnande kroppar. Här spar manusförfattaren och regissören David Ayer ("End of Watch") bokstavligen inte på krutet. Att hamna öga mot öga med krigets fasor, det är ingen vacker syn. Emellanåt, i scenerna där man får andas ut och låta pulsen sjunka, finns istället relationen mellan Pitts och Lermans karaktärer. Den rutinerade sergeanten visar sig inte bara ilsken och hatfylld, utan växer fram som en respekterad ledare för sitt team och blir en slags fadersgestalt.

"Fury" har ovanan att vila för länge i de långsamma partierna. Där blir det plågsamt tydligt att Ayer inte är någon vass regissör, och när det kommer till de mest avskalade av scener - snubbar som snackar - känns han vilsen. Det tenderar att bli ytligt och man får egentligen inte en chans att lära känna någon på djupet. Lyckligtvis har han hittat vassa skådespelare till sina män, vilket räddar en hel del sådana scener från totalt haveri. Även om Shia LaBeouf, Michael Pena och Jon Bernthal slösas bort i alltför små och platta roller. 

Men när det väl börjar smälla sitter man där på helspänn igen och är redo att förlåta allt. Det tål att upprepas, "Fury" är bland det bästa jag sett inom krigsaction. Minimalistiska scener där ett fåtal enstaka individer är i fokus känns desto mer äkta. Då griper dramat äntligen tag. 

Några gånger åker "Fury" ner i klyschiga gropar. Men när den gasar på genom ett minfält av överraskningar, får vi rå krigsrealism i en film som ändå aldrig blir för tung. Bara oväntat underhållande.
| 18 oktober 2014 18:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
Om ni vill se min videorecension kan ni klicka på nedan länk: https://www.youtube.com/watch?v=kOi3uO22shY Året är 1945 i Tyskland. Besättningen på den amerikanska pansarvagnen Fury är ett väl sammansvetsat gäng som har tjänstgjort i många slag tillsammans. De har påverkats av krigets fasansfulla natur och hittat olika sätt att hantera den hårda vardag de delar. Relationerna i gruppen sätts på prov när deras nya kollega Norman Ellison kommer in i gruppen utan någon som helst erfarenhet av kriget. För mig så fungerade den här filmen rätt bra faktiskt, jag blev positivt överraskad! När jag såg att det var David Ayer som regisserat ”Fury” blev jag till en början orolig att filmen skulle floppa totalt. Den senaste filmen han regisserade, ”Sabotage”, (recension kommer snart) var nämligen inte speciellt upphetsande. Men jag måste nog säga att ”Fury” överraskade mig på ett positivt sätt :) För det första så slogs jag av att alla inblandade skådespelare/skådespelerskor var bra! Exempelvis så var Shia Labeouf helt ok och även Logan Lerman (Percy Jackson-filmerna) var bra. Jag upplevde att skådisarna fick utrymme att visa känslor på ett sätt som är lite ovanligt för den här typen av film. Självklart var det en del rena krigsscener, men mellan bataljerna så fanns smakfullt utförda scener där det skildrades hur besättningsmännen i pansarvagnen Fury bearbetade och reflekterade över kriget och sina handlingar. Deras panik och ångest gick igenom bioduken och berörde mig som tittare. Även själva actionscenerna, där pansarvagnarna rullade fram för att ta sig an fienden, var mycket välgjorda och spännande. Om jag fick bestämma så skulle jag i alla fall ge Fury en Oscarsnominering för bästa ljud/specialeffekter. ”Fury” var alltså klart bättre än vad jag trodde att den skulle vara, men det fanns ändå moment i filmen som saknade både djup och finess… Dialogen i filmen var inte alltid optimalt skriven, det fanns en del små logiska luckor i handlingen och gestaltningen av de kvinnliga karaktärerna lämnade en del att önska. Det var framför allt en scen inne i ett kök som inte fungerade alls: Besättningsmännen är hemma hos två tyska kvinnor och det uppstår lite drama. Det var dock mycket tvetydigt vad regissören ville ha fram och både gångerna som jag såg filmen på bio så skrattade majoriteten av publiken på helt fel tillfällen i scenen. Tillfällen som var långt ifrån komiska utan tvärt om mycket kvinnoförnedrande. Missförstå mig rätt: jag klagar inte på publiken utan hävdar att regissören har misslyckats med att förmedla vad han ville ha fram. Kanske var David Ayer ute efter samma läskiga nerv i som i scenerna från ”Inglorious Bastards”, men att det slog helt fel… ”Fury” var var summa sumarum en relativt okomplicerad actionfilm med en del snygga pang-pang-effekter, men som också överraskade med några djupare scener. Helt ok!
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu