First Man 2018

Drama Biografi Historisk
USA
141 MIN
Engelska
First Man poster

Synopsis

Om astronauten Neil Armstrong, och den legendariska rymdresa som gjorde honom till den första människan som satte sin fot på månen, den 20 Juli, 1969.
Ditt betyg
3.7 av 35 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Jonna Vanhatalo

30 augusti 2018 | 08:30

Ett litet steg för Chazelle men ett enormt kliv för tekniken

Damien Chazelle har gjort ett känslosamt rymdäventyr som bokstavligen skakar om mig i grunden! Ryan Gosling spelar huvudrollen som Neil Armstrong och övertygar starkt också han. Dock är helheten, trots teknisk precision, inte lika stark som deras förra samarbete i "La La Land", varför jag trots allt när en groende känsla av besvikelse efteråt.
”First Man” är alltså historien om Neil Armstrong och hans legendariska resa till månen 1969. Parallellt med den historien berättas en annan som mer handlar om mannen bakom, om vad som fick Armstrong att offra familj, relationer, trygghet och lycka för en färd som han bara potentiellt skulle återvända från. Samtidigt borde kanske det här ändå mest handla om henne, frun, mamman (Clare Foy), hon som stod vid sidan av och tog hand om allt det andra under tiden?

Jag ser det här i grunden som en lite sorgsen kärlekshistoria. Den handlar om kärlek och nyfikenhet, både till teknik, till vår existens och till personer vi har oss nära. ”Love you to the moon and back” är en smått smörig fras och ändå någonstans essensen i den här filmen. Detta är en film om att förlika sig med livet och motgångarna i det, att välja att till sist ta klivet över till den man älskar, ibland först efter att man varit till månen och vänt. Smörigt som sagt, men fint också.

Tekniskt sätt är filmen verkligen ett sant mästerverk! Fotot av svenske Linus Sandgren är fantastiskt, liksom är redigeringen av det. Klaustrofobiskt nära bilder varvas med öppna vida vyer för otroliga effekter. På närmast samma sätt utspelas ljudbilden, som är minst lika magnifikt motsägelsefull. Starkt oljud, hårt gnissel och explosioner öser över oss för att sedan tystna helt i nästa sekvens och ge plats för långa toner av absolut ingenting. Lite här och var stoppar Chazelle sedan in symfonier som ger liv åt det båda ytterligheterna och jag kan helt ärligt inte riktigt få nog!

Det är denna upprepade och härligt oväntade ambivalens som samtidigt är filmens styrka, men i slutändan också dess svaghet. Tekniskt sätt fungerar det som sagt perfekt. Men när det kommer till storyn sänker dessa tvära kast helheten. 

 
Missförstå mig rätt, jag tycker mycket om filmen! Jag känner massor när jag ser den. Det är som att åka berg-och-dalbana. Bokstavligen. Inledningen är så galet intensiv att jag inte vet vart jag ska ta vägen i biofåtöljen och jag älskar att inte veta det! Jag älskar också att kastas mellan olika känslor. Det kan vara mellan ångest och frihet, mellan längtan bort och samtidig saknad av det som är en nära. 


Här sker tyvärr det ena på bekostnad av det andra. För medan förberedelserna inför rymdfärden levereras med noga uträknad skärpa så hamnar den starkaste berättelsen, den om henne och honom, lite i skymundan.

”First Man” är en laddad och vacker film om drömmar, kärlek, sorg och försoning. Men det är också en film om flykt och om att bokstavligen resa till månen för att hitta hem igen.
| 30 augusti 2018 08:30 |