Fönstret åt gården 1954

När vi möter huvudpersonen, fotografen Jeff (James Stewart), första gången sitter han i rullstol med ett brutet ben i sin lägenhet i New York. Han ägnar den mesta tiden till att spionera på sina grannar, som den värsta sortens "Peeping Tom" och efter ett tag börjar han misstänka att ett mord har begåtts i lägenheten mittemot. Till sin hjälp för att lösa mysteriet har han sin vackra överklassflickvän Lisa (Grace Kelly) och sköterskan Stella (den ständiga birollsinnehavaren Thelma Ritter).

I princip hela filmen utspelas i Jeffs lägenhet eller på innergården med utsikt från hans lägenhet. Fönstret är hans ögon ut mot världen, eller den lilla värld som han för tillfället är helt fixerad av - gården och grannarna. Blicken - vad vi väljer att titta på och varför vi gör det spelar en stor roll i "Fönstret mot gården". Jeffs kamerautrustning och hans kikare har vid flera tillfällen en avgörande betydelse för filmens handling.

Förutom den centrala kärleksrelationen mellan Jeff och Lisa får vi ta del av många fina, rörande och roliga bihistorier. I huset ryms inte bara potentiella mördare utan även badbrudar som får för mycket uppmärksamhet och ensamma människor som får för lite kärlek.

Manuset är rappt och replikerna är fyndiga och väldigt talande för varje karaktär. Jeff är en envis, cynisk och charmig äventyrare medan Lisa är sval, vacker och mer intresserad av det senaste modet från Paris än konflikten i Kashmir. Som ytterligare en kontrast till dessa två har vi sköterskan Stella, en besk kvinna som har svar på allt. Jakten på mördaren blir ett gemensamt projekt och får de tre att mötas på ett nytt sätt. Lisa och Stella blir allt mer äventyrliga och får till och med Jeff att bli nervös, trots att han är uttråkad i sin rullstol.

Fotot och kameraarbetet är, som vanligt när det gäller Hitchcock, i toppklass och samma sak gäller filmens musik och ljud. Hitchcock lyckas skapa spänning med små medel. Ett krossat glas och ett kort skrik kan räcka. Eller tunga steg i en mörk korridor. Fortfarande efter att ha sett filmen flera gånger gör vissa scener mig lika nervös, som när Lisa klättrar in i grannlägenheten.

"Fönstret åt gården" framkallar ett gäng olika känslor. Här finns en otroligt varm humor och man skrattar ofta, men man blir också berörd och lite ledsen för stackars ensamma grannen Miss Lonelyhearts. Det är en kärleksfilm om ett par som har olika åsikter om äktenskapets betydelse, men den ställer även moraliska frågor om vad som är privat och vad som kan få någon att förvandlas till en voyeur.

De som inte har sett detta mästerverk har mycket att se fram emot och de som har sett den kan gärna se om den hur många gånger som helst. "Fönstret åt gården" är en film att bli kär i. Den talar direkt till hjärtat och är dessutom otroligt snygg att se på. Grace Kelly är förstås prinsesslik i sina vackra klänningar och James Stewart är i vanlig ordning mästerlig. Ibland undrar jag om Hitchcock var mänsklig som lyckades skapa något så perfekt som "Fönstret åt gården". Denna film som snart är sextio år gammal är en äkta klassiker och en grym filmupplevelse. För en som undrar när Hitchcock dyker upp i sin cameoroll kan jag tipsa om att hålla koll på den musikaliska grannen.