Fool's Gold 2008

RECENSION Det har gått fem år sen Kate Hudson parades ihop med Matthew McConaughey i mängd-romkomen ”Hur man blir av med en kille på 10 dagar”, en billig bagatell som drog in över 100 miljoner dollar. Och som ni alla vet är Hollywood sällan sena med repriser på lyckade koncept. I ”Fool's Gold” återförenas paret, denna gång på playan - en välbehövlig romantisk tillflykt för vinterfrusna par som inte lyckats skramla ihop till en Thailandsvecka? Njä, snarare ”Hur man blir av med sin dejt på 10 minuter”
Matthew McConaughey spelar här Ben ”Finn” Finnegan en beachbum som är besatt av att hitta en Spanskt fartygsvrak fullt med skatter, som sägs ha förlist utanför Floridas kust (som här gestaltas av Australien) under tidigt 1700-tal. Hans åtta år långa skattjakt har kostat honom frugan, Tess (Hudson), som nu bestämt sig för att återupta sina studier och lämna sin gamla Spring Break-kärlek eftersom att han inte har ”någon aning om hur man beter sig som en ansvarsfull vuxen människa” Självklart är det precis då som Finn äntligen hittar en viktig ledtråd i sin skattjakt och på omvägar lyckas han med sin slackercharm övertyga Tess's yachtburne miljardär (Donald Sutherland) till arbetsgivare om att sponsra jakten på den försvunna skatten, Tess hakar på av bara farten. Men ingen skattjakt utan rullande stenar, några Ray Harryhausen-skelett eller åtminstone en bad guy, denna gång representerad av den mordiske rapparen med det skrämmande namnet Bigg Bunny som också fått nys på skatten och även är sugen på att driva in sin feta skuld från Finn. ”You have a debt to pay, Jack Sparrow..” Efter manus av grabbarna bakom ”Anacondas: The Hunt for the Blood Orchid” och i platt regi av Andy Tennant (”Hitch”) får vi en film som kommit till i solsting efter aldeles för många paraplydrinkar. Denna smygsolsemester för Hudson och McConaughey genomsyras av en australiensisk slöhet i jakt på billiga skratt och ursäkter för McConaughey att få kasta sin batik-tröja, det blir ju lite kladdigt när man har nyoljade manboobs. Det stående skämtet består av att låta folk drämma till Finn stenhårt i huvudet så han ramlar omkull, varvat med att skådisarna olika dåligt utvecklade biroller får prova på att skämma ut sig själva med lustiga accenter. Skotten Ewe Bremner (Spud i ”Trainspotting”) improviserar på ukrainska, Donald Sutherland snobbar till en brittisk accent och Malcolm Jamal-Warner väljer jamaicanska, men värst av alla är sluggern Ray Winstone, senast datoriserad i ”Beowulf”, som här i all sin knubbighet gör sin sämsta roll någonsin med en gräslig sydstatsdialekt. De som förväntar sig romantik, gör nog bäst i att vända vid popcornen, ni hittar mer av den varan i Emmerichs förhistoriskt stela ”10,000 B.C”, filmen i övrigt luktar mest trött efterapning av ”Den vilda jakten på stenen”. Hudson som har gjort betydligt piggare insatser lyckas åtminstone ringa in sin motspelare med repliken ”Din värdelöshet är episk”. Den här filmen borde gått direkt till VHS.
ONÖDIGT VETANDE Filmens regissör Andy Tennant är gammal dansare som skakat sina lurviga i båda "Grease"-filmerna samt i 70-talsfloppen "Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band".